Kategoriarkiv: Västbanken

Sebastia/Shomron

I våras organiserade en svensk kyrklig organisation i Jerusalem en busstur till Sebastia på Västbanken en bit nordväst om Nablus. Anmälde mig omedelbart.

Intill den nuvarande palestinska byn Sebastia, som till stor del byggts på ruiner från den bysantinska perioden (300-600-talet) och korsfarartiden (1100-1200-talet), ligger en stor arkeologisk fyndplats med lämningar från den stora romerska stad som kung Herodes lät bygga på 100-talet fvt den romerske kejsaren Augustus till ära (”Sebaste” betyder ”Augustus”).  Nedan Forum.

Sebastiya 007

Den allerstädes närvarande konflikten finns naturligtvis också i Sebastiya. Järnrören till vänster på bilden markerar gränsen mellan B-område (den palestinska byn) och C-område (den arkeologiska fyndplatsen).

Först gick vi och tittade på den romerska teatern och roade oss med att tala från den plats där akustiken är som bäst. Fenomenalt bra, även efter århundraden av försummat underhåll.

Sebastiya 020 Sebastiya 024

På samma kulle, lite längre västerut, ligger ruinerna efter staden Samaria – på hebreiska Shomron. Samaria var huvudstad i nordriket Israel på 800-700-talen fvt. I utgrävningar hittade arkeologerna rester efter ett stort palats som förmodats ha uppförts av kung Omri. Den israeliske arkeologiprofessorn Israel Finkelstein företräder tesen att det inte fanns något enat bibliskt kungadöme under David och Salomon, som det berättas i Bibeln, utan att Israel var det första stora israelitiska kungadömet. De lägre delarna av stenmuren nedanför lär enligt arkeologerna vara en del av palatsets yttre mur.

Sebastiya 044

Sebastia ligger väldigt vackert och utsikten var fantastisk.

Sebastiya 051

Sebastiya 013

När vi turat färdigt den arkeologiska delen återvände vi till den palestinska byn. Under den bysantinska perioden byggdes flera kyrkor i staden. En av dem blev sedan moské. På gården utanför moskén står fortfarande en liten fyrkantig byggnad som döljer en liten grav i källaren. En trång brant trappa leder ner till kryptan.

Sebastiya 074Sebastiya 086

Enligt traditionen låg Johannes Döparens huvud begravt i kryptan i hundratals år. Muslimerna har inga problem med detta utan fortsätter att vörda den helige Yahya. Johannes Döparens huvud är en populär relik. Vår guide berättade att det finns minst fem huvuden som alla sägs tillhöra Johannes Döparen, och minst tre av dem är garanterat äkta 🙂

En italiensk organisation har under senare år bidragit till att rusta upp några av Sebastias hus för att öka turismen till byn. Mindre grupper kan med fördel tillbringa en natt eller två i de enkla men vackra och mycket autentiska rummen.

Sebastiya 108Sebastiya 128

Min favorit blev rummet som hade en hästho i sten från korsfarartiden i badrummet.

Sebastiya 124

Sista stationen vid besöket blev några fik på torget i byns centrum. Alla var mycket välkomnande, men när jag fick syn på en väggmålning intill torget undrade jag om jag fått samma vänliga bemötande om de vetat att jag var israel.

pelephone pics 404

Som israel får jag inte åka in på A-område på grund av kidnappningsrisken. På B- och C-områden är det generellt tillåtet. Men just Sebastia är ett B-område som man måste åka igenom ett kort A-område för att nå. Därför borde jag i teorin inte befinna mig på det där torget överhuvudtaget. Men ibland tar nyfikenheten över, och då jag åkte med ett stort gäng svenskar ansåg jag att eventuella risker var försumbara. Samtidigt så var det uppenbart att de andra svenskarna inte hade någon större förståelse för hur jag kände det – de relaterade mest till förbudet att åka in i A-områden som en överdriven israelisk säkerhetsparanoja i syfte att hindra israeler och palestinier från att träffa varandra.

Men allt gick bra, inga palestinier upptäckte min israeliska identitet och inga israeliska soldater brydde sig om att kolla ID i bussen (så mycket för den så kallade ”säkerhetsparanojan”, och vi återvände glada, nöjda och rätt trötta till Jerusalem.

Ein Prat/’Ayn Fara: källor, kloster och klippor i öknen

Tillbringade helgen i Jerusalem och passade på att göra en utflykt till naturreservatet Ein Prat/’Ayn Fara strax nordöst om Jerusalem. För att nå reservatet, som ligger på det ockuperade Västbanken i ett område som styrs av Israel (C-område), måste man först åka in på bosättningen Anatot (Almon) och passera säkerhetsvakten vid grinden. Detta gör det i princip omöjligt för palestinier att besöka naturreservatet.  Något att ha i åtanke vid ett eventuellt besök.

Ein Prat/’Ayn Fara är den största av de tre källor vars vattenflöde bildar Nahal Prat – Wadi Qelt. På arabiska är floden uppdelad i tre: den övre delen kallas Wadi Fara, den mellersta Wadi Fawar och den nedre Wadi Qelt.  Året runt strömmar vattnet från Ein Prat till Jericho, en sträcka på 28 km som börjar 770 meter över havet  nära Jerusalem och slutar 395 meter under havets yta i Döda Havssänkan.

Ein Prat 031

Floddalen har varit bebodd sedan antiken. Hasmoneerkungarna (100-talet fvt) byggde en akvedukt och vattenbassänger för att leda vatten till sina praktfulla slott nära Jericho. Under den bysantinska epoken (300-600-talen) sökte sig kristna hermiter till området för att bosätta sig i avskildhet i någon av de många grottorna.

Ein Prat 041

Dagens israeliska turister är mindre intresserade av grottorna i bergväggen (turistbroschyren varnar dessutom för sjukdomar överförda av fästingar som finns i grottorna) och mer intresserade av vattnet nere i dalen.

Ein Prat 034

Ein Prat 045

Vi som inte hade med baddräkten och gillar gamla stenar valde att promenera upp till Faranklostret. En munk vid namn Haritun grundade på 400-talet ett kloster, som förstördes under den persiska erövringen 614. På 1800-talet tog rysk-ortodoxa munkar över platsen och byggde upp ett nytt kloster över de bysantinska ruinerna. Idag bor där tre munkar som tillbringar mycket tid i avskildhet.

Ein Prat 044

Vattnet har varit eftertraktat i alla tider. På 20-talet byggde britterna en pumpstation för att öka vattentillförseln till Jerusalem

Ein Prat 046

Men det vackraste är ändå själva naturen. Vandringssugna rekommenderas att lämna reservatet österut och fortsätta nedför Wadi Qelt mot Jericho. Hoppas att jag får tillfälle till det snart. Kanske efter vinterregnen?