Etikettarkiv: Obama

Vem finansierar illegala bosättningar? (och lite om humanisterna kontra Kierkegaard)

Obama vill som bekant att Israel(s regering) ska frysa allt byggande i bosättningarna. Good idea. Filmskaparen Ronit Avni har en intressant artikel i Washington Post om olika amerikanska gruppers intressen i och finansiering av bosättningar på Västbanken: Want to Stop Israeli Settlements? Follow the dollars.

Se också gärna det här  reportaget från israeliska Channel 2  om organisationen Elads byggnadsplaner i Silwan (med engelsk text):

Skarp övergång till ett helt annat ämne: Tydligen missade jag humanisternas kampanj i Sverige om att ”Gud nog inte finns”, men tillbaka i Holy Land läste jag en artikel av Christer Sturmark på Newsmill och därefter Göran Rosenbergs krönika i DN.

Jag är nu inte tillräckligt insatt i humanisternas ideologi för att skriva en saklig och lärd debattartikel om tro kontra vetande. Om Gud finns eller inte vet jag inte heller. Men om jag får skriva med hjärtat istället för med huvudet – och ja, religion handlar enligt min åsikt om hjärta och inte om kallt intellekt, trots Ibn Rushd, Rambam och Thomas Aquinas alla desperata försök  att jämka mellan grekisk filosofi och den monoteistiska uppenbarelsetradition som de kom ifrån – så får jag alltid intrycket av att humanisterna står för en intolerant, mekanisk och för mig rätt oinspirerande världsuppfattning, trots allt ”förnuft”. Jag tycker också att Rosenberg har mer än en poäng när han undrar om halvmånar och Davidsstjärnor är så hotfulla att de anses värda en miljonkampanj. Är det verkligen så viktigt att övertyga människor i Sverige om att ”Gud nog inte finns?” Är det allt de är beredda att diskutera med religiösa människor? Vilket öde väntar en spirituell flummare som jag, som visserligen trivs utmärkt med judendomen som religiöst uttryck men som när det kommer till själva gudsuppfattningen saknar säkra övertygelser – förutom en väldigt instinktiv identifikation med idéer som att Gud är en upplevelse av oändlig kärlek och att allt levande bär på en gnista från det gudomliga?

När jag var på Arlanda nyligen köpte jag tre böcker: ”Noice – Bedårande barn av sin tid” (nostalgi – har stått i diket utanför Hasse Carlssons hus i Gustavsberg och varit fjortisgroupie), ”Pittstim” (behövde lämplig pocket att skicka kvarglömd husnyckel i till älsklingssvensk) och ”Medmänniskor” av Stefan Einhorn, som jag köpte för att jag faktiskt ville läsa den…och det gjorde jag så fort så att jag genast gav den till Maria, så jag kan inte citera direkt ur den. Men det handlade om Einstein, som bland annat lär ha sagt följande:

”It would be possible to describe everything scientifically, but it would make no sense; it would be without meaning, as if you described a Beethoven symphony as a variation of wave pressure.”

”Gravity cannot be held responsible for people falling in love.”

”Imagination is more important than knowledge”

…och det sista, som Stefan Einhorn citerade i Medmänniskor:

”There are only two ways to live your life. One is as though nothing is a miracle. The other is as though everything is a miracle.”

Det känns alltid som om humanisterna vill leva i ett förnuftigt betonggetto, utan mirakel. Men jag vill ha en värld som är en färggrann Kierkegaard, där allting är ett mirakel.

Annonser

Prominenta israeler stöder J Street

Ett gäng israeler har skrivit på ett brev där de stöder J Streets lobbyingarbete angående israelisk-palestinskt fredsarbete. Namnen känns förmodligen igen…men blir väl inte mindre viktiga för det?? Från J Streets Facebooksida.

June 23, 2009

To the Supporters of J Street,

Congratulations on the initial success of J Street. You could not have chosen a more critical moment to mobilize American support for the two-state solution and to promote a broader conception of what it means to be pro-Israel in the United States.

Without diplomatic resolution of the Israeli-Palestinian and Arab-Israeli conflicts, the region faces a future of ever-escalating tension and violence. The remaining window of opportunity for the two-state solution is short. The future of a Jewish, democratic Israel is at stake, as are national and security interests critical to Israel, the United States, the Palestinians and the region as a whole.
We need your help to address this existential threat. Israelis and Palestinians have not and are unlikely to resolve this conflict alone. Majorities of both populations still desire a two-state solution, and we welcome J Street’s promotion of strong American leadership in reaching and implementing a comprehensive peace deal. Only serious, sustained international engagement – not simply further process – can forge a regional solution that addresses outstanding claims and results in comprehensive conflict resolution. And only the United States has the stature and prestige to lead an international effort and orchestrate a regional solution.

