Etikettarkiv: Netanyahu

Netanyahus tal – lite till Obama, mycket till koalitionen

Läste just Netanyahus tal på nätet, eftersom jag igår kväll var upptagen med intressantare saker och det redan innan talet var uppenbart att det här inte handlade om något historiskt politiskt tal utan om ett ”överlevnadstal”, för att citera den kände politiske kommentatorn Chanan Kristall från Reshet Bet.

Gäsp.

Ett historiskt tal är ett tal som visar på en ny väg, som öppnar för nya möjligheter och som åstadkommer en förändring. Att år 2009, efter Osloavtalet, Tabaförhandlingarna, Clinton, Mitchell, Geneveinitiativet och Vägkartan tala om ”ekonomisk fred” och att palestinierna ska få rätt att leva i en demilitariserad stat sida vid sida med Israel om de bara erkänner Israel som judisk stat medan Jerusalem alltid ska förbli Israels odelade huvudstad och byggandet i de existerande bosättningarna ska fortsätta, det är att befinna sig mentalt någonstans i början av 1993.

De politiska kommentatorer jag hörde innan talet hölls var ganska eniga om att Netanyahu inte alls ville hålla det här talet, men tvingades till det på grund av Obamas initiativ. Enligt min egen åsikt gick Netanyahu med på att tala om palestinsk självständighet (naturligtvis utan att använda de hemska orden ”stat” eller ”självständighet”, utan  istället lite svammel om ”två fria folk, brevid varandra (…) med egen flagga, egen nationalhymn och eget styre”) eftersom denna palestinska stat i dagsläget fortfarande är långt borta. Bosättningarna däremot är inte allls långt borta, och om lite virtuella eftergifter i frågan om en tvåstatslösning kan bidra till att bosättningarna kan fortsätta att byggas ut plus att regeringskoalitionen håller ihop ett tag till, så okej.

Netanyahu profilerar sig gärna som en stark ledare, men i praktiken har han upprepade gånger visat sig synnerligen mottaglig för påtryckningar. Jag har svårt att se att Obama verkligen sväljer Netanyahus tal utan att kräva handling på markytan. Det går inte att bygga upp en ekonomi utan rörelsefrihet. Det går inte att bygga upp fungerande institutioner utan politisk frihet. Det går inte att bygga upp en stat utan ett sammanhängande territorium, och det går inte att bygga ett Palestina utan Östra Jerusalem som huvudstad.

Jag tippar att det riktiga bråket mellan Netanyahus regering och Obamaadministrationen kommer att bryta ut om regeringen börjar bygga bostäder i E1-området utanför Maale Adumim (för detaljer om E1-problematiken, sök tidigare inlägg på den här bloggen). Netanyahu har lovat att bygga E1. Eli Ishai från Shaspartiet intygade nyligen att att bosättningspolitiken, speciellt i östra Jerusalem, ska fortsätta ännu mer aggressivt än förut. Bosättningspolitiken i Jerusalem avser att omintetgöra alla planer på att upprätta en palestinsk stat med ett sammanhängande territorium och med östra Jerusalem som huvudstad. Obamaadministrationen är helt medveten om detta. Ger Netanyahus regering klartecken för bulldozrarna att börja gräva grunder för hus i E1, då hjälper inte alla fina ord om ”två fria folk brevid varandra”. Då är det pay time.

Uppdatering: Gideon Levy kommenterar talet i Haaretz.

Uppdatering 2: Shaul Arieli skriver i Haaretz: ”Netanyahu’s speech of regression has aligned him with the positions of Shas and Yisrael Beiteinu. They accept the idea of two states but try to torpedo it with conditions that render it ridiculous. That is what Netanyahu did when he said in his address that he was ready to begin peace negotiations immediately without preconditions: He demanded Palestinian recognition of Israel as the Jewish people’s national home, agreement to a demilitarized Palestinian state, removing the refugee issue from the agenda, and maintaining united Jerusalem under Israeli sovereignty – before starting negotiations.”

Yes.

SvD DN DN SvD

Annonser

Lästips: reaktioner på Obamas tal och om att leta hus på Västbanken

Om Obama: Religion and Ethics har intressanta kommentarer från den akademiska världen: Yvonne Haddad, professor i islamsk historia och muslimsk-kristna relationer från Georgetown University; Omdi Saif, assoc. professor i religionsvetenskap vid North Carolina University; Tariq Ramadan, professor i islamvetenskap vid Oxford; Marc Gopin, direktor för Center for World Religions, Diplomacy, and Conflict Resolution at George Mason University’s Institute for Conflict Analysis and Resolution; Amir Hussain, teologiprofessor från Loyola Marymount University i Los Angeles diskuterar Obamas tal ur ett religiöst-etiskt-politiskt perspektiv.

