När Moses Montefiori besökte det Heliga Landet på 1860-talet fick han en lysande idé: att skapa en tågförbindelse från kuststaden Jaffa till Jerusalem uppe i bergen. Projektet blev inte av, men andra entreprenörer tog upp tråden och år 1898 kunde kejsar Wilhelm av Tyskland ta sig mellan städerna på bara sex timmar!
Sträckan, som följer dalgången Nahal Sorek, är dock mycket lång och snirklig – sammanlagt 86 km. Bättre vägar och bussförbindelser gjorde att gemene man föredrog att ta bussen eller bilen mellan Jerusalem och Tel Aviv, ett mycket kortare och snabbare alternativ.
1998 stängdes den centrala stationen i Jerusalem och fick förfalla. Linjen återöppnades 2005 efter renovering, men enbart fram till Malha i södra Jerusalem. Järnvägsspåren mellan Malha och slutstationen nära Liberty Bell Park blev ett skräpigt och oanvänt omräde som separerade de angränsande boendeområdena från varandra.
Idag är järnvägsspåren Jerusalems hetaste promenad- och cykelväg. De gamla spåren har täckts av träbalkar, vid sidan om löper en utmärkt cykelväg (en lyx i det här landet) och vid sidorna har stadsförvaltningen anlagt rabatter med kryddväxter, inhemska buskar och träd.
Om några år är här en grön, skuggig oas. Istället för att utgöra en barriär förbinder promenadvägen nu alla bostadsområden från Beit Safafa i söder med Katamon, Baqa och German Colony. Det gamla stationshuset och området på baksidan har förvandlats till utestället The First Station – en plats för mat och kultur (hantverksstånd, musik, konst, festivaler, uppträdanden med mera). Nu väntar vi bara otåligt på att de gröna cyklarna ska komma till Jerusalem. Ett steg närmare himmelriket, åtminstone jämfört med stadens nuvarande kollektivtrafik.
Anna Veeder - svensk guide i Israel 