Boström kontra Dimona
I måndags åkte jag till Dimona och var med i debatten i Studio Ett. Mitt starkaste intryck av evenemanget var den totala kontrasten mellan den dynamik, kreativitet och kompetens som de unga israeliska mediestudenterna från Dimona presenterade och det svenska ryktesspridande träsk som Donald Boström kallar ”seriös journalistik” och en ”helt normal artikel”. Vem jag beundrar och var min lojalitet ligger råder det väl inte direkt några tvivel om.
Seriösa bloggläsare kan sluta läsa här.
Jag gör mitt bästa att hålla mig utanför bloggträsket, men…när ”Bonniers-styr-svenska-media”-Jinge ”Anna Veeder i Studio Ett” passar på att återigen publicera ett foto på mig utan tillstånd så har jag svårt att låta bli att kommentera det. Jinge är en klassisk mobbare, och hans argumentation och bildillustration påminner mig väldigt mycket om den som de mer korkade killarna i min klass körde på högstadiet – när lilla tjejen visade sig smartare och bättre än de och fick bäst på alla proven så kontrade de med ”vindöga, har du sett dig själv i spegeln idag”?
Men det var länge sedan, och ironiskt nog för Jinge så är jag faktiskt väldigt nöjd med mitt utseende idag. Eftersom det här inte är någon modeblogg så avstår jag från att lägga upp bilder, men är Jinge intresserad av en beauty competition så lovar jag att ställa upp i bikini på en strand någonstans i Stockholmsområdet nästa sommar och låta valfritt antal förbipasserande besluta vem av oss som har mest sex appeal. Ta med din snyggaste Borat-tanga! Vem vet, du kanske vinner en fototävling med bilderna??
Uppdatering: Jinge påstår att han fått bilden av mig, och utan tidsbegränsning. Det är riktigt. Men han fick den av mig i god tro, på villkor att den skulle användas enbart i ett litet format, och enbart som byline till mina bloggposter. Tror inte att han riktigt uppfyller de villkoren idag. Om någon har tvivel: Jinge har inget som helst tillstånd av mig att publicera några som helst bilder på mig. Det enda syftet är att trakassera.
Goldstone, Turkiet och Israels legitimitet
Ari Shavit skriver utmärkt i Haaretz idag (”Israel needs legitimacy to wage war and peace”):
”The campaign to renew Israel’s legitimacy is a vital one. Without legitimacy, Israel will be unable to contend with Iran in any way, shape or form. Without legitimacy, Israel will not achieve peace, nor will it be able to wage war. Nonetheless, to give Israel back what it has lost, the prime and defense ministers need to do more than deliver speeches. They need to act.
On one hand, there is an urgent need for a creative, daring diplomatic initiative that would prove that Israel is truly and genuinely striving to end the occupation. Without such an initiative, the world will not listen to Israeli justice, which today remains a concept largely invisible to the world. On the other hand, there is a need to enlist Israeli and Jewish elites in the struggle to once again strengthen the foundations of Israel’s legitimacy.
This diplomatic and moral effort is no less important than the struggles that produced the Balfour Declaration and the UN partition resolution. If such an effort is not launched immediately, and does not soon succeed, Israel will become an international pariah.”
Jag skulle vilja tillägga att det vore bra om ”Israeli and Jewish elites” samtidigt tog klar ställning för att Israel är berett att göra en genuin ansträngning att avsluta ockupationen, utan men och aber. En genuin ansträngning, btw, är t ex att sätta sig ner och diskutera Arabinitiativet. Eller Geneveinitiativet. Att säga ”vi är beredda att göra eftergifter, men bara om palestinierna gör A B C och D först”, det är ingen genuin ansträngning – det är att göra ingenting alls.
Machsom Watch i Stockholm
På Anna Westers blogg läste jag att representanter för israeliska Machsom Watch ska delta i ett morgonseminarium i Solidaritetshuset i Stockholm på torsdag 9.30-11.00 som organiseras av Världsbiblioteket, Diakonia och Palestinagrupperna i Sverige.
