Etikettarkiv: Arabinitiativet

Det där med en judisk stat och Arabinitiativet

Läste just intressant artikel av Shaul Arieli i Haaretz (även Geneve-initiativarna rör på sig, verkar det). För de som kanske inte är tillräckligt insatta för att förstå vem och vad han argumenterar mot – det handlar om Netanyahus krav på att palestinierna först ska ”erkänna Israel som judisk stat”, annars blir det inga förhandlingar.

Det är så typiskt Netanyahu – han vill jättegärna ha fred och förhandlingar och rörelsefrihet för palestinierna och ekonomiska samarbetsprojekt och trillali och tjolahopp och alla blir jätteglada. Men först ska palestinierna göra en massa saker, annars går det inte att ens börja med hans projekt.

Arieli argumenterar att Israels varande en judisk stat (förutom att Israel innanför gröna linjen idag,  i praktiken och utan något som helst tvivel, ÄR en judisk stat –  eftersom den har en tydlig judisk befolkningsmajoritet  med en judisk kultur) redan fått internationellt erkännande samt accepterats av PLO 1988. Det bästa (och enda) sättet att säkra Israel som en judisk stat och att få internationellt erkännande för (västra) Jerusalem som Israels huvudstad är att nå ett regionalt fredsavtal i linje med Arabinitiativet, vilket också skulle lösa flyktingfrågan och avsluta konflikten.

Som jag sagt en miljon gånger tror jag att ett sådant fredsavtal skulle vara det absolut bästa sättet att mota Irans aspirationer på att bli en regional supermakt och till stor del delegitimera det så kallade ”motståndet” som förs av Hizbollahs och Hamas beväpnade grenar. Varför ska lokalbefolkningen i Gaza och i Libanon få ta stryk för det så kallade ”motståndet” om PLO slutit fred med Israel?

Det här är förmodligen opatriotiskt av mig, men jag har aldrig så starkt önskat att en regering i Israel ska visa sig vara ett fullständigt misslyckande och gå under inom loppet av ett halvår. När jag igår på radion hörde vilka ekonomiska sanktioner Netanyahu planerar att införa så trodde jag att tiden redan var kommen. The old Bibi is still going strong – vi ger skattelättnader till alla som tjänar över 10,000 shekel, samtidigt som vi drar in på bidragen till ensamstående (oftast mödrar), handikappade, Förintelseöverlevande och föräldrar som får barnbidrag (mödrar), och så slopar vi skattelättnaderna för arbetande mödrar när vi ändå håller på. 

 Som Aryeh Golan sarkastiskt sade igår i Galatz: ”Ibland verkar det som att ämbetsmännen i finansministeriet är så angelägna om att rädda landets ekonomi att de är beredda att låta landet gå åt helvete tillsammans med befolkningen.” Ligger onekligen något i det.

Annonser

Arabinitiativet från Beirut 2002 – revisited

Det börjar röra på sig…men om detta ska leda någonstans och i så fall vart är ännu rätt oklart. Parallellt med Obamas mer och mer tydliga hinter om vikten av en implementerad tvåstatslösning (läs BBC angående Joe Bidens tal inför AIPAC) och Netanyahus/Liebermans ”trespårsförslag” som föreslår förhandlingar med den palestinska myndigheten angående en politisk lösning, säkerhet och ekonomiska förbättringar så har nu ledarna för Egypten, Jordanien, Saudiarabien och den palestinska myndigheten dammat av av det gamla Arabinitiativet från  Beirut 2002 och planerar nu att lägga fram en uppgraderad version –  Arabinitiativet 2.0. Nyheten har diskuterats ingående i radions morgonprogram och kommer säkert att få fortsatt stor uppmärksamhet i israeliska media.

Enligt palestinska källor (Ynetnews citerar den palestinskägda, Londonbaserade Al Quds al-Arabi) så innebär det nya avtalet att det palestinska kravet om ”rätt till återvändande” mjukas upp och att man istället föreslår att palestinska flyktingar ska integreras och få fullt medborgarskap i de länder där de bor, eller i den nybildade staten Palestina.

Israels motstånd till rätten om återvändande beror på att om denna genomförs i praktiken så skulle det innebära att Israel inte längre kommer att ha en judisk befolkningsmajoritet och istället blir ett arabiskt Palestina II (eller Palestina III, om man räknar Jordanien som ju var en del av det ursprungliga brittiska mandatet). Att Israel och israeler skulle gå med på detta är mer än otänkbart, plus att den grundläggande idén som alla kommissioner som undersökt konflikten kommit fram till (inklusive FN-s delningsförslag 1947) är att den enda möjliga lösningen på konflikten är upprättandet av två stater – en med judisk befolkningsmajoritet (Israel) och en med arabisk befolkningsmajoritet.  

Om publiceringen är korrekt så befinner sig arabinitiativet inte speciellt långt från Geneveinitiativet, som föreslår en liknande men mer detaljerad lösning på flyktingproblemet. Lägger arabländerna verkligen fram ett sådant förslag så kommer det att sätta stor press på premiärminister Netanyahu, som inte ens har någon intifada på Västbanken att gömma sig bakom.  Däremot får han nog vissa problem med förslaget att FN-flaggan ska vaja över Jerusalems gamla stad.

Minns: det absolut värsta arabländerna och palestinierna kan göra mot Netanyahu är att samarbeta med EU och Obama plus att se till att raketattacker och andra terrorhandlingar håller sig på ett absolut minimum. Och det är också ungefär det värsta de kan göra mot Iran, som förmodligen inte tänker beskåda skeendet stillatigande. Inte heller bosättarna och den israeliska ultrahögern, eller Hamas och Hizbollah. För min del är det ultimata tecknet på en aktiv och seriös fredsprocess att den israeliska högern spärrar stora vägkorsningar i Jerusalem och bränner bildäck på Ayalon-motorvägen, och att Hizbollah startar ett seriöst vapenskrammel. Så vi får vänta och se.

Uppdatering: Oh dear. Nu vill amerikanerna att Israel ska skriva på NPT-avtalet mot spridning av kärnvapen. Var ska detta sluta? Samtidigt har MK Aryeh Eldad helt rätt perspektiv på vad som är viktigt här i världen: han protesterade idag högljutt mot faktum att arméradions musikkanal (Galgalatz) spelar en låt av Polarkreis 18 som har, o ve o fasa, tre tyska ord i refrängen!!! Wir sind allein! Bojkotta! Bort! Är Eldad, som aldrig gjort något större intryck på mig som en man med självdistans och humor, möjligen drabbad av den svenska Kränkt-epidemin??

Vad jag tycker är viktigare är att ett av Knessets utskott idag på morgonen skulle debattera kvinnors ställning i Israel, men ingen – ingen – dök upp, så diskussionen blev inställd. Tack vare min chefs dotter, som jobbar på Galatz (arméradion), blev detta en item i nyhetssändningarna klockan tolv.  Det är alltid bra att veta att parlamentsledamöterna  alla verkligen, verkligen tycker att kvinnofrågor är jätteviktiga.

DN