Apropå en pågående debatt i SvD (se ”Problemfyllt med omskärelsekritik” och relaterade inlägg): sommaren 2009 skrev jag en kolumn i Fria Tidningar på temat som ledde till en del diskussion. Eftersom jag inte ändrat åsikt och inte har någon lust att uppfinna hjulet i onödan (ägnar mig istället åt en introduktionskurs i arkeologi, mycket intressant) vill jag passa på att damma av posten Omskärelsedebatten fortsätter som har länkar till bl a en artikelserie på Idagsidan, min krönika, några debattinlägg som kritiserade min krönika och Ali Esbati. Det här stycket sammanfattar väl vad jag anser om själva debatten:
”Intressant – och aningen tankeväckande – att just det här ämnet engagerar så många principfasta (oomskurna, kulturellt kristna) svenskar, som verkligen gör allt för att överträffa varandra med detaljer och argument. Är det bara jag som ser den moraliska helgongloran sväva över deras rättrådiga huvuden i striden mot de judiska och muslimska föräldrarnas barbariska övergrepp mot sina små värnlösa barn?”
Anna Veeder - svensk guide i Israel 
Det är väl ändå inte konstigt att det är en känslig fråga, det rör sig ju trots om det manliga könsorganet – om penis. Och vi har ju allt det här med kastrationsångest och penisavund och så. Årtusenden av manliga fallos-symboler. Samt religionsfrihet. Osv. Men jag ser inte i första hand att det är den moraliska helgonglorian som svävar över de primitiva folkens konstiga vanor och seder. Jag tror att upprördheten och engagemanget ska ses och förstås i freudianska och psykiatriska termer.
Sen bör man utan problem kunna säga att det är en barbarisk rit utan att genast bli stämplad som antisemit eller islamofob. Jag minns just att en mina vänner, judisk israel, vid en omskärelseceremoni viskade till mig någonting i stil med att ”vi är allt ett konstigt folk som envisas med sådana barbariska riter.” Han skämtade. Humor är bra. Och när någon börjar komma farandes med vassa och otäcka verktyg i närheten av penis är det inte konstigt att man kan bli lite skraj och börja sparka bakut.
Medicinska för- och nakdelar beträffande förhud eller ej är en sak, men för mig är det först och främst barnet som är i centrum. Kan det ses som ett övergrepp? Osv. Har någonsin ett spädbarn memoriserat det hela och sedan i vuxen ålder talat om hur det kändes och om han upplever sig som kränkt och om han har fysiska och psykiska men av det rituella ingreppet? Nej, så vi får då försöka ta del av många olika röster inom den medicinska expertisen. Det finns ju även vissa biologer som säger att masken lider av att fästas på en metkrok, och att vi därför borde freda maskarna och ha annat bete istället. Jag vet verkligen inte vem och vad man ska tro på. Noterar barnet överhuvudtaget, mer än kanske som en lätt hudberöring (och därför blir det absurt att prata om övergrepp), att förhuden tas bort? Eller mer principiellt – även om vi inte kan påvisa lidande hos barnet, är det inte ändå fel att egenmäktigt utsätta barnet för det här ingreppet?
En mer övergripande diskussion handlar om att religioner inte på något vis har en särställning i den moderna och demokratiska rättsstaten. Religionerna och alla bud och traditioner ska, precis som så mycket annat, underställas granskning enligt de lagar som den folkvalda församlingen och regeringen har beslutat om. Och det duger inte att säga att det står i bibeln eller koranen eller för att gud har sagt si eller så. I vår tid och vårt samhälle är det vetenskapen som är norm och som har företräde, och religionen måste anpassa sig till denna omständighet. Det är solen, och inte jorden, som är centrum. Och mig veterligen är det så, att ingen av de urgamla religionerna praktiseras idag exakt som var fallet för säg 1000 år sedan. Beträffande allting annat i samhälle gäller att vi inte bara har rätt utan bör kritiskt granska allting. Allting revideras, förändras. Men så kommer religionerna och säger: Gud/Allah har givit oss sanningen. För evigt. Det är förbjudet att rita Muhammedhundar och det är påbjudet att avlägsna förhuden.
Som avslutning skulle jag – som en hyllning till Mel Brooks, Seinfeld, Larry David m.fl.- kunna bjuda på penis- och förhudsskämt. Men det är ju just nu en allvarlig debatt, så jag avstår.
