Julmässa i Dormition-kyrkan

Julmässan i Dormition-kyrkan lockar massor av israeliska och utländska besökare. I år nappade jag på erbjudandet att vara frivillig ordningsvakt i och utanför kyrkan. Innan mässan fick vi volontärer instruktioner av fader Daniel (polskfödd hebreisktalande benediktinermunk) och polisen Hisham (drus) för att hjälpa till att hålla ordning. Inga mössor eller tomteluvor, kippa var däremot tillåtet. Dessutom gick vi patrull utanför kyrkan. Tidigare år har det ibland varit friktion mellan radikala yeshivastudenter och kyrkobesökarna, men igår var det helt lugnt. Hundratals glada besökare, gissar 80% israeler, som var på jul-tur i Gamla staden. Som belöning fick vi äkta tysk jul-Stollen…kom hem halv tre på morgonen. Passade på att ta upp lite ljud – i länken nedan kan ni höra mer!

 

Guidning i Jerusalem

Behöver man en guide under ett besök i Jerusalem? Det beror på hur mycket tid man har och vad man vill hinna med. Jerusalem, och då speciellt Jerusalems gamla stad, bjuder på en enorm mångfald. Har man gott om tid och vill uppleva staden på egen hand går det utmärkt med att strosa omkring i basarerna, ta en kaffe eller en humus på någon liten restaurang, titta på utsikten från något lämpligt tak (Austrian Hospice, till exempel, eller  Swedish Christian Study Center alldeles innanför Jaffaporten) och besöka stadens mest berömda sevärdheter: Gravkyrkan, Västmuren och Tempelberget/al-Haram al-Sharif.   Bra att ha: guidebok, bekväma skor och en karta (går att få på turistinformationen alldeles innanför Jaffa Gate).

Har man däremot begränsat med tid, är nyfiken på historia, samhälle och religioner och vill ha en mer informativ tur (inklusive var det finns fina utsiktsplatser, rena toaletter och bra restauranger) så kan jag som guide hjälpa er att få ut det mesta av besöket enligt era önskemål och förutsättningar.  En vanlig tur för att få en överblick över Gamla staden och besöka de viktigaste heliga platserna brukar börja vid Jaffaporten och sedan fortsätta genom det armeniska  och judiska kvarteret ner till Klagomuren/Västra Muren. På vägen ser vi ut över Tempelberget, Al Aqsamoskén, Klippdomen och Oljeberget och berättar om de tre monoteistiska religionernas anknytning till Jerusalem. Därefter fortsätter vi till det muslimska kvarteret, tittar in på bomullshandlarnas gamla marknadsgata. Efter lunch (oftast en enkel men utmärkt humusrestaurang) ansluter vi till Via Dolorosa och berättar historien om Jesus i Jerusalem. Vi avslutar vid Gravkyrkan i det kristna kvarteret, där vi ser Golgotaklippan och graven. Beroende på tid och intresse kan turen modifieras till att inkludera mer arkeologi, som t ex den arkeologiska parken Davidson Center runt Tempelberget eller Davids stad i Silwan utanför murarna, fler kristna platser som St Anna-kyrkan med sin fantastiska akustik eller en promenad från Oljeberget till Getsemane, ett besök till moskéerna på Tempelberget eller något av museerna i det judiska kvarteret.

Vad kostar det? För en dagstur (ca 9-17) $280, exklusive eventuella taxiresor (till Oljeberget eller liknande) och inträdesavgifter till museer. För en kortare tur ca 2-3 timmar $140-$150 beroende på tid och program.

Kontakta mig gärna via mitt kontaktformulär som går direkt till min mailadress. Jag svarar så snart jag kan!

Tempelberget – religiös eller politisk konflikt?

