För någon vecka sedan rapporterade Haaretz att ett hittills okänt fragment av en väldigt, väldigt dyrbar hebreisk Bibelhandskrift dykt upp. Sam Sabbagh, en jude från Aleppo i Syrien som immigrerat till USA, hade just gått bort. I hans plånbok hittade hans släktingar ett textfragment från Shemot (Exodus). Texten visade sig vara ett stycke ur världens äldsta fullständiga hebreiska handskrift av Bibeln – Aleppo Codex, som dateras till 900-talet. Sabbagh hade behållit texten som en amulett, och ansåg att det var tack vare textfragmentet som han hade lyckats rädda sig undan pogromen i Aleppo 1947.
Enligt en artikel idag i Haaretz så skrevs Aleppo Codex i Tiberias (som på den tiden var ett lärdomssäte av rang), flyttades därifrån till Kairo, användes av självaste Rambam och flyttades någon gång på 1500-talet till Aleppo i Syrien, som hade en stor och betydelsefull judisk församling. Under attackerna mot den judiska församlingen efter att beslutet om FN-s delningsförslag av Palestina hade röstats igenom 1947 brändes synagogan i Aleppo och codexen troddes försvunnen (se intressant artikel här). 1958 dök den upp i Israel, men inte i fullständigt skick: bara 60% av texten finns idag i Yad Ben Zvi-institutet.
Efter att detta nya textstycke hittats så hoppas man på fler. Yad Ben Zvi har gått ut i en ny kampanj för att försöka övertala de som eventuellt har textfragment från codexen i sin ägo att överlämna dem ”till det judiska folket”.
”This is the No. 1 asset of the Jewish people,” Dr. Zvi Zameret, head of Yad Ben-Zvi said, ”and I believe the Jewish people would do a great deal to have it back.”
Jag gillar det här. Ingen diamant, ingen byggnad, ingen guldgruva, ingen olja. Det judiska folkets mest värdefulla tillgång är – en väldigt gammal, trasig bok, mörknad i hörnen. Det ger perspektiv.