Kvinnor som inte är tysta

Både Aftonbladet och Haaretz har just nu artiklar om kvinnovåld högt på sina websidor. Den ena handlar om kända kvinnor i Sverige som misshandlats, den andra om en rättegång angående mordet på Hamda Abu Ghanem från Ramle. Bådas slutsats: kvinnor får inte vara tysta. De måste berätta vad som hänt dem, eller deras systrar, vänner eller grannar.

 Men för att berätta krävs mod, både i Sverige och i Ramle. Förmodligen mest i Ramle. I familjen Abu Ghanem har de senaste sex åren åtta unga kvinnliga familjemedlemmar mördats under liknande omständigheter. Att klanen består av runt 2 000 personer gör inte siffran mindre uppseendeväckande. Speciellt mordet på Rim (hon hittades strypt nedslängd i en brunn) fick rubriker eftersom hon upprepade gånger uttryckt sin rädsla för att bli mördad av en av sina bröder, eftersom de sett att hon hade mött en palestinsk kille som jobbade i trakten. Det nya i Rim-fallet var att några av de kvinnliga familjemedlemmarna för första gången gick med på att samarbeta med polisen. De var trötta på de återkommande ”dödsfallen” och ville inte vara tysta längre, trots den fara detta skulle innebära.

 Men öppenheten har ett pris. Inte helt oväntat har ett av huvudvittnena i rättegången i mordet på Hamda ”försvunnit”. Och enligt en tjej från Nasaretbaserade ”Women against Violence” (läs mer om dem här) som jag pratade med i somras så saknar den israeliska polisen den kompetens som behövs, både för att få de här kvinnorna att tala och för att sedan ge dem adekvat skydd. Ofta, precis som i fallet Hamda, bor kvinnorna en tid på ett kvinnohus för att sedan flytta tillbaka till familjen, vilket ibland får ödesdigra följder. Polisen måste samarbeta med både representanter för familjen och med lokala kvinnoorganisationer som känner till problematiken. Annars kan deras inblandning eventuellt leda till att mördaren får sitt straff – men de kvinnor som hjälpte till att få honom fast fortsätter att leva i livsfara. Tills det är deras tur.   

Sändningsuppehåll

Pga studier, studieresa, konferens i Jerusalem etc kommer jag att ha väldigt sporadisk tillgång till dator de närmaste två-tre dagarna. Inte för att den här sidan har vansinnigt mycket trafik, men…ursäkta om det tar ett tag innan era kommentarer publiceras. Återkommer efter Annapolis.

Planerat bostadsområde i Issawiya

Det finns förmodligen viktigare nyheter än den här, men jag tycker ändå att Bimkoms arbete är värt att uppmärksammas.

Ingen som besökt Östra Jerusalem kan ha missat den helt omöjliga boendesituationen. Efter kriget 1967 bodde runt 70 000 palestinier i det område som senare annekterades till Israel, idag är det officiellt runt 230 000, inofficiellt upp till 300 000. Muren som löper genom de palestinska kvarteren har bidragit till att många palestinier med blå ID-kort sökt sig till den israeliska sidan av muren av rädsla för att förlora sina rättigheter, och hyrorna har gått upp med runt 50% de senaste åren.

De planerade bostäderna kommer naturligtvis inte att lösa hela problemet – som är ett politiskt problem i byråkratisk förklädnad – men det är åtminstone en klar förbättring. Intressant är också att det är den ultraortodoxe borgmästaren Uri Lupolyansky som haft ett finger med i spelet.  Lupolyansky har flera gånger (som t ex angående arbetena vid Mughrabi Gate) bevisat att han är kapabel att lösa problem i Jerusalem. Hoppas innerligt att han fortsätter med det.

Okej, here we go

Har aldrig påstått att jag skulle vara särskilt bra på att lära mig av mina misstag…så jag sätter på kommentarsfunktionen igen och bloggar vidare. Förhoppningsvis klarar jag att kombinera det med studier (BA i judaistik, historia och Mellanösternkunskap), jobb 1 (ekonomiansvarig i litet företag) , jobb 2 (development coordinator i kvinnoorganisation), frivilligarbete (palestinskt-arabiskt mediacenter i Nasaret), journalistiska ambitioner, tre barn, hund, katt, privatliv och så vidare.

Kommentarer: snälla, skriv inte för långt och komplicerat och med trettiotvå länkar och låt bli andra bloggare och deras alster. För övrigt är det grönt.

Konspirationsteorier på webben – ett israeliskt perspektiv

Jag kan bara inte låta bli att lägga upp den här länken… mina åsikter om konspirationsteorier, oavsett om det handlar om CIA, Mossad, frimurare eller aliens som skyddar överlevande nazister under Nordpolen, är att de har…hrm…rätt lösa förbindelser med verkligheten. Men samtidigt är de väldigt fascinerande och faktum är ju att ett stort antal eventuellt överkreativa och fantasifulla människor lägger ner mycket tid och energi på att utveckla dem. Eller läsa om dem, som jag.

 Israel ligger alltså inte efter med egna konspirationsteorier och sajter, som framgår av artikeln. Perspektivet är lite annorlunda, men annars är det ungefär samma koncept som på övriga ställen i världen.

Men som artikelförfattaren sammanfattar det: ”Precis som med andra bisarra fenomen på nätet finns det förmodligen inget effektivt sätt att bekämpa dem som sprider konspirationsteorier, inte minst eftersom varje åtgärd som vidtas mot de individer som sprider dem används som ytterligare bevis för att människor med makt arbetar för att tysta dem som ”avslöjar sanningen”.
  

Uppdaterat

Så, nu är vi tillbaka från semestern…ingenting som tre veckor vid olika svenska insjöar utan någon nämnvärd kontakt med omvärlden för att få lite ordning på saker och ting. Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att den klassiska typen av bloggning inte riktigt är min grej, och överlåter med värme diskussionen kring Israel-Palestinakonflikten till andra bloggforum. Istället kommer jag att lägga upp länkar till artiklar som jag skrivit och som finns tillgängliga på nätet.   

Kommentarsfunktionen är stängd, men jag håller gärna kontakt med intresserade – och identifierbara – före detta kommentatorer som vill ha någon form av personligare och mer nyanserad kommunikation än den som är möjlig i ett bloggforum.  Skriv till anna.veeder@hotmail.com om ni läser eller hör något intressant.