”Jerusalem och Tempelberget är inte konfliktens centrum”, skriver journalisten och författaren Anita Goldman i en intressant och aktuell artikel på DN:s Kulturdebatt. Hennes synsätt speglar utan tvivel många sekulärt sinnades obehagskänslor inför de judar som trots rabbinatets uttryckliga religiösa förbud går upp på Tempelberget under israelisk poliseskort trots muslimsk ilska och protest (eller kanske i syfte att framkalla just muslimsk ilska och protest).

”Judendomen är sedan tvåtusen år Bokens folk, inte Templets”, hävdar Goldman. Den sionistiska rörelsens ledare rynkade på näsan åt det efterblivna Jerusalem, och Moshe Dayan gav Tempelbergets nycklar till det muslimska styret, Waqf. Detta är obestridligen sant. Men samtidigt som den socialistiska rörelsen ägnade sin energi åt att bygga kollektivjordbruk längs kustremsan och i de bördiga dalarna i landets norra del så var de flesta judiska immigranterna under 1900-talets första årtionden traditionellt religiösa judar, av vilka många sökte sig till Jerusalem. I den brittiska folkräkningen 1922 har Jerusalem en absolut judisk majoritetsbefolkning. Under den jordanska blockaden mot västra Jerusalem våren 1948 beordrade Ben Gurion att omdirigera trupper från Negevöknen – den mycket viktiga fronten mot Egypten – för att öppna en korridor till Jerusalem. ”Jerusalem kommer att stå fast utan Negev, men Negev kommer inte att stå fast utan Jerusalem”, fastslog Ben Gurion. Moshe Dayan gav mycket riktigt nycklarna till Waqf, men med honom på berget fanns också militärens överrabbin Shlomo Goren som några dagar tidigare föreslagit för general Uzi Narkiss att spränga Klippmosken i luften men fått tummen ner.

Trots Dayans beslut innebar 1967 innebar en fundamental förändring av den judiska relationen till Tempelberget. För första gången på 1900 år befinner sig den enda riktigt heliga platsen i judendomen – platsen för Salomos och Herodes tempel – under judisk kontroll. Högt uppsatta rabbiners förbud emot att beträda Tempelplatsen på grund av rituell orenhet räckte länge för att hålla de flesta judarna borta, men har i praktiken fått mindre och mindre betydelse. 1996 beslöt en grupp rabbiner från bosättningar på Västbanken att tillåta religiösa judar att gå upp på Tempelberget under vissa restriktioner rörande rituell renhet och områden som kan beträdas. Efter några års stängning under den andra intifadan 2000-2003 tillät polisen åter judar att besöka berget på villkor att inga religiösa föremål tas med och ingen bön får förrättas på berget (det gäller även kristna besökare). Sedan dess har strömmen judiska besökare bara ökat och inkluderar även politiker, främst från det nationalreligiösa lägret. Det rör sig om en politisk-religiös proteströrelse underifrån, understödd av diverse egensinniga och aningen rebelliska rabbiner som struntar i överrabbinatets direktiv. På senare år får de också stöd av politiker på högerkanten, flera av dem kvinnor. Inte ens rabbin Goren ville tillåta kvinnor att beträda Tempelberget på grund av rituell orenhet relaterad till barnafödande och menstruation, som inte kan hävas idag utan ett offer i Templet. Men modernt ortodoxa kvinnor struntar i det och går upp i alla fall. Gamla tabun luckras upp, politiska krav på full israelisk överhöghet på Tempelberget kopplas till moderna liberala idéer om fri religionsutövning, och en konflikt som kanske i grunden någon gång var enbart territoriell är det inte längre. Inte på Tempelberget.

 

Jerusalem

Var i Jerusalem idag och jobbade. Tog med kameran och tryckte av lite här och där – tänkte att Roy kanske blir glad. Bilden där det regnar är dock inte från Jerusalem utan ifrån den blöta (israeliska) nord…men var? Vad är den där märkliga kullen för något? Vad föreställer bilderna? 
Först till tio rätt får gratis guidning av mig i judiska kvarteret vid lämpligt tillfälle.