Narrativ och tolerans

En pågående (och förmodligen oändlig) diskussion angående narrativ i Israel handlar om vad som är ”politiskt” och vad som inte är det. Grundinställningen verkar vara att det narrativ som främjas officiellt av regering, myndigheter och skolor inte är ”politiskt”, medan kritik mot den officiella linjen är ”politisk” – ett  ord som de senaste åren fått en tydligt negativ innebörd. ”Politisk” betyder vinklad, sektoriell, korrupt, utan övergripande moraliska värderingar eller intresse för landets bästa.

Enligt denna syn är det inte ”politiskt” att ta skolelever på bosättarorganisationen El’ads tur av den arkeologiska parken ”City of David” i det palestinska Silwan nära Tempelberget. Det är inte heller ”politiskt” att ta dem på en marsch i  Jerusalem som går från den relativt nya judiska enklaven  Shimon Hazaddik i Sheikh Jarrah i östra Jerusalem, där deltagare skanderar ”död åt Muhammed” eller ”död åt vänstern” och skolbarn i sjätte-sjunde klass får se polisen sparka palestinier och släpa in dem i polisbilar eftersom de vägrat flytta på sig. Det är inte ”politiskt” när Israels utbildningsminister Gideon Saar föreslår att israeliska skolbarn ska besöka Hebron och Machpela-grottan/Ibrahimi-moskén för att öka deras kunskap om det judiska folkets historia. Alla dessa aktiviteter är sponsrade av utbildningsministeriet och därmed opolitiska och endast patriotiska.

Att protestera mot denna slags aktiviteter, emot rasism och emot den sjunkande respekten för demokratiska värderingar är däremot väldigt politiskt. Ett gäng lärare i Jerusalem har därför startat ett forum för gymnasielärare och lärarstudenter med beteckningen Jag är en politisk lärare där de diskuterar ämnen som rasism, demokratiskt medborgarskap, olika uppenbara och underförstådda narrativ i historieundervisningen och hur man som lärare kan och bör förhålla sig till detta. Utdrag från websidan:

”Den politiska och sociala diskussionen är otvivelaktigen öppet och implicit närvarande i skolan, vare sig den sker utanför skolan eller om den är inbäddad i läroplanen och den pedagogiska agendan. I vårt arbete som lärare varseblir vi ofta uttryck för rasism, utanförskap och rädsla och söker efter rätt sätt att hantera dem. Under träffarna diskuterar vi hur vi som lärare kan utgöra en annan röst och hur vi kan bidra till att bredda horisonten för eleverna i det israeliska samhället.  Vi diskuterar lärarnas förmåga att undervisa i humanism, ömsesidigt ansvar och respekt för människan utifrån vår önskan att skapa en annan verklighet i landet – en positiv framtid för de judar och araber som lever i det.”

Forumet organiseras bl a av Sheikh Jarrah-aktivisterna för ett rättvist Jerusalem.

Annonser

One thought on “Narrativ och tolerans”

  1. Har inte just detta varit Shimon Peres standardsvar under de tre senaste decennierna, när han viftar undan kritik mot Israelisk hårdhänthet mot palesrtinier – ”It´s just politics…”

Kommentarer inaktiverade.