Åsa Linderborg läser Gideon Levy

Åsa Linderborg gör i sin senaste kulturkrönika ett ärligt försök i att tävla med den israeliska regeringen om vem som är bäst på att aldrig någonsin ta åt sig kritik, seriös eller oseriös.

Ur Gideon Levys artikel i SvD (länk i en tidigare post) fiskar hon endast upp åsikten att ”Genom att ständigt dra fram Förintelsen (…) omöjliggör Israel alla vettiga diskussioner om ockupationen – den som måste få ett slut.”

Visst, jag är helt med, så länge vi talar israeliska politiker som borde kunna hantera en sådan här situation på ett vettigt sätt (fast ska vi vara exakta så handlade det inte specifikt om Förintelsen utan om antisemitism, vilket inte är riktigt samma sak). Men Levy skrev också att ”Det är skandalöst dålig journalistik (…) Aftonbladet publicerade en historia som ingen bra tidning skulle ha publicerat (…)  Donald Boström och hans tidning lade inte fram några bevis för att detta slags grymheter har ägt rum. Utan bevis borde ingen professionell journalistik och ingen professionell redaktör ha låtit publicera historien (…) Jag har förresten hört många fruktansvärda berättelser om vad Israel gör på de palestinska områdena – men dit har aldrig hört att de skulle kidnappa palestinier, mörda dem, ta ut deras inre organ och sälja dessa (…) Att publicera sådana berättelser som Aftonbladet gjort är att hjälpa Israel att skyla över de verkliga övergrepp som äger rum på Västbanken och i Gaza varenda dag.”

I en artikel i Haaretz skriver Levy ”It has been a long time since such a propaganda asset has fallen into the hands of the friends of the occupation. It has been a long time since such damage has been caused to people seriously attempting to document its horrors.”

Hallå Åsa? Självinsikt och självkritik är svåra saker, speciellt när man klättrat så högt upp i ett träd som Aftonbladet gjort och hela tiden vägrat medge att jo, det kanske var lite överilat att publicera artikeln utan bevis. Då är det lättare att hoppa på den israeliska regeringen, som genom sin geniale (not) utrikesminister Lieberman utgör ett extremt tacksamt mål.

Den strategin funkar bra när det handlar om de redan övertygade, i Liebermans fall Israel Beiteinu-väljare och andra likasinnade. Den funkar säkert bra på redan övertygade så kallade propalestinier i Sverige också som inte behöver några fakta alls för att tro att Israel avsiktligt dödar palestinier för att sälja deras organ till rika amerikaner i USA genom den nu arresterade rabbinen.  Hur mycket trovärdighet man sedan får utanför sin egen  lilla krets av sympatisörer är väl en annan fråga.

Boström och organstölderna

Ingenting som skrivs om Israel på Aftonbladets kultursida förvånar mig längre. Det skulle i så fall vara varför de ännu inte publicerat en artikel som anklagar israeler för att praktisera statsfinansierad kannibalism genom ett internationellt nätverk som transporterar döda frysta palestinier till Argentina och sedan förpackar om dem och etiketterar dem som nötkött. Kosher, naturligtvis. Eller något åt det hållet.

Som så många andra intressanta teorier så har även Boströms teori en viss verklighetsförankring. Organ är en bristvara i Israel, eftersom många fortfarande av religiösa skäl inte vill donera organ. Bristvaror leder ofta till en svart marknad och illegal verksamhet, så också i detta fall. Det är inget att vara stolt över, men det är något som polis, åklagare och domstolar ska utreda – vilket de just nu gör. Precis som problemet med trafficking blivit avsevärt mycket mindre de senaste åren pga bättre lagstiftning och samarbete mellan polisen och kvinnoorganisationer, så borde det gå att med gemensamma ansträngningar bekämpa den illegala handeln med organ.

Men därifrån till att anklaga den israeliska armén för att avsiktligt (och jag antar att Boström menar systematiskt och med grönt ljus från regeringen) döda palestinier i syfte att använda deras organ är det ändå väldigt långt, speciellt som Boström inte har några bevis alls för sin teori utom lite kreativ fantasi där ett plus ett plus ett oundvikligen måste bli ”systematisk organstöld”. Det finns ingen annan möjlighet. Eller?

För några år sedan skrev Mike Kushner på Al Hamatzav om samma ämne. Känns aktuell i dag också. Läs dessutom gärna den här  bloggposten, som påpekar att ”det är förstås utomordentligt svårt att bevisa att organplundring inte förekommer, precis som det är svårt att bevisa frånvaron av precis vad som helst. (Jag kan inte bevisa att det inte ligger en tekanna i omlopp kring Pluto, men det betyder inte att det gör det” (stavfel korrigerade, min anmärkning). Men sådana petitesser intresserar väl inte Aftonbladets kultursida.

Uppdatering: på förekommen anledning, efter att ha läst Hampus inlägg i frågan på http://www.motbilder, se:

Hycklare, uppenbar: någon som utger sig för att värna om mänskliga rättigheter ochlusläser varenda mening i Jpost som kan diskreditera Israel, judar och allt de gör, men inte skriver ett (1) enda ord om Iran och övergreppen där.

Uppdatering II: Den israeliska arméradion Galatz tog upp ämnet i sin nyhetssänding imorse och berättade om artikeln. De nämnde bl a att IDF redan för länge sedan bekräftat att den israeliske pojke som Boström berättade om dödades efter stenkastning i en by på norra Västbanken 1992. De tog också upp faktum att artikeln publicerades på kultursidan och att den saknar faktiska bevis för sina anklagelser.

Jag undrar ändå mest hur seriösa journalister relaterar till en sådan artikel. Så länge man skriver på kultursidan verkar det vara OK att skriva vad som helst utan belägg. Det är ju ett trevligt sätt att komma undan krav på trovärdiga källor, att dubbelkolla fakta och att de saker man påstår hänger ihop (döda palestinier i den första intifadan 1992 och ett amerikanskt nätverk som drivit illegal organhandel och som uppdagades 2009) har någon form av faktiskt sammanhang. Jag tycker att det borde finnas mycket mer att säga om Boströms journalistiska metoder än om just antisemitismvinkeln, som ju ofta leder till en återvändsgränd – ”man får inte kritisera Israel utan att bli kallad antisemit”.

Jo.  Man får kritisera Israel. Men då är det bättre om man har torrt på fötterna. Vilket t ex Breaking the Silence har, till skillnad från Boström.

Uppdatering 2020-11-07: Några dagar efter att jag skrivit den här posten publicerade jag  den 20 augusti 2009 en artikel på Newsmill med rubriken ”Sant att unga palestinier obducerats vårdslöst men det finns inget stöd för organstöld”. Artikeln låg uppe på Newsmill i flera år, men när sajten sedan stängdes ner så hade jag ingen kopia…förrän nu när jag skulle flytta och rensade ut gamla pärmar med diverse utskrivna artiklar av olika slag, och hittade en utskrift! Så nu finns den tillgänglig igen här på bloggen. Känns bra för detta var för mig en av de viktigaste artiklar jag skrivit.