We were pleased that President Obama made resolution of the Israeli-Palestinian and Arab-Israeli conflicts an early and serious priority. We welcomed the appointment of Senator Mitchell as Special Envoy for Middle East Peace and are committed to supporting his efforts. Now, it is imperative that America moves ahead and exert the necessary leadership to help us move forward quickly and meaningfully.

We share J Street’s view that there is ultimately no military resolution to the political conflicts between Israel and our neighbors. We appreciate your voice of moral and strategic clarity on this point. We value the political space you are opening in Washington, and we believe the broad policy discussion you are encouraging there stands to benefit Israel and the broader Middle East.
As Israelis dedicated to our country, its future, security and progress, we support your effort to promote a safer and more prosperous future for both our countries and the entire Middle East. As Friends of J Street, we stand behind your goal of advancing regional comprehensive peace and security.

Sincerely,
Mr. Yossi Alpher
bitterlemons; former Senior Member of Mossad; former Director of the Jaffe Center for
Strategic Studies
Col (Ret.) Shaul Arieli
Council on Peace and Security; former Commander Gaza Brigade; former head of the
‘Peace Negotiations Administration’ under PM Ehud Barak
Rabbi Arik Ascherman
Executive Director, Rabbis for Human Rights
Haim Assa
Former National Security Advisor to PM Yitzhak Rabin
Bernard Avishai
Jerusalem Venue for Jerusalem Supporters and Recruitment; External Contact for David
Grossman
Colette Avital
Former Deputy Speaker of Knesset; Consul General
Adm (Ret.) Ami Ayalon
Former Minister and Member of Knesset; former head of the Shin-Bet, and Navy
Uzi Baram
Former Minister of Internal Affairs and Tourism; former Secretary General of the Labor Party
Shlomo Ben Ami
Former Foreign Minister and Public Security Minister
David Broza
Singer; writer; performer
Professor Naomi Chazan
Former Deputy Speaker of Knesset; founder, Israel Women’s Network
Sidra Dekoven Ezrahi
Professor, Hebrew University, Jerusalem
Maj Gen (Ret.) Shlomo Gazit
Former Commander of IDF Intelligence; former President of Ben Gurion University; member of the staff of Jaffee Center for Stretegic Studies, Tel Aviv University
Professor Galia Golan
Interdisciplinary Center, Herzlia
Micha Harish
Former Minister of Industry and Commerce and Secretary General of the Labor Party
Dave Kimche
Former Director General of the Foreign Ministry
Shlomo (Tchich) Lahat
Ret. Major General in the IDF and former Mayor of Tel Aviv
Maj Gen (Ret.) Amos Lapidot
Former Commander of Israel Air Force; former President of the Technion University, Haifa
Alon Liel
Former Director General of the Foreign Ministry
Maj Gen (Ret.) Amnon Lipkin-Shahak
Former Chief of the General Staff of the IDF; former Minister of Transport & Tourism
Eti Livni
Former Deputy Speaker of the Knesset
Maj Gen (Ret.) Amram Mitzna
Former Chairman of the Israel Labor Party and Knesset Member; former Commander of
the IDF Central Command and Planning Branch; former Mayor of Haifa
Ambassador Ora Namir
Former Minister of Labor and Social Affairs; Former Ambassador to China
Brig General (Ret.) Israela Oron
Former deputy National Security Council adviser; former Chief of the Women’s Corp
Amos Oz
Author
Brig Gen (Ret.) Ilan Paz
Former Head of the Civil Administration in the West Bank
Orni Petrushka
Businessman and Entrepreneur
Rabbi Andrew Sacks
Director General of the Rabbinical Assembly in Israel
Adv Talia Sasson
Former Special Adviser to Prime Minister Sharon; author of Sasson Report on Illegal Settlements
Amb. Shimon Shamir
Professor, Tel Aviv University; former Ambassador to Egypt and Jordan
Colonel (Ret.) Gilead Sher
Former Israeli Prime Minister’s Chief of Staff and Policy Coordinator
Professor David Shulman
Professor, Hebrew University, Jerusalem
Abu Vilan
Former Member of Knesset
Rabbi Levi Weiman Kelman
Kehilat Kol HaNeshama, Jerusalem
Danny Yatom
Former Knesset Member; former Head of the Mossad

Netanyahus tal – lite till Obama, mycket till koalitionen

Läste just Netanyahus tal på nätet, eftersom jag igår kväll var upptagen med intressantare saker och det redan innan talet var uppenbart att det här inte handlade om något historiskt politiskt tal utan om ett ”överlevnadstal”, för att citera den kände politiske kommentatorn Chanan Kristall från Reshet Bet.

