Ein Prat/’Ayn Fara: källor, kloster och klippor i öknen

Tillbringade helgen i Jerusalem och passade på att göra en utflykt till naturreservatet Ein Prat/’Ayn Fara strax nordöst om Jerusalem. För att nå reservatet, som ligger på det ockuperade Västbanken i ett område som styrs av Israel (C-område), måste man först åka in på bosättningen Anatot (Almon) och passera säkerhetsvakten vid grinden. Detta gör det i princip omöjligt för palestinier att besöka naturreservatet.  Något att ha i åtanke vid ett eventuellt besök.

Ein Prat/’Ayn Fara är den största av de tre källor vars vattenflöde bildar Nahal Prat – Wadi Qelt. På arabiska är floden uppdelad i tre: den övre delen kallas Wadi Fara, den mellersta Wadi Fawar och den nedre Wadi Qelt.  Året runt strömmar vattnet från Ein Prat till Jericho, en sträcka på 28 km som börjar 770 meter över havet  nära Jerusalem och slutar 395 meter under havets yta i Döda Havssänkan.

Floddalen har varit bebodd sedan antiken. Hasmoneerkungarna (100-talet fvt) byggde en akvedukt och vattenbassänger för att leda vatten till sina praktfulla slott nära Jericho. Under den bysantinska epoken (300-600-talen) sökte sig kristna hermiter till området för att bosätta sig i avskildhet i någon av de många grottorna.

Dagens israeliska turister är mindre intresserade av grottorna i bergväggen (turistbroschyren varnar dessutom för sjukdomar överförda av fästingar som finns i grottorna) och mer intresserade av vattnet nere i dalen.

Vi som inte hade med baddräkten och gillar gamla stenar valde att promenera upp till Faranklostret. En munk vid namn Haritun grundade på 400-talet ett kloster, som förstördes under den persiska erövringen 614. På 1800-talet tog rysk-ortodoxa munkar över platsen och byggde upp ett nytt kloster över de bysantinska ruinerna. Idag bor där tre munkar som tillbringar mycket tid i avskildhet.

Vattnet har varit eftertraktat i alla tider. På 20-talet byggde britterna en pumpstation för att öka vattentillförseln till Jerusalem

Men det vackraste är ändå själva naturen. Vandringssugna rekommenderas att lämna reservatet österut och fortsätta nedför Wadi Qelt mot Jericho. Hoppas att jag får tillfälle till det snart. Kanske efter vinterregnen?