Precis som när representanter för Btselem och Peace Now kom till ABF för ett tag sedan så tycker jag att svenska proisraeler ska ta tillfället i akt och gå och lyssna och ställa frågor. Varken Peace Now, Btselem eller Machsom Watch är antisionistiska organisationer som vill förinta Israel. De kastar inte sten på militären. De har noll komma noll ideologi gemensamt med Hamas eller Hizbollah. Deras kritik riktar sig huvudsakligen emot ockupationen och de konsekvenser som den medför både för palestinier och israeler som individer och för deras samhällen. Är det verkligen bara Diakonia och PGS i Sverige som är intresserade av att lyssna på vad de har att säga?
För några år sedan åkte jag runt lite med Machsom Watch och skrev bl a en artikel i Flamman om vägspärren Anin vid norra Västbanken. Se också videofilmer från vägspärrarna tagna av Machsomwatchaktivister på youtube.
En bild från en av vägspärrarna på norra Västbanken, vid Reihan. Nej, soldaterna gör inte flickorna illa – men eftersom deras by ligger på den israeliska sidan om separationsbarriären (som i det här området inte är en betongmur men som löper några kilometer in på andra sidan gröna linjen) så måste de passera soldaterna på väg fram och tillbaka från skolan och visa upp sina väskor.
Spänt i Silwan
Ynetnews om bråken kring Siloah-poolen i Silwan, och Akiva Eldar i Haaretz om utgrävningarna under palestinska hus, vilket är en av huvudorsakerna till spänningarna: palestinierna är övertygade om att utgrävningarna kan leda till att deras hus kollapsar. Lyssnar man på vad El’ads ledarfigur David Beeri säger så verkar det onekligen ligga något i dessa misstankar:
”Be’eri goes on to describe an excavation method in which ”we built from the top down” and ”everything’s standing in the air” [due to the removal of fill]. ”Then [the engineer] says, you have to shut the whole thing [because of danger of collapse]. I tell him, ‘are you crazy?’”
In February a pit appeared on the steps connecting the upper part of the village to the lower sections. Three months later, the plaza, beneath which Elad is conducting its intensive excavations, began to collapse. ”
Mer info om Silwan – se den lokala palestinska organisationen Madaas websida.
MR-organisationer i Israel om Goldstonerapporten
Lite sent men…Association for Civil Rights in Israel, Adalah, Bimkom, B’Tselem, Gisha, HaMoked, Physicians for Human Rights – Israel, The Public Committee Against Torture in Israel ochYesh Din skriver i ett pressmeddelande (15 sept):
”Human rights organizations in Israel believe that the State of Israel must conduct an independent and impartial investigation into these suspicions and to cooperate with an international monitoring mechanism that would guarantee both the independence of that investigation and the implementation of its conclusion (…) The groups expect the Government of Israel to respond to the substance of the report’s findings and to desist from its current policy of casting doubt upon the credibility of anyone who does not adhere to the establishment’s narrative.”
Aluf Benn (Haaretz; Common Ground News Service) anser också att Israel borde ha samarbetat med Goldstonekommissionen, men argumenterar lite annorlunda än MR-organisationerna:
”Rather than boycotting the commission, Israel should have flooded it with testimonies and information: presented Hamas as an organisation that advocates the destruction of the Jewish state and is responsible for firing rockets; emphasised Israel’s claim that its occupation of Gaza ended with the disengagement in 2005; justified the launch of the operation and its mode of conduct; proved that the IDF “is the most moral army in the world”; and offered detailed explanations for every incident under investigation (…) But the most significant missed opportunity had to do with the principle of adapting the rules of war to a situation where acts of terror are committed within civilian areas. (…) Israel should have taken advantage of the platform afforded by Goldstone and demanded that the rules set after World War II, when wars were fought between regular armies, ought to be subject to a re-evaluation.”
Benn konstaterar också att ”Even without cooperating though, Israel’s claim that the rockets fired from Gaza into civilian areas constitute a war crime, possibly even a crime against humanity, was upheld over the claim made by many Palestinians that they are a “legitimate form of resistance to the occupation”.”