Gäsp.

Ett historiskt tal är ett tal som visar på en ny väg, som öppnar för nya möjligheter och som åstadkommer en förändring. Att år 2009, efter Osloavtalet, Tabaförhandlingarna, Clinton, Mitchell, Geneveinitiativet och Vägkartan tala om ”ekonomisk fred” och att palestinierna ska få rätt att leva i en demilitariserad stat sida vid sida med Israel om de bara erkänner Israel som judisk stat medan Jerusalem alltid ska förbli Israels odelade huvudstad och byggandet i de existerande bosättningarna ska fortsätta, det är att befinna sig mentalt någonstans i början av 1993.

De politiska kommentatorer jag hörde innan talet hölls var ganska eniga om att Netanyahu inte alls ville hålla det här talet, men tvingades till det på grund av Obamas initiativ. Enligt min egen åsikt gick Netanyahu med på att tala om palestinsk självständighet (naturligtvis utan att använda de hemska orden ”stat” eller ”självständighet”, utan  istället lite svammel om ”två fria folk, brevid varandra (…) med egen flagga, egen nationalhymn och eget styre”) eftersom denna palestinska stat i dagsläget fortfarande är långt borta. Bosättningarna däremot är inte allls långt borta, och om lite virtuella eftergifter i frågan om en tvåstatslösning kan bidra till att bosättningarna kan fortsätta att byggas ut plus att regeringskoalitionen håller ihop ett tag till, så okej.

Netanyahu profilerar sig gärna som en stark ledare, men i praktiken har han upprepade gånger visat sig synnerligen mottaglig för påtryckningar. Jag har svårt att se att Obama verkligen sväljer Netanyahus tal utan att kräva handling på markytan. Det går inte att bygga upp en ekonomi utan rörelsefrihet. Det går inte att bygga upp fungerande institutioner utan politisk frihet. Det går inte att bygga upp en stat utan ett sammanhängande territorium, och det går inte att bygga ett Palestina utan Östra Jerusalem som huvudstad.

Jag tippar att det riktiga bråket mellan Netanyahus regering och Obamaadministrationen kommer att bryta ut om regeringen börjar bygga bostäder i E1-området utanför Maale Adumim (för detaljer om E1-problematiken, sök tidigare inlägg på den här bloggen). Netanyahu har lovat att bygga E1. Eli Ishai från Shaspartiet intygade nyligen att att bosättningspolitiken, speciellt i östra Jerusalem, ska fortsätta ännu mer aggressivt än förut. Bosättningspolitiken i Jerusalem avser att omintetgöra alla planer på att upprätta en palestinsk stat med ett sammanhängande territorium och med östra Jerusalem som huvudstad. Obamaadministrationen är helt medveten om detta. Ger Netanyahus regering klartecken för bulldozrarna att börja gräva grunder för hus i E1, då hjälper inte alla fina ord om ”två fria folk brevid varandra”. Då är det pay time.

Uppdatering: Gideon Levy kommenterar talet i Haaretz.

Uppdatering 2: Shaul Arieli skriver i Haaretz: ”Netanyahu’s speech of regression has aligned him with the positions of Shas and Yisrael Beiteinu. They accept the idea of two states but try to torpedo it with conditions that render it ridiculous. That is what Netanyahu did when he said in his address that he was ready to begin peace negotiations immediately without preconditions: He demanded Palestinian recognition of Israel as the Jewish people’s national home, agreement to a demilitarized Palestinian state, removing the refugee issue from the agenda, and maintaining united Jerusalem under Israeli sovereignty – before starting negotiations.”

Yes.

