Hilltop youth önskar oss ett gott nytt 2012

För ett tag sedan skrev jag en post med titeln ”trefrontskrig”. Efter kanal 2:s reportage om Naama Margolis blev det som bekant enorm uppmärksamhet på frågor som rör ultraortodox radikalisering och tilltagande exkludering av kvinnor. Den sortens extremism berör främst det israeliska samhället samt i begränsad form judar utomlands. Däremot har den ringa inflytande över utrikespolitiken.

Det har däremot de ultranationalistiska ungdomar som brukar kallas ”Hilltop Youth” (Noar Hagvaot) och som ligger bakom de flesta fall av skadegörelse på palestinsk egendom och även emot israeliska soldater. Deras världsbild är ortodoxt religiös med full betoning på landet Israels religiösa helighet och utsträckning, vilket precis som hos de ultraortodoxa utgör en ny form av fanatism på ett visst tema inom judendomen. Men detta vore också en intern religiös debatt om det inte vore för den här gruppens politiska sprängkraft.

 Nu har 972 magazine lagt upp ett nytt israeliskt kanal 2-reportage där Hilltop Youth förklarar sin världsbild (engelsktextat). Jag vill betona att de här åsikterna visserligen är väldigt extrema och utgör en minoritet i den nationalreligiösa befolkningen, men just attityden att ”araberna hör inte hit” är något jag stöter på hela tiden hos nationalreligiösa. De har 22 länder och de har inget i Landet Israel att göra. Värt att ta på allvar för alla som bryr sig om vart Israel är på väg någonstans.

Hur mycket har bosättningarna på Västbanken kostat?

Fick just intressant mail innehållande ett faktaspäckat dokument med rubriken ”Historical, political and economic impact of Jewish settlements in the occupied territories” (juni 2009). Författarna är Shaul Arieli, Roby Nathanson, Ziv Rubin och Hagar Zameret-Kertcher.

Medger att jag bara hunnit skumma igenom den än, men jag ska läsa mer ingående senare. För dem som är intresserade av att förstå bosättningspolitiken och dess konsekvenser, inklusive fakta, siffror och lite mer ekonomiska detaljer tycker jag att den verkar mer än läsvärd.

Olivskörd 2008

De som läst mina inlägg på Al Hamatzav har redan sett lite bilder och hört om mitt olivplockande, men den riktigt officiella versionen publicerades i Fredstidningen Pax, Aktivism i olivlunden. Eftersom bilderna inte publicerades på nätet så får ni ett smakprov här istället.

En rapport till, men ingen lösning i sikte

Röda Korset, en organisation vars huvudsakliga policy är att arbeta humanitärt och avstå från att uttrycka politiska åsikter (därmed inte sagt att de inte har några), har i en ny rapport (”Dignity Denied”) om den svåra humanitära situationen i Gaza och på Västbanken gjort avsteg från denna princip. Organisationen kräver omedelbar politisk handling för att kunna hantera krisen, och säger att i den nuvarande situationen räcker det inte med humanitär hjälp (BBC).

 Rapporten publiceras lägligt före givarkonferensen som ska hållas i Paris på måndag. Men egentligen innehåller den ingenting nytt. Världsbanken gav ut en mer omfattande rapport för något halvår sedan, som ingående beskrev den ekonomiska krisen på Västbanken och i Gaza, dess orsaker och konsekvenser. Slutsats: utan rörelsefrihet så kan ekonomin inte byggas upp igen.

 Vad alla de här rapporterna saknar är en analys av maktkampen i den palestinska myndigheten, och att det palestinska samhället numera är geografiskt och politiskt splittrat på ett närmast oöverkommeligt sätt (jfr Al-Hamatzav). Röda Korset konstaterar att palestinska militanta grupper skjuter raketer mot Israel dagligen, och att Israel har säkerhetsbehov som måste tillfredsställas. Men de säger också att dessa säkerhetsbehov måste balanseras gentemot inskränkningarna på civila palestiniers fri- och rättigheter, och att detta inte sker idag.

 Så långt har jag inte mycket att invända. Varken Röda Korset eller Världsbanken ljuger. I sina rapporter beskriver de verifierbara fakta som vem som helst som åker omkring lite i området eller läser in sig litegrann kan varsebli. Frågan är hur man ser det hela ur ett litet bredare perspektiv – det iranska och syriska inflytandet till exempel. Hamasledaren Khaled Mashaal sitter inte instängd i Gaza, han sitter i Damaskus. Går det att påverka honom på något sätt? Kan han bli en del av en lösning istället för ett problem? Vad spelar saudierna för en roll? Vad händer med vapensmugglingen från Egypten till Gazaremsan om Israel öppnar gränserna? Får vi Hizbollah i Gaza då?

 Röda Korset har rätt i att kräva en politisk lösning. Jag vill också se en politisk lösning. Frågan är vem och hur. Den israeliska regeringen kan inte tillåta sig att lätta på trycket mot Gaza om resultatet blir tre självmordsbombningar i Tel Aviv inom loppet av en månad. Den israeliska befolkningen kommer i en sådan situation att kräva att regeringen avgår omedelbart. Minnet från Osloavtalet, då Israel gav den palestinska myndigheten gevär som några år senare användes för att skjuta ihjäl israeler på vägarna eller i städerna, är alltför färskt.