En israel mot 1027 palestinier

Cecilia Uddén verkar ofta få mina svensk-judiska vänner att gå i taket, nu senast efter att ha citerat en israel i TV som påstått att en israel är mera värd än tusen palestinier. Som Roy skrev i en kommentar till en annan post:

”Det förekommer på sina håll i Sverige antydningar om att Israel kräver att ett judiskt-israeliskt liv ska vara värt si och så mycket räknat i arabiska liv. Det är ett absurt resonemang. Totalhaveri, i intellektuell mening, och vad beträffar hederlighet. I artikeln hörs Giora Eiland beklaga sig över situationen. Det israeliska samhället lider alltså av att tvingas till sådana här ”galna” och extrema utväxlingsavtal. I artikeln finns bra info och fakta om tidigare fångdealar. Och om det är någon som ska anklagas för att skapa en perverterad människovärde-jämförelse, så bör man rikta uppmärksamheten mot islamisterna i Hamas. Varför är detta för Uddén, Qvarnström så svårt att förstå? Det tycks finnas en olycksalig kombination av gamla övertygelser och slentriantänkande bland svenska journalister så fort Israel har att hantera komplexa situationer.”

Som flera påpekat var det inte Israel som valde att släppa 1 027 fångar (varav de flesta ännu inte släppts) utan Hamas som krävde detta. Israel skulle med stor glädje acceptera en växlingskurs 1:1. Att Israel gick med på att betala det höga priset (som stöddes av 86% av kvinnorna, 74% av männen enligt en opinionsundersökning) beror på vikten av att upprätthålla moralen och motivationen i armén – soldaterna måste veta att om något händer dem så tar staten sitt ansvar – och på att man fruktade att händelseutvecklingen i Egypten skulle leda till att Gilad Shalit skulle bli en ny Ron Arad.

Samtidigt så är det inte alls otroligt att Cecilia Uddén i TV skulle sett eller hört någon israel påstå att en israel är mer värd än tusen palestinska terrorister, med fångutväxlingen som ”bevis”. Googlar man lite på hebreiska hittar man definitivt sådana åsikter, främst i kommentarer till artiklar. Men att dra slutsatsen att israelerna ser sig själva som ”övermänniskor” är lika överdrivet som att påstå att det skulle vara antisemitism av Cecilia Uddén att citera detta. Överkänsliga sinnelag bör nog i så fall avstå från att diskutera både med israeler och palestinier annat än på engelska i formella sammanhang.

Apropå osmakliga uttalanden – så här glad blev Rachel Abrams när hon hörde att Gilad fått komma hem. Rachel är fru till Elliot Abrams, som var rådgivare till f d president George W. Bush i frågor rörande Mellanöstern och Nordafrika och idag innehar en post i Mellanösternstudier på Council on Foreign Relations.

Annonser

41 thoughts on “En israel mot 1027 palestinier”

  1. I inlägget skriver Anna:
    ”Samtidigt så är det inte alls otroligt att Cecilia Uddén i TV skulle sett eller hört någon israel påstå att en israel är mer värd än tusen palestinska terrorister, med fångutväxlingen som ”bevis”. Googlar man lite på hebreiska hittar man definitivt sådana åsikter, främst i kommentarer till artiklar. Men att dra slutsatsen att israelerna ser sig själva som ”övermänniskor” är lika överdrivet som att påstå att det skulle vara antisemitism av Cecilia Uddén att citera detta. Överkänsliga sinnelag bör nog i så fall avstå från att diskutera både med israeler och palestinier annat än på engelska i formella sammanhang.”

    Ja, så är det. Man behöver inte heller leta särskilt länge för att hitta svenskar som uttrycker de mest häpnadsväckande saker om händelser och problem i Sverige. Dessutom är det i fallet Israel inte långsökt att reflektera över att det finns rabbiner som inte vill hyra ut lägenheter till goyim osv. Man måste som israel, anser jag som israel, orka med att ta itu även med detta.

    Och antisemit-anklagelsen mot Uddén är bara dum. Jag tycker mest att hon då och då blir lite konventionell och banal – att hon har nöjt sig med vissa slutsatser och problembeskrivningar, och sedan inte riktigt orkat gå vidare. Men här är hon ju inte ensam, gubevars. Kritiken mot henne bör handla om journalistiken, inte innehålla försåtliga eller öppet vulgära antydningar om antisemitism e.d.

    I fallet Shalit och antalet palestinier vill jag alltså, i samklang med Annas inlägg, återföra diskussionen till verkligheten och villkoren i regionen. Läs artiklar i de israeliska tidningarna. Betänk att Israel de senaste fyra åren har släppt ut drygt 1000 fångar, och att det har rört sig om gester i samband med muslimska högtider, eller goodwillgester till PA osv. Notera att det finns röster i Israel idag som kräver att Israel härmed ska etablera den officiella ”växlingskursen” till 1:1. Och visste du, käre läsare, detta:
    ”More than two years ago, the government of Israel, whose ministers were aware of the slippery slope down which the country slid in negotiations with terrorist organizations over time, set up a committee chaired by former Supreme Court President Meir Shamgar in order to formulate clear rules and procedures for future exchange deals involving captives and abductees. Its recommendations have not yet been made public, but it is very doubtful that there is any need for them.”
    http://www.haaretz.com/weekend/week-s-end/the-slippery-slope-of-prisoner-swaps-1.390949

    Och Rachel Adams? Jojo. Vulgärt, aggressivt, fanatiskt, fördomsfullt.

