Etikettarkiv: Sydafrika

Uri Avineri om Israel, Sydafrika och bojkott

När jag var i Jerusalem i fredags och åt middag med några vänner så talade vi bland annat om Dr Neve Gordons artikel i LA Times, där han förespråkar en global bojkott mot Israel.  Några av de närvarande höll med honom, och sade att det inte finns någon annan väg och att det fungerade i Sydafrika. Jag sade att jag å ena sidan förstår Dr Gordons pessimism, men å andra sidan är jag inte alls säker på att en sådan bojkott leder till det resultat han vill uppnå (slut på ockupationen, bl a). Jag tror snarare att en generell bojkott mot Israel skulle leda till ökad extremism.

Genom Bradley Burston fick jag nu syn på Uri Avinery, som skrivit en lång artikel på temat på Maannews. Obligatorisk läsning. Ett kort utdrag (artikeln är lång):

”True, the Israeli occupation and the South African apartheid system have certain similar characteristics. In the West Bank, there are roads ”for Israelis only.” But the Israeli policy is not based on race theories, but on a national conflict. A small but significant example: in South Africa, a white man and a black woman (or the other way round) could not marry, and sexual relations between them were a crime. In Israel there is no such prohibition. On the other hand, an Arab Israeli citizen who marries an Arab woman from the occupied territories (or the other way round) cannot bring his or her spouse to Israel. The reason: safeguarding the Jewish majority in Israel. Both cases are reprehensible, but basically different.

In South Africa there was total agreement between the two sides about the unity of the country. The struggle was about the regime. Both whites and blacks considered themselves South Africans and were determined to keep the country intact. The whites did not want partition, and indeed could not want it, because their economy was based on the labor of the blacks.

In this country, Israeli Jews and Palestinian Arabs have nothing in common – not a common national feeling, not a common religion, not a common culture and not a common language. The vast majority of the Israelis want a Jewish (or Hebrew) state. The vast majority of the Palestinians want a Palestinian (or Islamic) state. Israel is not dependent on Palestinian workers – on the contrary, it drives the Palestinians out of the working place. Because of this, there is now a worldwide consensus that the solution lies in the creation of the Palestinian state next to Israel.

In short: the two conflicts are fundamentally different. Therefore, the methods of struggle, too, must necessarily be different.”

Annonser

Israel och apartheid – proisraelisk blogg i Sydafrika

Läste just en artikel i Haaretz om en pro-israelisk blogg i Sydafrika, It’s Almost Supernatural. Inte helt oväntat handlar en hel del av inläggen om politikers och medias jämförelser mellan Israel och apartheidregimen i Sydafrika. Har inte hunnit läsa så mycket men den klara och uttalade tendensen till pro-israelisk bias gör den inte så intressant ur ett Mellanösternperspektiv. Däremot tycker jag att den är intressant som en spegel av den sydafrikanska debatten kring apartheidsystemet och vad detta innebar för någonting.  Två läsvärda inlägg angående Israel och apartheid: en från den här bloggen, Part Hate, och 26 thoughts around the apartheid charge.

För att undvika eventuella missförstånd: ingen här stöder apartheid. Tvärtom: de är hundraprocentigt övertygade om att apartheid var ett i grunden orättvist, odemokratiskt och synnerligen brutalt system som aldrig borde ha funnits.

Bloggen citerar den judiske (numera israeliske) sydafrikanske anti-apartheid aktivisten och journalisten Benjamin Pogrund, som sade att när apartheidbegreppet används som slogan så förlorar begreppet sin mening. Frågan är om det inte redan är på väg att göra det i vissa cirklar.  

Fast jag håller inte med om allt. I sina 26 tankar skriver Yoel Pollak bland annat:

18. Israel is unlike apartheid South Africa in that Arabs have the vote and have equal access to the legal system, as blacks and other “non-whites” in South Africa did not; this means that Arabs have the power of political change, too.

Israels arabiska befolkning har rösträtt, ja. De har också samma rätt till rättssystemet och de använder den rätten (se Adalah, Mussawa och andra organisationer). Men jag skulle inte påstå att det inte existerar någon diskriminering i rättsväsendet, eller att en palestinsk muslim med israeliskt medborgarskap får samma bemötande av polis/domare osv som en judisk israel. Detta är inte acceptabelt och bör motarbetas, precis som i Sverige eller i Frankrike. Men det handlar om diskriminering, inte om apartheid.

25. The security barrier is not an “Apartheid Wall” because it is almost entirely a fence and because its primary purpose is to protect Israeli lives; it is not a land grab because its route has to be justified in security terms according to the High Court.

Som jag skrivit i otaliga tidigare poster så är jag mindre tveksam om att muren/barriären inte är ett försök att roffa åt sig land. Men jag tycker fortfarande inte att det är någon ”Apartheid Wall”. Främst just för att den skiljer palestinier från palestinier, inte muslimer/kristna från judar eller folk med olika hudfärg från varandra. Någon säkerhetsbarriär är det inte heller. Istället handlar det om ett försök att under skydd av ett magiskt ”säkerhetskoncept” upprätta en politisk gräns där så mycket land som möjligt hamnar under israelisk överhöghet, alltså ett ”land grab”.

Däremot så har vägsystemet på Västbanken med sina specialvägar för judiska bosättare definitivt drag av apartheid. Å andra sidan kan man argumentera att det är en politisk uppdelning och inte en rasistisk, eftersom kriteriet för att kunna köra på de här vägarna är att man har israeliskt ID, vilket palestinier från östra Jerusalem och alla palestinska israeler också har och de har rätt att använda de här vägarna.

 Men även om jag är lite skeptisk till vissa punkter så tycker jag att många av de 26 punkterna är läsvärda och också värda att diskuteras.