Oavsett vilka slutsatser de olika undersökningarna kommer till så tror jag att den här automatiska reflexen att vägra samarbeta med internationella komissioner inte alltid är till Israels fördel. Definitivt inte på lång sikt.
Hur Israel tystade protesterna mot kriget
Akiva Eldar i Haaretz: How Israel silenced its Gaza war protesters, efter en rapport av Adalah.
Man kan ha olika åsikter om kriget i Gaza, men om ett demokratiskt land inte kan stå ut med att några hundra aktivister demonstrerar mot kriget lite här och där, inklusive på universiteten och i Tel Aviv, då är det faktiskt illa. Universiteten borde stå i första ledet för att försvara yttrandefriheten, och också ha tillräckligt med intellektuell kapacitet för att begripa att protester mot kriget inte är samma sak som att stödja Hamas eller deras ideologi.
Så här skrev jag i min första krönika i Fria Tidningar, en översättning av ett mail som jag fick av min vän Ruthy under kriget:
”Sitter just nu i biblioteket på Haifas universitet och ser några dussin studenter jagas av ungefär lika många magavnikim (gränssoldater)… det är helt surrealistiskt eftersom demonstrationen var stillsam. Jag har svårt att beskriva den groteska scenen… de upprymda fullt beväpnade soldaterna, studenterna som förgäves försöker undvika konfrontation, faktum att universitetet kallade in en sådan säkerhetsstyrka och inte tillåter protest. Tyvärr lyckades jag inte ta några bilder med min mobiltelefon. Värre – jag tror inte att bilderna skulle ha gjort någon skillnad”.
Sammanlagt runt 800 personer arresterades under demonstrationerna mot kriget.
– Verkligheten är helt dikotomisk, säger Ruthy. Antingen är du patriot, eller så är du Hamasanhängare. Samtidigt hänger hotet om en akademisk bojkott ständigt över oss. Det finns inget mellanläge, inget utrymme för en alternativ diskurs.”
Det måste alltid finnas utrymme för en alternativ diskurs. Alternativet är att lämna walkover till åsiktslikriktning och tyranni.
Shana Tova!
Vill passa på att dela med mig av de nyårshälsningar som jag fått…mi yiten att nästa år blir bättre än det förra, och mycket bättre än det förrförra. Först ut – ACRI (Association for Civil Rights in Israel):
”Kvinnor män israeler ashkenazim mizrahim palestinier homosexuella lesbiska transpersoner araber judar invandrare arbetare arbetslösa fattiga rika barn gamla arbetskraftsinvandrare fångar demonstranter handikappade sjuka friska flyktingar vi alla
Utan mänskliga rättigheter får vi inget gott (nytt) år”
Från Sikkuy – Shana tova/kull ‘am wa-intu bekheir (traditionell Ramadan- och helghälsning)
Aftonbladet upprätthåller pressetiken
Aftonbladet: Vi kommer att publicera debattartiklar från Sverigedemokraterna efter normal redaktionell prövning. Innehåller texten nya uppgifter, nya argument, nya frågor? Håller sig texten inom pressetiska och juridiska ramar?
Eller ”ställer den bara en fråga”? :)
Gazakriget är inte slut än
Hade lite annat att göra idag på morgonen, men jag hann ändå höra att arméradion ägnade en stor del av sin morgonsändning åt Goldstone-rapporten (575 sidor… så jag laddade bara upp press releaser), som anklagar både Israel och Hamas för krigsförbrytelser under det senaste Gazakriget. Bland annat intervjuades Shlomo ben Ami, som förklarade att Israels ställning i världen har eroderats de senaste tjugo eller så åren, och att Israel självt bär största delen av skulden till detta på grund av den fortsatta ockupationen, även om långt ifrån alla anklagelser som riktas mot Israel är sakligt välunderbyggda (som exempel nämnde han ”artikeln i den norska tidningen”. ”Den svenska”, rättade programledaren Razi Barkai).
