Judiska liberaler och SLES

Carlo Strenger skriver i Haaretz (”Jewish liberals from all nations, unite”) om judiska liberalers balansgång mellan å ena sidan kritik mot antidemokratiska och illiberala tendenser i det israeliska samhället (se Lieberman, Ishai) och å andra sidan ett totalt avståndstagande från vad Strenger kallar ”SLES”:

”There are those on the European (and sometimes on the American) left that have moved into a simplistic, black-and-white worldview governed by what I call SLES, short for ”Standard Left Explanatory System.” SLES is a remainder of the guilt that many Europeans feel about their colonial past. Its algorithm is very simple: always support the underdog, particularly if non-Western. If the underdog behaves immorally (9/11; 7/7; Hamas hiding weaponry and fighters in civilian buildings), always accuse the West, and preferably Jews, for having pushed them to do this. Never demand non-Western groups to take responsibility for their actions, but instead masochistically look for ways to make the West responsible.”

Känns välbekant, eller hur? Men det går att vara kritisk mot bosättningspolitiken och mot ockupationen  utan att falla i SLES-fällan. Strenger fortsätter:

”The new Jewish Liberal voice refuses to give in to the pressures of the Jewish right to support Israel’s actions when if they are wrong-headed, immoral and destructive. It is critical of Israel’s continuing occupation of Palestinians territories after 43 years, and condemns the ongoing settlement construction.

At the same time it refuses, adamantly, to cave in to the masochistic tendency of SLES to look for Western culprits only, and systematically exposes anti-Semitic undercurrents in some of the anti-Israeli rhetoric. It strongly supports Palestinians’ right to a state of their own in which they can live in dignity and freedom, but it doesn’t let them off the hook for their dreadful mistakes, starting with the rejection of the UN partition agreement in 1947 and ending with electing the explicitly anti-Semitic Hamas into power in 2005.

It firmly believes that respecting Palestinians means to hold them responsible for their actions and consistently unmasks the tendency of the Arab world to accuse Israel of its own shortcomings and backwardness; and it never loses sight of the dangers in radical Islam, while seeking cooperation with moderate and progressive Arabs and Muslims.

The new Jewish Liberals are characterized by what philosopher Susan Neiman, in a wonderful book has called Moral Clarity: a combination of moral principles that are not to be compromised combined with insistence that reason rather than religious belief or dogmatic ideology must be the guide in making up our minds on questions of fact.”

Intervju med David Chemla från JCall/Peace Now France

Försöker Europas nya judiska grupp JCall utöva ett orättvist tryck på Israel? David Chemla tycker inte det:

”I think our initiative is actually helping Israel’s image in Europe. It is a pretty low image over here these days, because of what happened in Gaza, mainly, and it is commonly believed in Europe that Israel is the provocative, negative side of the conflict – the one that is blocking the peace process.

What we are doing is showing that within the Jewish community there is debate – an open debate – and that we are not monolithic. We identify ourselves with Israel and its rights, but we criticize. This is healthy and needed. We are Jews, Zionists and are always ready to stand up for Israel’s right to exist. We are against delegitimization and boycotts of Israel, but what we are showing is that it’s okay to be identified with Israel, and at the same time also to criticize [some] of it’s actions.

As for [being] responsible, we are doing the only responsible thing we can think to do. We are speaking as friends of Israel and we are saying ”You are going to make a mistake. You have to decide how to behave, not us. But as friends, as Jews, we want to tell you that you are going down a wrong path.”

Enligt Haaretz är David Chemla född i Tunisien. Han bodde i Israel i tio år och gjorde militärtjänst i IDF men flyttade sedan till Paris, där han idag är leder franska Peace Now.

JCall – ett europeiskt J Street

Haaretz berättar att 3 000 europeiska judiska intellektuella har undertecknat ett öppet brev till Europaparlamentet där de bland annat kräver ett byggstopp på Västbanken och i Östra Jerusalem. Bland signatorerna befinner sig Bernard-Henri Levy och Alain Finkielkraut, som räknas till Israels främsta supporters i Frankrike, och Daniel Cohn-Bendit som var en av frontfigurerna i 68-upproret i Frankrike. I brevet beskrivs ockupationen och bosättningarna som ”moraliskt och politiskt felaktiga” och påpekar att de ”föder den oacceptabla delegitimationsprocess som Israel utsätts för utomlands”.  