SvD DN DN SvD

Lästips: reaktioner på Obamas tal och om att leta hus på Västbanken

Om Obama: Religion and Ethics har intressanta kommentarer från den akademiska världen: Yvonne Haddad, professor i islamsk historia och muslimsk-kristna relationer från Georgetown University; Omdi Saif, assoc. professor i religionsvetenskap vid North Carolina University; Tariq Ramadan, professor i islamvetenskap vid Oxford; Marc Gopin, direktor för Center for World Religions, Diplomacy, and Conflict Resolution at George Mason University’s Institute for Conflict Analysis and Resolution; Amir Hussain, teologiprofessor från Loyola Marymount University i Los Angeles diskuterar Obamas tal ur ett religiöst-etiskt-politiskt perspektiv.

Bosättningar: Läs om hur Gershom Goremberg går och letar hus på Västbanken, apropå det här med ”naturlig tillväxt”.  Hillary Clinton påstår dessutom i Haaretz att Bushadministrationen aldrig samtyckte med byggandet i bosättningarna på Västbanken.  Hon har förmodligen rätt – de samtyckte inte, de tittade bara åt andra hållet förutom angående E1-området, där de sade stopp.

E1-området kommer förmodligen att bli en av de tydligaste stötestenarna mellan Obamaadministrationen och Netanyahuregeringen. Netanyahu har lovat att bygga. Vägarna är klara, skyltarna är uppe, och bulldozrarna kan komma vilken minut som helst. Obama har tydligt sagt nej. Det går inte att göra både och.

Yes, he can!

Obama imponerar. Hans stab har hövligt men tydligt markerat till den israeliska regeringen att goda vänner säger sanningen: bosättningarna måste frysas och Israel måste acceptera principen om en tvåstatslösning. Den vanligtvis så självsäkre Netanyahu får betala räkningen för de senaste tjugo årens bosättningspolitik som drivits av alla israeliska regeringar oavsett partikulör (för detaljer, se tabellen nedan).

Visst, än så länge är det bara ord. Men ord som är svåra att missförstå – och det råder inga tvivel om att den amerikanska administrationen avser att föra en konsekvent politik i frågan.

På Wolfgang Hanssons fråga angående ”den starka judiska lobbyn i USA” skulle jag vilja svara att den judiska lobbyn inte är så enhetlig som förut. Grupper som J Street och Brit Zedek ve Shalom är inte lika starka och inflytelserika som AIPAC, men de är synnerligen alive and kicking.

Peace Now har ett möte idag där alla kan komma och se talet i direktsändning. Tyvärr sitter jag på jobbet, men…jag kan nog höra det på radio.

Ultranationalistiska gruppers hot mot högt uppsatta israeliska militärer i syfte att stoppa rivningen av illegala utposter (oftast någon ranglig trästruktur, fyra tonåringar och en get) har kanske inte direkt något att göra med Obama, men det känns ändå som att högern, trots valsegern, definitivt känner sig under ett ökande tryck.

Vilket enligt mitt sätt att se är utmärkt. Nu ska det bli intressant att se hur  Hizbollah, Khaled Mashaal m fl  inom det palestinska refuseniklägret reagerar.

Uppdatering: både min jobbarkompis Suzanne och jag sitter och lyssnar online…hörde ni det där lilla ordet ”shukran” i början av talet? Salaam aleikum? Citat från Koranen?

Lyssna. Lyssna på HELA talet. Lyssna på ALLT han säger. Det här är ord och inga visor.

Nu är det slutgiltigt: jag är en Obama-groupie. Go, Obama, go. Hoppas av hela mitt hjärta att den här mannen får sitta kvar två mandatsperioder. Rekommenderar hans livvakter att hålla ögonen väldigt öppna.

Bosättningarnas tillväxt

Jag är lite upptagen just nu så jag nöjer mig med att göra copy paste från en fil som jag just fick av Shaul Arieli (igen), med rubriken ”Naturlig tillväxt eller tillväxt genom inflyttning”. Argumenteringen vänder sig främst till den israeliska högern apropå regeringens vägran att frysa bosättningarna eftersom man måste få plats för ”naturlig tillväxt”.

