Hade lite annat att göra idag på morgonen, men jag hann ändå höra att arméradion ägnade en stor del av sin morgonsändning åt Goldstone–rapporten (575 sidor… så jag laddade bara upp press releaser), som anklagar både Israel och Hamas för krigsförbrytelser under det senaste Gazakriget. Bland annat intervjuades Shlomo ben Ami, som förklarade att Israels ställning i världen har eroderats de senaste tjugo eller så åren, och att Israel självt bär största delen av skulden till detta på grund av den fortsatta ockupationen, även om långt ifrån alla anklagelser som riktas mot Israel är sakligt välunderbyggda (som exempel nämnde han ”artikeln i den norska tidningen”. ”Den svenska”, rättade programledaren Razi Barkai).
Ben Ami påpekade bland annat något väldigt viktigt: eftersom Israel självt inte gjort någon grundlig undersökning av anklagelserna så öppnar detta för rättsprocesser på olika ställen i världen, vilket förmodligen kan få konsekvenser för de generaler och andra befälhavare som var inblandade i krigföringen. Även om detta inte leder till några fällande domar så är det väldigt besvärande för de som anklagas och enligt min åsikt ett ganska effektivt påtryckningsmedel – just för att det är mot en specifik person grundat på en specifik handling, och inte det här generella ”vi ska bojkotta allt och alla i Israel”-tänkandet.
Sedan kom en general (tat aluf, jag är dålig på militära beteckningar) som förde befäl under Gazaattacken och sade att det enda problemet är att Israel är så dåligt på hasbara och om utrikesministeriet inte vore så odugligt så skulle vi inte ha de här problemen. Då blev jag trött. Och dessutom var jag framme vid posten och hade en bra ursäkt att inte lyssna mer. Enligt Haaretz ska Israel nu starta en ”hasbaraattack”.
Tips: istället för en hasbaraattack, vore det inte bättre med en diplomatisk offensiv som omväxling? Frysa bosättningarna? Nå någon form av överenskommelse med Abu Mazen på Västbanken?
Min åsikt, som inte grundar sig på lusläsande av HRW och andra rapporter utan lite mer generellt läsande av olika vittnesmål här och där, är att jo, jag förmodar faktiskt att det begicks en del krigsbrott både på den israeliska och palestinska sidan. Till skillnad från Boström (som får finna sig att ha blivit ett skolexempel på usel journalistik, jag ber om ursäkt men så är det) så är de här anklagelserna nog ändå lite mer underbyggda och inte helt gripna ur luften. Det här går inte att sopa ner från bordet som om inget hänt, och trycket på Israel kommer att öka.
Sedan kan vi göra en av två saker (jag vänder mig till israeler/proisraeler här): säga att alla andra har fel, USA och Storbritannien gör mycket värre saker i Irak och ingen klagar på dem, Hamas klarar sig undan för de är ingen stat, osv osv, Um Shmum och låtsas som om en stat med sju miljoner invånare är helt oberoende av den internationella opinionen och vänskapsrelationer med strategiska supermakter (Obama).
Eller så kan vi säga att alla andra har fel, USA och Storbritannien gör mycket värre saker i Irak och ingen klagar på dem, Hamas klarar sig undan för de är ingen stat, osv osv, Um Shmum men bita i det sura äpplet och enligt traditionell Mapaiideologi samarbeta med USA, EU och palestinierna på andra plan för att få bort den här besvärande rapporten från rubrikerna.
Tippar att Netanyahu utan att blinka skulle välja alternativ II.
Anna Veeder - svensk guide i Israel 