Bok

”Jag hann inte med 60-talets revolution och sexuella frigörelse”, tillstod min fars andra fru en gång när vi samtalade på verandan. ”Jag hade fullt upp med att plugga och ta hand om barn”. Ungefär så känner jag för andra hälften av 90-talet, och för den delen första halvan av 2000-talet. Livet kretsade kring jobb, pluggande och småbarn. Alla tankar på skrivande kändes mycket långt borta. Men så, mitt uppe i min andra graviditet, blev jag allvarligt sjuk. Även när sjukdomen – cancer – inte längre gav några utslag på läkarkontrollerna så fortsatte den att mala i bakhuvudet. Rädslan var ofta förlamande. Tills en liten röst i huvudet sade: skriv. Skriv ner alltihop. Tugga igenom det igen, som man tuggar ett tuggummi tills det inte har någon smak längre. Lägg det sedan åt sidan, och gå vidare med ditt liv.

 

Med en baby inklämd mellan bröstet och skrivbordet satt jag så på kvällarna vid datorn och skrev (jodå, det går utmärkt att amma samtidigt som man skriver på ett tangentbord). Till slut blev det en bok. Tio år senare, i juli 2012, blev den utgiven som E-bok på Framstegsförlaget. Boken heter Blå Strimmor och handlar om resan i gränslandet mellan liv och död. Det är en personlig historia, inte ett försök att få Nobelpriset i litteratur. Men även en småbarnsmorsa har rätt till en egen röst. Så det här är min bok.