Government

Years

Settlements in the West Bank and Gaza

Israelis in the West Bank and Gaza

Neighborhoods in east Jerusalem

Israelis in east Jerusalem

Total

Cumulative total

Labor

67-77

32

6,000

11

32,000

38,000

38,000

Likud

77-81

47

11,000

 

26,000

37,000

75,000

Likud

81-84

37

29,000

 

20,000

49,000

124,000

Unity

84-90

26

46,000

1

32,000

78,000

202,000

Likud

90-92

2

15,000

 

5,000

20,000

222,000

Labor Likud

92-2001

4

93,000

2

52,000

145,000

367,000

Likud Kadima

2001-2009

100 Outposts

95,000

 

27,000

122,000

489,000

Total

 

127[1]

295,000

14

194,000

489,000

 

Main findings

  1. All Israeli governments established settlements in West Bank areas.
  2. During the first 15 years, the Israeli government prioritized populating east Jerusalem with Jews.
  3. Since 2001, unauthorized outposts have replaced the establishment of new settlements.
  4. A third of the Israelis living in the West Bank and Gaza Strip moved there prior to signing the Oslo Accords (25 years), another third during the Oslo Accords period (8 years), and another third after it was frozen (8 years)!!!
  5. 55% of the Israelis living in east Jerusalem moved there before signing the Oslo Accords and the rest during the Oslo Accords period or after it was frozen!!!
  6. Natural growth for Jewish population is 1.6%.  
  7. The size of an average family in Israel is 3.1 persons.  

[1] In the summer of 2005, 21 settlements were evacuated from the Gaza Strip and the northern West Bank.

Obama och Netanyahu

Här kommer min enormt genomträngande, djupgående kommentar till Obama-Netanyahumötet som jag följt lite förstrött från åskådarläktaren: det väsentliga är att vi kommer från blablabla-stadiet till implementera-på-markytan-stadiet. Kom ihåg: när israeliska bosättare bränner bildäck på Ayalon, då börjar det eventuellt hända något.

Men även blablabla-stadiet verkar ha skakat upp den israeliska regeringen lite. Obamas administration har tydligen lagt fram en fredsplan som inte utarbetats tillsammans med Israel, o ve o fasa! Hörde just Uzi Landau (”inte en centimeter” och ”nej, nej och åter nej”) i radion och han var väldigt upprörd.

Till alla upprörda skulle jag vilja påminna om hur befolkningssituationen inom gränserna för det forna brittiska Palestinamandatet (utan Jordanien) ser ut idag, maj 2009, och ställa frågan: Vad händer om Israels vägran att gå med på en tvåstatslösning baserad på 67 års gränser plus landutväxling leder till att palestinierna inser att kampen har misslyckats och istället kräver medborgarskap??

Tabell med hänvisningar courtesy of Shaul Arieli.

Palestinians2

Jews[2]

Area

1,228,000

5,104,000

Within 1967 borders

270,000

(58.2%)

194,000

(41.8%)

East Jerusalem3

1,498,0004

5,298,000

Total (territory under Israeli law)

2,231,000

(88.3%)

295,000

(11.7%)

West Bank

1,460,000

(100%)

0

Gaza

5,189,000

5,593,0005

Total

0

320,000

Immigrants not registered as Jews (others)6

5,189,000

(46.7%)

5,913,000

(53.3%)

Total

7,411,000

Jews and others – 79.8% (75.5+4.3)

Arabs – 20.2%

Residents of Israel7 (67’+Jerusalem+Jews in West Bank)

3,691,000

Residents of West Bank and Gaza8

11,102,000

Jews and others – 53.3%

Arabs – 46.7%

Total number of residents

 

 


[1] The data about Jews and Arabs in The State of Israel is taken from Israeli Central Bureau of Statistics publications (May 2009).

2 The data about Arabs in the West Bank and in Gaza is taken from Palestinian Central Bureau of Statistics publications (May 2009).

3 70,500 dunam territory that is under Israeli law, jurisdiction, and administration since June 1967, after the Six Day War. Its Jewish residents are Israeli citizens, while the vast majority of its Arab residents aren’t Israeli citizens, but Israeli residents (Israeli ID), by virtue of the fact that annexed East Jerusalem is under Israeli law, and not because they applied for residence. The international community doesn’t recognize the Israeli annexation and considers the Jewish neighborhoods in that area to be illegal settlements as they consider settlements in West Bank. 300,000 more Jews live in western Jerusalem.

4 This number includes the Arab Christians, the Druze and the Bedouins that are Israeli citizens.

5 Considered as the formal number of Jews in Israel including those living beyond the green line, according to Central Bureau of Statistics publications.

6 Immigrants from the Soviet Union and their descendants that aren’t registered as Jews.

7 Considered as the formal number of Israeli residents including Jews living beyond the green line, according to Central Bureau of Statistics.

8 The Palestinian residents of the West Bank and Gaza are under the responsibility of the PA. This number doesn’t include the Palestinians in East Jerusalem. However, these have the right to participate in the PA parliamentary and presidential elections since 1996 in accordance with the interim agreement (Oslo).