Psssst…Länken till din tidigare postning funkar inte… 🙂
Det här ämnet har just battaljerats på Noomis blogg. Man blir trött på det. Sverige är väl fortfarande ett fritt land. Har inte judar bott i Sverige sen på 1700 talet och haft med sig sin sed utan att det besvärat någon? Nu plötsligt vill motståndarna få igenom en lag efter vad jag förstått som skulle förbjuda denna sed. Kan det ha något att göra med den muslimska invandringen tro? Nyligen röstades ett dylikt lagförslag ned i Californinen. Men det dyker säkert upp igen trots att en stor del av de kristna i USA fortfarande låter omskära sina pojkar av hygienska skäl.
Jag föreslår en lag som säger att det skall utföras av en utbildad person inom en viss tidsgräns,
the Jewish way:-))
Tack uppmärksamma Guardian, jag lyckades ändra ett a till ett ä i länken och då blir det fel. Ändrade tillbaka.
Men eftersom så många ordat över påstådd känslighet, alternativt för lite känsel i organet efter omskärelse, kanske vi kan starta en ideell rörelse där frivilliga stickar små mjuka skyddsmössor, hur de nu ska sättas fast!? Stickbeskrivningen kan publiceras i Hemmets Veckotidning tillsammans med beskrivningar till små jackor till fjäderlösa papagojor i Australien.
Raljant, irrelevant och sexistiskt.
Hava, Sverige var inte ett fritt land på 1700-talet. Och det är uppenbarligen inte fortfarande ett fritt land när det kommer till en del spädbarn. De har ingen frihet att själva välja om de vill omskära sig.
Anna Veeder, det är ”oomskurna, kulturellt kristna” som också invänt mot kvinnlig omskärelse. Det finns, som jag förstått det, fyra olika typer av kvinnlig omskärelse, från den grova mutilerande faraoniska omskärelsen till en mycket mild form, där man bara tar bort en liten bit av yttre blygdläpparna samt symboliskt punkterar klitoris och får fram en droppe blod. Den sistnämnda är ett mindre ingrepp än manlig omskärelse, men är ändå förbjuden i Sverige. Bör den vara tillåten?
Peter, jag tror att jag svarade på det där när ämnet var uppe förra gången. Du är välkommen att kolla i den tråden.
Du svarade i den tråden att kvinnlig omskärelse inte är samma sak ”eftersom det inte görs av samma skäl och inte alls får samma konsekvenser”. Mitt inlägg ovan är ett svar på det: det finns kvinnlig könsstympning som är av mildare sort än manlig dito. Men den är ändå (av kulturella skäl?) förbjuden. Anser du att kvinnlig omskärelse som innebär mindre ingrepp än manlig bör vara tillåten? Ditt svar blir ett prov på din kulturella vidsynthet.
Jag är INTE för ett snabbt förbud i Sverige och jag tycker Roys inlägg ovan är bra och tankeväckande. Upplysning är bättre än förbud och fler och fler människor tar till sig att det inte finns tillräckliga medicinska skäl. En del troende muslimer argumenterar mot eftersom det innebär att bättra på skapelsen vilket då skulle vara emot Gud. En del judar har börjat med Brit Shalom, en välkomstceremoni utan omskärelse. Om hundra år sker det förhoppningsvis ingen omskärelse alls.
http://en.wikipedia.org/wiki/Brit_shalom_(naming_ceremony)
”En del judar har börjat med Brit Shalom, en välkomstceremoni utan omskärelse. Om hundra år sker det förhoppningsvis ingen omskärelse alls.”
Håll inte andan. Brit schalom är ingen kioskvältare.
Jag är rätt allergisk mot frågor som ställs för att ställa mig och min eventuella kulturella vidsynthet på prov, faktiskt. Någon frågade mig en gång om jag tyckte att det skulle vara tillåtet att skära av en liten bit av örsnibben på små barn, den fyller ju inte heller någon funktion.
Diskussionen idag i Sverige handlar dock inte om kvinnlig omskärelse. Jag personligen har inte förespråkat någon form av ingrepp på kvinnor, och jag har inte sett några inlägg om att tillåta olika former av kvinnlig omskärelse på svenska debattsidor. Därför är det en i det här sammanhanget helt irrelevant fråga, faktiskt, och nej, jag är inte för att ändra lagstiftningen i Sverige och tillåta kvinnlig omskärelse. Finns det någon rörelse som driver detta i Sverige? Något religiöst samfund? Privatpersoner? Diskussionen här handlar om är ifall man ska ha förbud mot manlig omskärelse i barndomen eller inte, och jag är alltså emot detta. Det verkar du också vara. Jag har också skrivit att upplysning är helt OK.
PS och det här handlar inte om att övertyga någon om att de ska låta omskära sina barn. Det handlar enbart om att tillåta det under kontrollerade former, vilket enligt min åsikt är precis vad som sker idag i den judiska gruppen. Tycker inte att det finns någon anledning att ändra på detta. Det är allt.