Israelisk författare petad från litterär panel i Frankrike

…på grund av att en palestinsk poet vägrade delta i en paneldiskussion om det satt en israel där, oavsett hans politiska åsikter (Haaretz). Ironiskt nog så verkar detta trots allt vara en förbättring gentemot de två senaste åren då palestinska författare vägrat komma till konferensen om där fanns israeler överhuvudtaget. Sakals svar påminner om en ökänd diskussion på Debatt angående attacken mot Gaza 2009, där en svensk-palestinska vägrat titta på en av de judiska deltagarna eftersom hon ”visste” precis vad han tyckte – utan att denne yppat ett ord (länk här):

”Darwish, said Sakal, accused him of expelling him from his home, and said ”the Jewish-Arabs [Jews from Arab lands] particularly hate the Palestinians.”

Sakal, who is of Syrian and Egyptian origin, said he told the crowd ”I understand them but I also understand my situation, and the one thing that distressed me was that he didn’t try to find out who I am or what my views are.”

Som arbetande i en israelisk NGO i Jerusalem så märker vi ofta av den palestinska kulturbojkotten mot Israel och israeliska organisationer, som inte kan och inte vill samarbeta med oss officiellt – även om vi i Israel räknas som en ”vänsterorganisation”. Men samtidigt så är det oftast inga problem att ha kontakter på ett inofficiellt plan med palestinier som jobbar på universitet och i andra organisationer. Nyligen fick vi ett vänligt mail från en palestinsk organisation som sysslar med att bevara och vårda kulturarv som tydligt sade att de av princip inte samarbetar med israeliska organisationer, men vi är varmt välkomna att komma och hälsa på dem i Ramallah för att samtala närmare. Det handlar alltså inte i detta fall (finns säkert en rad attityder, detta är en) om beröringsångest med israeler utan om ett politiskt beslut som jag faktiskt både kan förstå och acceptera med tanke på omständigheterna. Men att bojkotta officiellt samarbete behöver inte betyda att man bojkottar att lyssna på varandra.  En sådan form av bojkott är enligt min åsikt både kontraproduktiv och farlig.

Annonser

14 thoughts on “Israelisk författare petad från litterär panel i Frankrike”

  1. Ja, om man går genom livet utan att aldrig någonsin bojkotta någonting, då kan man fråga sig om man har tagit livet, människorna och våra samhällen på allvar, eller om man bara har lallat omkring i största allmänhet utan att aldrig någonsin stå upp för det man tror på – eller mot det man starkt ogillar. Inte heller jag känner någon lust till att ensidigt och hela tiden förfasa mig över eller fördöma palestinier som demonstrerar och/eller bojkottar sånt som har med Israel att göra. De anser sig drabbade av orättvisor, och har därför rätt att påtala detta. Problemet uppstår när en första bojkott/demonstration stannar och stelnar, formas och cementeras till så starka övertygelser att man inte längre kan tänka sig att se den andre eller att lyssna till vad den andre har att säga om den aktuella saken. Den israeliske författaren sågs här av palestiniern som representant och skyldig till allt ont som har drabbat palestinierna. Motvikten skulle då vara att israelen exempelvis såg palestiniern som terrorist. Osv. En ond och meningslös cirkel. Detta är också ett slags avhumanisering – man klumpar ihop de andra så att de passar in i ens världsbild. Det blir ju enklare så.
    Nej, låt oss istället främja möten, kommunikation och dialog. Gör en på-humanisering och en av-demonisering, av samtliga inblandade, fram till dess att motsatsen har bevisats…

    1. Alltså säger du det? Roy, i fallet i programmet debatt så vet jag att uttalandet var inkompetent, minst sagt. För inte bara framträder hennes riktiga syn på honom, utan även hennes dumdristighet. Jag vet inte om du sett debatten, men den är inte rekommenderad av mig. Frågan jag ställer mig är; Varför är det viktigt för er att sammankoppla hon här personen med palestinier, och att hon är palestinsk svensk, och att hennes kommentar antyder att hon lägger allting som hänt palestinier på en enda person? Är inte det att anta några antaganden för mycket? Är det inte att hyckla ifråga om att tala om ”den andre”? Är inte det att ta det ett stycke längre än det tillåtna, genom att använda det som hänt palestinier, generellt, i hennes bigotri? Varför gör ni det? Vad har vi palestinier med den debatten att göra? Svt får stå för vilka de ropar in till sina debatter. Och de som kommer till debatterna står inte för palestinier eller israeler generellt.