Ben Ami påpekade bland annat något väldigt viktigt: eftersom Israel självt inte gjort någon grundlig undersökning av anklagelserna så öppnar detta för rättsprocesser på olika ställen i världen, vilket förmodligen kan få konsekvenser för de generaler och andra befälhavare som var inblandade i krigföringen. Även om detta inte leder till några fällande domar så är det väldigt besvärande för de som anklagas och enligt min åsikt ett ganska effektivt påtryckningsmedel – just för att det är mot en specifik person grundat på en specifik handling, och inte det här generella ”vi ska bojkotta allt och alla i Israel”-tänkandet.
Sedan kom en general (tat aluf, jag är dålig på militära beteckningar) som förde befäl under Gazaattacken och sade att det enda problemet är att Israel är så dåligt på hasbara och om utrikesministeriet inte vore så odugligt så skulle vi inte ha de här problemen. Då blev jag trött. Och dessutom var jag framme vid posten och hade en bra ursäkt att inte lyssna mer. Enligt Haaretz ska Israel nu starta en ”hasbaraattack”.
Tips: istället för en hasbaraattack, vore det inte bättre med en diplomatisk offensiv som omväxling? Frysa bosättningarna? Nå någon form av överenskommelse med Abu Mazen på Västbanken?
Min åsikt, som inte grundar sig på lusläsande av HRW och andra rapporter utan lite mer generellt läsande av olika vittnesmål här och där, är att jo, jag förmodar faktiskt att det begicks en del krigsbrott både på den israeliska och palestinska sidan. Till skillnad från Boström (som får finna sig att ha blivit ett skolexempel på usel journalistik, jag ber om ursäkt men så är det) så är de här anklagelserna nog ändå lite mer underbyggda och inte helt gripna ur luften. Det här går inte att sopa ner från bordet som om inget hänt, och trycket på Israel kommer att öka.
Sedan kan vi göra en av två saker (jag vänder mig till israeler/proisraeler här): säga att alla andra har fel, USA och Storbritannien gör mycket värre saker i Irak och ingen klagar på dem, Hamas klarar sig undan för de är ingen stat, osv osv, Um Shmum och låtsas som om en stat med sju miljoner invånare är helt oberoende av den internationella opinionen och vänskapsrelationer med strategiska supermakter (Obama).
Eller så kan vi säga att alla andra har fel, USA och Storbritannien gör mycket värre saker i Irak och ingen klagar på dem, Hamas klarar sig undan för de är ingen stat, osv osv, Um Shmum men bita i det sura äpplet och enligt traditionell Mapaiideologi samarbeta med USA, EU och palestinierna på andra plan för att få bort den här besvärande rapporten från rubrikerna.
Tippar att Netanyahu utan att blinka skulle välja alternativ II.
Bat Kol och Havruta inbjuder till Yom Kippur-gudstjänster
Igår pratade jag med Zehorit från Bat Kol, som berättade att de tillsammans med Havruta organiserar en ”halakhisk och jämlik” Yom Kippur-gudstjänst i LGBT-centret i Tel Aviv (Gan Meir). Jag antar att det betyder att man använder en traditionell bönbok men att kvinnor och män sitter blandat.
Zehorit skickade en inbjudan (nedan).
Min personliga kommentar: att tala med sådana som Zehorit får mig att må bra. Att kolla på den senaste debatten på Publicistklubben gjorde mig deprimerad (trots Maciej Zaremba, och han var en tung motvikt). Exakt vad jag ska göra med den insikten vet jag inte riktigt. Åka till Tel Aviv över Yom Kippur kanske?
Btw, Zehorit vet att jag är svensk och passade på att förklara att hon var skitförbannad över publikationen i Aftonbladet, anser att artikeln är gravt antisemitisk och frågade hur i helvete en redaktör kan försvara en sådan publikation. Varför bad han inte om ursäkt?
Därför att både kulturredaktören, chefredaktören och andra framstående kolumnister på tidningen fortsätter att hävda att artikeln är jättebra, sade jag, och att det var helt riktigt att publicera den.
Jag förstår mig inte på Sverige, sade hon.
Det gör inte jag heller, sade jag.
