Etikettarkiv: Malmö

Andy Ram i Haaretz om Davis Cup-matchen

Haaretz : ”Det var första gången jag upplevt en sådan demonstration och känt hatet mot israeler”.

 Ynetnews om demonstrationerna (ynet på hebreiska har mer utförlig och uppdaterad rapportering).

Får jag påpeka att ingen säger ”antisemitism”. Men ”Israelhat” är väl en rätt lämplig beteckning?

Frågan är i vilken kategori den här banderollen landar. Stöd för Palestina? Stoppa ockupationen? Knappast.

Jag korrigerar min åsikt från en annan post: det får inte Sverige att framstå som fanatiskt, korkat och inkompetent. Polisen verkar ha gjort ett bra jobb – ingen i hallen märkte någonting, så inkompetensen tar jag tillbaka. Men det får definitivt både Malmös politiska ledning och demonstrationsdeltagarna att framstå som fanatiska och korkade.

UppdateringSvD ”Davis Cup-matchen i Malmö hade bara en vinnare. Men mängder av förlorare”, skriver Jonas Arnesen. ”Svensk tennis led ett svårt nederlag då den stillatigande lät politiska krafter använda sporten som slagträ. Svensk idrott i stort förlorade på att fem lokala politiker satte sig över riktlinjerna för idrottsutbyte med andra länder.”

Fast hade han skrivit det om Sverige hade vunnit?

Uppdatering 2: En opinionsartikel i Wall Street Journal 

 ”Public support for the protests coupled with TV pictures of a depressingly empty stadium were meant to send the message that — in the words of the Malmö mayor — the Jewish state is not ”just anybody.” Sweden presented Israel as a pariah nation that must be quarantined.

Israel’s demonization as an apartheid state and worse has become common in the Nordic country. Like Dubai, Sweden may want to reconsider its general attitude toward Israel — not just in sports. It’s unbecoming for a society that claims to rank among the most tolerant.”

Dålig PR. Inte för Israel. För Sverige.

Annonser

Tennis, politik och säkerhet

Hörde den israeliske lagkaptenen i radion i morse om situationen i Malmö och hur spelarna känner sig inför matchen. Han sade att han sällan sett ett sådant stort säkerhetspådrag, men att spelarna även i vanliga fall mest är på hotellet eller på tennisbanan, och att de är där för att spela tennis. Han uttryckte dock en viss förundran över att matchen officiellt inte kan spelas inför publik av ”säkerhetsskäl”, men att detta beslut inte fattats av polisen utan av lokalpolitiker.

För mig som luttrad israelisk utlandssvensk är denna argumentation rätt underhållande, eftersom Israel brukar vara det land som i vissa frågor gömmer sig bakom ”säkerhetsskäl” istället för att lägga de politiska skälen på bordet. Nu är det alltså Sveriges tur att komma med säkerhetsundanflykter. För det är ju uppenbart för alla parter att det är en lokalpolitisk demonstration mot Israel, som har absolut noll med säkerhetsbekymmer att göra.

I Dubai, ett muslimskt land som inte har relationer med Israel, kunde Andy Ram (efter stora påtryckningar, men ändå) få både inresevisum och spela inför publik för någon vecka sedan. Men i Sverige kan man alltså inte garantera spelarnas säkerhet.

Jag kan faktiskt inte låta bli att tycka att det här är lite pinsamt – för Sveriges del. Det får Sverige att framstå som fanatiskt, korkat och inkompetent.

Däremot skulle jag inte ha någonting alls emot om EU och Obama lade in en väldigt hög växel för att stoppa de över 73,000 bostadsenheter som det israeliska bostadsministeriet just gav grönt ljus för att byggas på Västbanken, bland annat i E1-området som på hebreiska redan fått det mer klingande namnet Mevasseret Adumim.

För en väldigt detaljerad och sakkunnig översikt om de enorma pengar (skattemedel) som redan investerats i E1-området, se Shaul Arielis rapport från december 2008 med bilder och förklaringar från området. Den enda som kan stoppa det här är Obama, med visst stöd från EU. Här bör Sverige också vara med – samtidigt som man låter israeliska tennisspelare delta i Davis Cup i Malmö inför fyllda läktare. Det går, som bekant, att ha två saker i huvudet samtidigt.

Tommie Ullman i Haaretz