Journalisten Anat Kamm dömd

Sommaren 2008 brände Anat Kamm en disk med tusentals dokument från IDF:s Central Command, där hon var stationerad som värnpliktig soldat. Efter militärtjänsten började hon jobba som journalist på Walla News-portalen och överlämnade dokumenten till journalisten Uri Blau på Haaretz, som undersökte dem angående misstankar om krigsförbrytelser. 700 av dokumenten var hemligstämplade. Idag beslöt domstolen att döma henne till fyra och ett halvt års fängelse.

I sammanhanget är det värt att påpeka att pratsamma officerare i tid och otid läcker värdefull information till journalister, annars skulle försvarsjournalisterna inte ha något att skriva om. Ariel Sharon var en av dem som effektivt utnyttjade media för att få igenom sin version av händelseförlopp och interna militära maktstrider. En hel del av detta är informellt sanktionerat, men långt ifrån allt.

Några av dokumenten innehåller information som implicerar att IDF långt i förväg planerat att döda två palestinier som man påstod hade dödats i en spontan eldstrid, vilket är i strid med Högsta Domstolens riktlinjer och i praktiken ett planerat dödsstraff. Mer detaljer om fallet i Haaretz och 972 magazine. Viss info är lättare att läcka är annan, och en ung journalisttjej ligger nog sämre till än högt uppsatta officerare (tänk Boaz Harpaz) när det börjar blåsa om knutarna.

Annonser

11 thoughts on “Journalisten Anat Kamm dömd”

  1. Anat Kamm-Uri Blau affair:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Anat_Kamm-Uri_Blau_affair

    ”…ung journalisttjej ligger nog sämre till än….”

    Kanske i ett första skede, när det gäller hur allmänheten ”dömer” karaktärerna i dramat. Men rättsprocessen har fungerat ganska bra, tycker jag nog. Men en annan sak är ju hur lätt hon kunde komma över dokumenten. Slappa sekretessrutiner? Inga rutiner alls – nästan….

    Det är en tuff dom. Hinner inte säga mer just nu.

  2. ”Tuff dom” – jo, låt mig bara klargöra: straffskalan går i sådana här fall upp till 15 år. Men hon har alltså inte dömts för espionage. Hon norpade inte dokumenten med syftet att ge dem till fienden. Därför finns här ett tydligt inslag av civil olydnad, av aktivism, av en anda som vi känner till från USA – med Ellsberg osv. Många åsikter här. Grävande journalistik, källskydd, förbud mot att efterforska vem källan är? Meddelafrihet? Det råder ingen tvekan om att exempelvis Haaretz ledare, däribland Aluf Benn, anser att situationen i Israel när det gäller de här frågorna inte är särskilt bra, inte tillfredsställande. Och vi måste, anser jag, verka för öppenhet och en generös press- och yttrandefrihet osv. Men Israels situation är extrem, och hoten är många och verkliga. För egen del? Ja, hade Anat lämnat materialet till Hamas eller Syrien eller så, ja då hade det varit ett oförlåtligt och ett oerhört allvarligt brott. Men nu har hon faktiskt, tillsammans med Uri Blau, dels uppmärksammat Tzahals bristande ja rentav skandalöst usla sekretessrutiner, dels har hon tagit fram uppgifter som i viss mån visar på tvivelaktiga metoder inom Tzahal. Anat Kamm är för mig varken superhjälte eller filmens demoniska och ultimata skurk. Slut på kommentar.

    1. Roy
      Du är helt oseriös i din kommentar.
      Har du absolut ingenting att säga om det hon i själva verket avslöjade?

      Du lägger fokus på IDF säkerhetsrutiner, hennes syfte, yttrande frihet, hoten mot staten Israel. Eller vem bryr sig egentligen? De som dog var inte judar. Ingen behöver veta, och det spelar ingen roll huruvida de dog. Soldaterna gjorde bara sitt jobb. Det är sådant hyckleri att stödja kritiken mot organisationer som Hamas (som inte är rumsrena). På samma gång som du helt ostört och bekvämt accepterar att det är okej för israeliska soldater att döda palestinier och skriva coverstories i sina rapporter ang det inträffade.

      Inget alls att säga om det hon försökte avslöja? Inget? Gjorde hon det i onödan? Gjorde hon det för att IDF ska bättra sina säkerhetsrutiner? Herre gud.

      1. Ja herregud, Mr.(?) Mizrahi – jag räknar till tusen och tre viktiga aspekter som du helt har missat. Och vidare – för det första, vem är du att komma här och predika? Vad har du gjort och skrivit? 2: Du hoppar in här utan att känna till allting jag har skrivit om saken på andra platser. Tre: Haaretz ledare och opinionstexter om ärendets alla implikationer kommer i morgon, så varför kräver du att jag ska förekomma journalisteliten? 4: En kommentar på en blogg kan aldrig göra anspråk på att vara heltäckande. 5. Ja, du har rätt. Herregud så skev och illvillig din kommentar är, Ms(?) Mizrahi.

        1. Jag antog att du inte hade något att säga om själva ärendet. Det antagandet visade sig stämma. Ingen har sagt att du inte skrivit om det här tidigare på andra platser, eller att just din kommentar ska ge en heltäckande bild för andra människor. Jag ”predikar” att du inte skriver om det som gäller ärendet hon försökte avslöja. Jag ”predikar” att du skriver om ärendet som gäller henne och rättsstaten Israel. Du trollar och skapar blixtrande ljus kring ärendets periferi. Varför?`?

  3. Roy
    ”Hon norpade inte dokumenten med syftet att ge dem till fienden.”
    Det gjorde inte Jonathan Pollard heller och han fick livstid! Hans fel enligt mig var att han tog emot pengar. Men ingen annan lär ha fått en sån ”tuff dom”, man kan undra varför…
    Kanske Obama vill göra en gest för att återvinna röster i tex Florida:-)

  4. Fast Pollard gav väl ändå sin info till en främmande makt, dvs begick spioneri och landsförräderi?

  5. Statura exempel mot ”inhemskt förräderi” istället för att rätt till fel – Israel i ett nötskal.
    Tyvärr är man inte så förvånad nuförtiden med ”the state of the State”…

  6. Sekretessbelagda dokument som publiceras i pressen blir tillgängliga för alla läskunniga så indirekt bidrog Kamm till ett försök att offentliggöra hemliga uppgifter som även fienden kunnat ta del av.
    Minst sagt omdömeslöst.
    /BR

  7. BR, artiklar som behandlar säkerhetspolitiska ämnen undergår censur innan de publiceras, så den risken var inte så stor. Du kan t ex inte skriva ett ord om Israels kärnvapenprogram utan att tillägga ”enligt utländska rapporter”. Men det hindrar inte att det hon gjorde var illegalt. Hon var inte journalist när hon tog dokumenten, hon var soldat. Samtidigt så tror jag att det är lättare att sätta press på henne, som inte har goda vänner på höga poster, än högt uppsatta officerare. Kolla som sagt vad som händer just nu med Meir Dagan.

Kommentarer inaktiverade.