Bosättningar: Läs om hur Gershom Goremberg går och letar hus på Västbanken, apropå det här med ”naturlig tillväxt”.  Hillary Clinton påstår dessutom i Haaretz att Bushadministrationen aldrig samtyckte med byggandet i bosättningarna på Västbanken.  Hon har förmodligen rätt – de samtyckte inte, de tittade bara åt andra hållet förutom angående E1-området, där de sade stopp.

E1-området kommer förmodligen att bli en av de tydligaste stötestenarna mellan Obamaadministrationen och Netanyahuregeringen. Netanyahu har lovat att bygga. Vägarna är klara, skyltarna är uppe, och bulldozrarna kan komma vilken minut som helst. Obama har tydligt sagt nej. Det går inte att göra både och.

Bosättningarnas tillväxt

Jag är lite upptagen just nu så jag nöjer mig med att göra copy paste från en fil som jag just fick av Shaul Arieli (igen), med rubriken ”Naturlig tillväxt eller tillväxt genom inflyttning”. Argumenteringen vänder sig främst till den israeliska högern apropå regeringens vägran att frysa bosättningarna eftersom man måste få plats för ”naturlig tillväxt”.

Government

Years

Settlements in the West Bank and Gaza

Israelis in the West Bank and Gaza

Neighborhoods in east Jerusalem

Israelis in east Jerusalem

Total

Cumulative total

Labor

67-77

32

6,000

11

32,000

38,000

38,000

Likud

77-81

47

11,000

 

26,000

37,000

75,000

Likud

81-84

37

29,000

 

20,000

49,000

124,000

Unity

84-90

26

46,000

1

32,000

78,000

202,000

Likud

90-92

2

15,000

 

5,000

20,000

222,000

Labor Likud

92-2001

4

93,000

2

52,000

145,000

367,000

Likud Kadima

2001-2009

100 Outposts

95,000

 

27,000

122,000

489,000

Total

 

127[1]

295,000

14

194,000

489,000

 

Main findings

  1. All Israeli governments established settlements in West Bank areas.
  2. During the first 15 years, the Israeli government prioritized populating east Jerusalem with Jews.
  3. Since 2001, unauthorized outposts have replaced the establishment of new settlements.
  4. A third of the Israelis living in the West Bank and Gaza Strip moved there prior to signing the Oslo Accords (25 years), another third during the Oslo Accords period (8 years), and another third after it was frozen (8 years)!!!
  5. 55% of the Israelis living in east Jerusalem moved there before signing the Oslo Accords and the rest during the Oslo Accords period or after it was frozen!!!
  6. Natural growth for Jewish population is 1.6%.  
  7. The size of an average family in Israel is 3.1 persons.  

[1] In the summer of 2005, 21 settlements were evacuated from the Gaza Strip and the northern West Bank.

Obama och Netanyahu

Här kommer min enormt genomträngande, djupgående kommentar till Obama-Netanyahumötet som jag följt lite förstrött från åskådarläktaren: det väsentliga är att vi kommer från blablabla-stadiet till implementera-på-markytan-stadiet. Kom ihåg: när israeliska bosättare bränner bildäck på Ayalon, då börjar det eventuellt hända något.

Men även blablabla-stadiet verkar ha skakat upp den israeliska regeringen lite. Obamas administration har tydligen lagt fram en fredsplan som inte utarbetats tillsammans med Israel, o ve o fasa! Hörde just Uzi Landau (”inte en centimeter” och ”nej, nej och åter nej”) i radion och han var väldigt upprörd.

Till alla upprörda skulle jag vilja påminna om hur befolkningssituationen inom gränserna för det forna brittiska Palestinamandatet (utan Jordanien) ser ut idag, maj 2009, och ställa frågan: Vad händer om Israels vägran att gå med på en tvåstatslösning baserad på 67 års gränser plus landutväxling leder till att palestinierna inser att kampen har misslyckats och istället kräver medborgarskap??

Tabell med hänvisningar courtesy of Shaul Arieli.