      Anna och Roy. Okej jag köper erat snack om dialog, kommunikation, lyhördhet och att lyssna på den andre. Försöka se den andre för vem den är, inte för något annat. Så långt är vi med varandra. Så långt är allt lugnt.

      Jag har inga problem med israeler. Jag har problem med människor som inte accepterar mig, mitt land och min bakgrund som något existerande och legitimt. Jag har problem med människor som lever, och inte ger mig rätten att leva som jag vill i mitt hem. Debatten är inte en saklig analys som gjorts av politiker. De diskuterade vem som hade rätt.

      Varför ska jag lyssna på sådana personer? Och lita på mig, i den debatten på svt, fanns de närvarande. Judar. Svenskar. Pro israeler. Kalla de du vill.

      1. J, du får ju säga din mening här på bloggen, Och du lyssnar på Anna och kanske t o m på Roy. Det är väl bra? Möten och samtal är de facto bra. Men även om alla kan göra nåt, så kan ingen göra allt. Jag orkar inte med massor av palestinier, det är helt sant. Och det finns en hel uppsjö av svenskar och israeler som går mig på nerverna. Jag har f.n inga planer på att dra igång en dialog med de människorna. Men förr eller senare måste vi människor ju mötas i det offentliga, och då bör man kanske ge akt på fördomar och låsningar så att man inte reducerar den andre till en rakt igenom ond karaktär, eller förkastlig representant för det man nu hatar. Men låt mig avsluta med ett konkret exempel från Israel:
        Det finns i Knesset (Tibi & Co) israeliska araber som verkligen inte kan anklagas för att vara timida eller undergivna eller styrda av sionisterna. Tibi och de andra tar plats, bråkar osv. Det går inte, som judisk israel, att missa att det finns intelligenta och ambitiösa människor av annan etnisk och kulturell tillhörighet i det här landet som vägrar att bli reducerade till den roll som några ur majoritetskulturen kanske vill tillskriva dem.

        1. Återigen Roy

          Tibi & Co i israel, som israeliska medborgare. De bor i sina hem, där de hör hemma.

          Jag i Sverige. Israel har förnekat mig min rätt att finnas där jag hör hemma. Kan inte slåss för mina rättigheter att bo i mitt hemland, i mitt hemland.

          Kanske är det dags att du börjar orka med fler palestinier… SÅ vi också kan få återvända där vi hör hemma. Så vi också kan ”få ta plats” och ”bråka” för våra rättigheter. Så vi slipper ta ut våra aggretioner på en stackars jude på svt som bara gör det vi också vill göra.

        2. Möten med människor som inte saknar förstånd, som i någon värld kan acceptera ”den andre” Roy. Kan i allra högsta grad visa sig vara bland det bästa som finns. Utav den anledningen, på den principen så lyssnar jag på dig.

          Men om jag märker i något sammanhang att du är en intolerant och nedvärderande människa som inte accepterar andra människors rätt, så kan du förbereda dig för en ”kulturell bojkott” eller vad det är ni gillar att kalla det.

          Så är det.

          [Jomaa, jag har ingen lust att redigera fler svärord. Var vänlig använd ett vårdat språk.]

          1. J., jag har aldrig påstått att jag kan leva upp till dina eller andras människoideal. Men jag är alltid redo att resonera, förhandla och kompromissa. Och jag tror på devisen om allas lika värde. Du förstår, J. – du kan bråka hur mycket du vill med mig, jag kommer ändå att förbli en sån där mesig och bleksiktig centerliberal. Och jag förespråkar direkta förhandlingar med syftet att skapa en hållbar tvåstatslösning. Jag vill se mindre av högspänd religionsretorik, mindre av fanatism och vibrerande ideologier – och istället mer av ett slags humanistisk och pragmatisk businessanda. Sen är jag en sån där som tycker att folk (judar, araber, uigurer, finnar) mest är jobbiga. Men man får ju försöka stå ut med varandra, eller hur?

            1. Ok fint. Finurligt.
              Tvåstatslösningen saboteras för närvarande av den israeliska regeringen.

              Och för de palestinier som vill återvända till sina hem, hade dina ideal inget mer att säga om, eller hur?

