Etikettarkiv: Shaul Arieli

Det där med en judisk stat och Arabinitiativet

Läste just intressant artikel av Shaul Arieli i Haaretz (även Geneve-initiativarna rör på sig, verkar det). För de som kanske inte är tillräckligt insatta för att förstå vem och vad han argumenterar mot – det handlar om Netanyahus krav på att palestinierna först ska ”erkänna Israel som judisk stat”, annars blir det inga förhandlingar.

Det är så typiskt Netanyahu – han vill jättegärna ha fred och förhandlingar och rörelsefrihet för palestinierna och ekonomiska samarbetsprojekt och trillali och tjolahopp och alla blir jätteglada. Men först ska palestinierna göra en massa saker, annars går det inte att ens börja med hans projekt.

Arieli argumenterar att Israels varande en judisk stat (förutom att Israel innanför gröna linjen idag,  i praktiken och utan något som helst tvivel, ÄR en judisk stat –  eftersom den har en tydlig judisk befolkningsmajoritet  med en judisk kultur) redan fått internationellt erkännande samt accepterats av PLO 1988. Det bästa (och enda) sättet att säkra Israel som en judisk stat och att få internationellt erkännande för (västra) Jerusalem som Israels huvudstad är att nå ett regionalt fredsavtal i linje med Arabinitiativet, vilket också skulle lösa flyktingfrågan och avsluta konflikten.

Som jag sagt en miljon gånger tror jag att ett sådant fredsavtal skulle vara det absolut bästa sättet att mota Irans aspirationer på att bli en regional supermakt och till stor del delegitimera det så kallade ”motståndet” som förs av Hizbollahs och Hamas beväpnade grenar. Varför ska lokalbefolkningen i Gaza och i Libanon få ta stryk för det så kallade ”motståndet” om PLO slutit fred med Israel?

Det här är förmodligen opatriotiskt av mig, men jag har aldrig så starkt önskat att en regering i Israel ska visa sig vara ett fullständigt misslyckande och gå under inom loppet av ett halvår. När jag igår på radion hörde vilka ekonomiska sanktioner Netanyahu planerar att införa så trodde jag att tiden redan var kommen. The old Bibi is still going strong – vi ger skattelättnader till alla som tjänar över 10,000 shekel, samtidigt som vi drar in på bidragen till ensamstående (oftast mödrar), handikappade, Förintelseöverlevande och föräldrar som får barnbidrag (mödrar), och så slopar vi skattelättnaderna för arbetande mödrar när vi ändå håller på. 

 Som Aryeh Golan sarkastiskt sade igår i Galatz: ”Ibland verkar det som att ämbetsmännen i finansministeriet är så angelägna om att rädda landets ekonomi att de är beredda att låta landet gå åt helvete tillsammans med befolkningen.” Ligger onekligen något i det.

Annonser

Saeb Erekat i intervju i kanal 10

Såg just ”London och Kirshenbaum”, kvällens bästa aktualitetsprogram, som innehöll en intervju med den palestinske chefsförhandlaren Saeb Erekat.

”Förhandlingarnas tid är över”, sade Erekat. ”Vi har redan förhandlat om allt det går att förhandla om. Tiden är kommen att fatta beslut.”

Det ligger det onekligen någonting i. Ett oändligt antal förslag till lösningar på konflikten i Mellanöstern har lagts fram sedan början av 1900-talet. Över 90 bara angående situationen i Jerusalem. Men väldigt få har implementerats. Problemet med Oslo var samma sak: bra ideer, sämre utförande.

Moti Kirshenbaum sade att Erekat var mycket mer optimistisk angående chanserna att nå en konkret överenskommelse innan och efter intervjun. Officiellt i TV måste man vara mer försiktig.

Sedan hade de plockat in Shaul Arieli (torde vara bekant för de mer erfarna bloggläsarna eftersom jag skrivit om honom förut – han är kart- och gränsexpert, sitter i styrelsen för Council for Peace and Security, är en av initiativtagarna till Geneveinitiativet och jobbar också med israelisk-palestinsk-jordanska ekonomiska samarbetsprojekt) för att tala om eventuella landutbyten mellan Israel och Palestina eftersom Abu Mazen i dagarna gått ut med ett uttalande där han kräver 6,205 kvadratmeter land till den palestinska staten – alltså fram till gröna linjen.

 Eventuellt rör det på sig. Eller så gör det inte det. Har inte den blekaste aning i nuläget. Men hoppas kan man ju. För som Erekat säger, det är faktiskt på tiden.