J Call presenterar sig som den europeiska versionen av J Street och lanseras i Bryssel imorgon den 3 maj. ”Vi har två mål”, säger initiativtagaren David Chemla, som också leder Peace Now’s franska filial, till Jerusalem Post. ”Först och främst är vi väldigt oroliga över den israeliska regeringens byggnadspolitik, speciellt i östra Jerusalem. Vi anser att den utgör ett allvarligt hot mot tvåstatslösningen och därför mot fred. Men vi vill också arbeta emot de oupphörliga försöken att delegitimisera Israel i europeiska länder”.

Elie Barnavi, Israels f d ambassadör i Frankrike och en av talarna på Brysselkonferensen säger att ”det är inte tillräckligt att tala om en tvåstatslösning, det är också nödvändigt att göra allt för att få denna lösning att ta form. Och detta kan bara börja med slutet på kolonisationen. (…) Israel är i en ohållbar situation idag på grund av sin oansvariga regering. Tiden är inte på vår sida. JCall kommer att ge europeiska judar möjligheten att göra sin röst hörd, innan det är för sent.”

Enligt  Alternative Information Center (radikal antisionistisk israelisk-palestinsk vänsterorganisation) kommer organisationen UJFP (Union Juive Francaise pour la Paix, vars målsättning verkar vara samma som svenska JIPF) inte att skriva under eftersom ”palestinierna är helt frånvarande i JCall, Gaza nämns inte, rätten till återvändande för palestinska flyktingar existerar inte, och de nämner inte alla invånare i Israels rätt till fullt medborgarskap. Värst av allt: uppropet fastslår att beslutet angående en lösning enbart är en israelisk angelägenhet och inte resultatet av palestinsk-israeliska diskussioner. Initiativtagarna till JCall döljer inte att deras motivation är att säkra staten Israels existens och säkerhet, och deras rädsla för delegitimisering av Israel, utan att nämna internationell lag.”

Utan att gå in på för mycket polemik tycker jag att det är ganska typiskt att UJFP å ena sidan klagar på att JCall inte betonar att en lösning måste byggas på israelisk-palestinska förhandlingar, men å andra sidan själva inkluderar en massa saker som tydligen inte måste byggas på förhandlingar. Själva nämner de inte något om problematiken kring Hamasstyret i Gaza, till exempel.

Sedan tycker jag också att det är helt legitimt att vilja verka för Israels existens inom säkra gränser och emot delegitimiseringen (finns det något annat land i världen vars existensrätt ifrågasätts så regelbundet och så konsekvent?) och att bosättningspolitiken faktiskt i mycket är en intern israelisk fråga. Här kan den europeiska judenheten göra en enorm skillnad, precis som J Street.

JCalls öppna brev kan läsas i sin helhet här. Skriv under!

Alla ni svenska judar som å ena sidan inte alls stöder den israeliska högern men samtidigt avskyr JIPF och deras allianser med extremvänstern och tal på demonstrationer där man viftar med Hamas- och Hizbollahflaggor – här är er chans att delta i något vettigt.  Lägg tio procent av er energi på att fajtas med Aftonbladet och nittio procent på att öppet stödja en sansad proisraelisk politik. Om ni vill så är det ingen saga.

Uppdatering: J Call fick mycket uppmärksamhet i arméradions morgonsändning där Razi Barkai passade på att intervjua Alain Finkielkraut och diverse högerdebattörer utnyttjade tillfället att beskylla JCall och likasinnade för att på detta sätt uppmuntra terrorism. Men precis som Yossi Sarid skriver i ”Even Israel’s biggest lovers are growing impatient”: ”No one can depict French Jewish philosophers Bernard-Henri Levy or Alain Finkielkraut as self-hating Jews. These are people who seize every opportunity to defend Israel publicly and remain faithful to it. Even during Operation Cast Lead and after the Goldstone report they were on Israel’s side. The State of Israel is the apple of their eye in good times, and especially in bad.”