  2. Undrar hur Najwan Darwish kunde andas i samma rum som Pierre Assouline, en ”Jewish-Arab” som ”i synnerhet hatar palestinier”. Patetiskt. Så ock när det gäller t ex sport och palestinier hellre missar en medalj än att tävla med en jude. Assouline har inga cojones. Varför bjöd han in Moshe Sakal om hans deltagande inte var ”crucial” kan man undra.

    1. Hava

      När det gäller fältet sport, skulle jag gärna vilja veta vem du är, och vad du vet om palestinsk sport för att kommentera. Det må finnas exempel där en palestinier inte tävlar eftersom Israel deltar. Men vad det finns mer av, är alla de som sökt hänge sig till sport i det palestinska samhället, men som hindrats vid internationella sammanhang att göra något. Och där är det inte bara palestinsk stolthet, rasism, inkompetens, bigotri som står i vägen. Där står Israel i vägen också ibland. Ockupationen också. Kan du nämna det när du ändå väljer att gå in på det här ämnet?

  3. Jomaa

    ”Det må finnas exempel där en palestinier inte tävlar eftersom Israel deltar.”
    Jag skulle ha skrivit mera generellt, t ex araber/muslimer med UAE, Dubai, Iran etc i tankarna. I vilket fall som helst så ska man inte blanda in politik i sporten. Sport är bättre för fred folk emellan. Låt oss hoppas att vi slipper några incidenter under de nästa olympiska spelen, att bäste man vinner och att vi alla plockar medaljer.

    1. Fortfarande ser jag en stor ovilja hos dig att reflektera över Israel. För man kan faktiskt blanda sport med det omkringliggande. Situationen. Och om den är politiskt facked uppåt, så vad göra? Jag menar; tror du det satsas mycket på fotboll i Gaza nu för tiden? Eller är du helt borta?

      Politik finns i allt. En ockupation eller isolation påverkar fotbollen, såsom den påverkar alla andra delar av samhället. Så LÅT oss efter 60 år blanda in politiken, för inte har det funnits tid för att satsa på fotbollsakademier för unga i Gaza-remsan inte. Där går man med nattvakter (brigaderna) som 17 åring, och gifter sig vid 22. Där, om det finns någon karriär att göra överhuvudtaget, så är det tunnelarbete (som redan blivit helt ”utforskat”) eller jobba för Hamas.

      Politik har allt med sport att göra. Sport är nu mer politisk än någonsin förut. Se bara Manchester Citys språng i Engelska Premier league.

  4. Jomaa,
    Som vanligt halkar du av spåret. ”tror du det satsas mycket på fotboll i Gaza nu för tiden?” Nej, jag tror det satsas mera på missiler och andra vapen, tyvärr. Här slutar jag att joxa med trasan:-)
    Den politiska fotbollen är inte för mig.

  5. Hej Hava
    Jo jag ”halkar av spåret”. Okej
    Du nämner Hamas satsningar på missiler och andra vapen. Bra.
    Du får gärna säga något om hur mycket Israel satsar på ”missiler och andra vapen”. Tänkte jag?
    Eller är det tomt på Israel bashing? Som vanligt? Har du inget att säga om Israel? Som vanligt? Eller? Eller? Är det kanske något fel på mig?

    Hamas satsar mycket på missiler och andra vapen. Okej. Det vet vi. Det gör de. Det är klart att de gör det. Ska de satsa på fotboll eller? Är det någon överraskning? Är människor i Gaza mer ”unika” än andra? Reagerar människor i Gaza på olika sätt, när det gäller våld, fattigdom, ockupation och förtryck m.m. m.m.? Svara? Reagerer gaza människor mer extremt än israeler? Eller mer extremt än andra människor? Det är mycket enklare än så.

    Ockupationen, den dåliga situationen, det jobbiga livet, är inte hos dig, Hava. Därför har du stor käft. (Förlåt för språket Anna)

  6. http://www.premierleague.com/en-gb/matchday/league-table.html/

    City spenderade ungefär 2 000 000 000 sek (215million euro) inom loppet av 12 månader. Och beloppet steg ytterligare den trettonde månaden. Detta efter att en arab miljardär köpt upp klubben och pumpat in pengar i den, för att byta ut alla spelare i klubben, samt tränare och annan personal. Hava. Problemet är inte att jag föredrar politiserad sport. Problemet är att sport är i allra högsta grad full av politik redan, och att det finns dynamiska dimensioner i varje sport som är mer eller mindre beroende av politiska beslut som tas utanför själva sportens arena. Den politiska sporten är inte heller för mig. Men jag är inte naiv.

Kommentarer inaktiverade.