Palestinians2

Jews[2]

Area

1,228,000

5,104,000

Within 1967 borders

270,000

(58.2%)

194,000

(41.8%)

East Jerusalem3

1,498,0004

5,298,000

Total (territory under Israeli law)

2,231,000

(88.3%)

295,000

(11.7%)

West Bank

1,460,000

(100%)

0

Gaza

5,189,000

5,593,0005

Total

0

320,000

Immigrants not registered as Jews (others)6

5,189,000

(46.7%)

5,913,000

(53.3%)

Total

7,411,000

Jews and others – 79.8% (75.5+4.3)

Arabs – 20.2%

Residents of Israel7 (67’+Jerusalem+Jews in West Bank)

3,691,000

Residents of West Bank and Gaza8

11,102,000

Jews and others – 53.3%

Arabs – 46.7%

Total number of residents

 

 


[1] The data about Jews and Arabs in The State of Israel is taken from Israeli Central Bureau of Statistics publications (May 2009).

2 The data about Arabs in the West Bank and in Gaza is taken from Palestinian Central Bureau of Statistics publications (May 2009).

3 70,500 dunam territory that is under Israeli law, jurisdiction, and administration since June 1967, after the Six Day War. Its Jewish residents are Israeli citizens, while the vast majority of its Arab residents aren’t Israeli citizens, but Israeli residents (Israeli ID), by virtue of the fact that annexed East Jerusalem is under Israeli law, and not because they applied for residence. The international community doesn’t recognize the Israeli annexation and considers the Jewish neighborhoods in that area to be illegal settlements as they consider settlements in West Bank. 300,000 more Jews live in western Jerusalem.

4 This number includes the Arab Christians, the Druze and the Bedouins that are Israeli citizens.

5 Considered as the formal number of Jews in Israel including those living beyond the green line, according to Central Bureau of Statistics publications.

6 Immigrants from the Soviet Union and their descendants that aren’t registered as Jews.

7 Considered as the formal number of Israeli residents including Jews living beyond the green line, according to Central Bureau of Statistics.

8 The Palestinian residents of the West Bank and Gaza are under the responsibility of the PA. This number doesn’t include the Palestinians in East Jerusalem. However, these have the right to participate in the PA parliamentary and presidential elections since 1996 in accordance with the interim agreement (Oslo).

 

Det där med en judisk stat och Arabinitiativet

Läste just intressant artikel av Shaul Arieli i Haaretz (även Geneve-initiativarna rör på sig, verkar det). För de som kanske inte är tillräckligt insatta för att förstå vem och vad han argumenterar mot – det handlar om Netanyahus krav på att palestinierna först ska ”erkänna Israel som judisk stat”, annars blir det inga förhandlingar.

Det är så typiskt Netanyahu – han vill jättegärna ha fred och förhandlingar och rörelsefrihet för palestinierna och ekonomiska samarbetsprojekt och trillali och tjolahopp och alla blir jätteglada. Men först ska palestinierna göra en massa saker, annars går det inte att ens börja med hans projekt.

Arieli argumenterar att Israels varande en judisk stat (förutom att Israel innanför gröna linjen idag,  i praktiken och utan något som helst tvivel, ÄR en judisk stat –  eftersom den har en tydlig judisk befolkningsmajoritet  med en judisk kultur) redan fått internationellt erkännande samt accepterats av PLO 1988. Det bästa (och enda) sättet att säkra Israel som en judisk stat och att få internationellt erkännande för (västra) Jerusalem som Israels huvudstad är att nå ett regionalt fredsavtal i linje med Arabinitiativet, vilket också skulle lösa flyktingfrågan och avsluta konflikten.

Som jag sagt en miljon gånger tror jag att ett sådant fredsavtal skulle vara det absolut bästa sättet att mota Irans aspirationer på att bli en regional supermakt och till stor del delegitimera det så kallade ”motståndet” som förs av Hizbollahs och Hamas beväpnade grenar. Varför ska lokalbefolkningen i Gaza och i Libanon få ta stryk för det så kallade ”motståndet” om PLO slutit fred med Israel?

Det här är förmodligen opatriotiskt av mig, men jag har aldrig så starkt önskat att en regering i Israel ska visa sig vara ett fullständigt misslyckande och gå under inom loppet av ett halvår. När jag igår på radion hörde vilka ekonomiska sanktioner Netanyahu planerar att införa så trodde jag att tiden redan var kommen. The old Bibi is still going strong – vi ger skattelättnader till alla som tjänar över 10,000 shekel, samtidigt som vi drar in på bidragen till ensamstående (oftast mödrar), handikappade, Förintelseöverlevande och föräldrar som får barnbidrag (mödrar), och så slopar vi skattelättnaderna för arbetande mödrar när vi ändå håller på. 

 Som Aryeh Golan sarkastiskt sade igår i Galatz: ”Ibland verkar det som att ämbetsmännen i finansministeriet är så angelägna om att rädda landets ekonomi att de är beredda att låta landet gå åt helvete tillsammans med befolkningen.” Ligger onekligen något i det.