    Till sist, även om jag har varit kritisk mot Netanyahus tal, så menar jag alltså inte att han liksom bara har glidit fram utan våndor och bara varit cyniskt poll-inriktad. Nej då, inte alls så. Han har våndats. Men en Mofaz som premiärminister, eller en Barak eller en Livni – de hade alla jobbat för att få till samma sak. Vi har alla lidit, men det är i det sammanhanget inte fel att ge en eloge till Netanyahu – ansvaret faller tungt på honom, som Premiärminister. Men tusentals israeler har varit involverade i processen. Och nu blev den här kommentaren väldigt lång. Får skärpa mig till nästa gång….
    Jo, en sak till: man förhandlade med en terrororganisation vars målsättning är befria ”hela Palestina”. Det är något annat än när företag förhandlar med varandra om villkoren i en affärsuppgörelse.

    1. Ok Israel är tvungna. Jag tror väldigt många förstår situationen. Även Udden.
      Roy
      Jag kan inte låta bli, nu när Uri Avnery lyfter samma poäng som jag försökte lyfta häriveckan – i hans senaste veckliga artikel på Gush Shaloms hemsida. Här:
      Everybodys son
      http://zope.gush-shalom.org/home/en/channels/avnery/1319210885/

      Jag har på senaste rullat runt bland israeliska tidningar, och det framstår som att människosyn behöver diskuteras. Hur ser synen ut på palestinska fångar? Och är alla de värsta sortens kriminella? Jag, personligen har många släktingar som varit fängslade. Allt för ofta handlar det bara om enkla fall. Som att ha slängt stenar, eller varit medlem i ”fel organisation”. De flesta grannarna i Gaza, har också nära och kära som suttit fängslade. Det är svårt att sitta bland en samling människor i Gaza utan att höra att någon suttit i israeliska fängelsen. 40% av den manliga palestinska befolkningen har suttit i israeliska fängelsen.

      Det här är fall där palestinier bedöms i militärdomstolar, och de ses ändå som vilda brottslingar.

      ”Palestinians are tried within Israeli military courts located within Israeli military centers in the OPT. These military tribunals are presided over by a panel of three judges appointed by the military, two of who often do not have any legal training or background. These tribunals rarely fall within the required international standards of fair trial.”

      http://www.addameer.org/detention/background.html

      Det må vara sant att diskussionen i Sverige förs på fel sätt. Men det stämmer att det behövs en diskussion gällande synen på fångarna i Israel. En mer nyanserad sådan. Alla har vi familjer, och människor bakom oss, inte bara Shalit.

      1. Ja, vi får väl även granska vår syn på Igal Amir, som sitter i isolering. Eller några ur den judisk-israeliska maffian som inte heller behandlas med silkesvantar. Eller hur vi ser på Avraham Hirschson och Moshe Katzav eller Arie Deri. Israeliska fängelser är tuffare än svenska diton.
        Därefter rör vi oss ut på territorierna, och då handlar det om andra regler och en annan rättsordning (ockupationen osv). Jag håller dock med Anna om att du har förändrats sedan sist. Och därför känns det fel att ignorera dig (att jag gjorde det, ignorerade dig, var inte en personlig markering. Jag blev uttråkad av dina litanior och haranger, helt enkelt). Men nu – låt oss ta fasta på det vi benämner som rättssäkerhet. Jag tycker att du slarvar litegrann, i en i övrigt bra kommentar, när du lite nonchalant säger ”att ha slängt stenar” eller tillhört ”fel organisation”. Det där skulle må bra av konkreta fakta och tydliga källor. Stenkastning har lett till många svåra skador, och även dödsfall. Jag tror du gör saken en otjänst genom att antyda att Israel fängslar folk helt godtyckligt utan någon som helst koppling till faktiska gärningar. Som om vi har att göra med ett slags israelisk stalinism. Varje palestinier som fänglas ges inte bara ett nummer, utan även en ”file” med namn och fakta. Just här är det inte tal om någon avhumanisering. Och jag menar att det inte håller att hänvisa till ockupationen och motståndet och diverse ideologier, och sedan begå våldsamheter och därefter klaga äver hårdhänt behandling från exempelvis hamagavnikim. Israel fängslar inte fullständigt godtyckligt och kan inte kasta stenkastande ungdomar i finkan utan att ange skäl och omständigheter. Någon jävla ordning får det vara i debatten.
        Having said that – J:
        Ja, en militärdomstol är något annat än en civil domstol, men där finns ändå en rätts- och processordning. Det är dock oerhört viktigt att vi granskar och skärskådar vad som sker där. Rättsövergrepp sker överallt. Och det finns fog för kritiken om att beviskraven är lägre i en militärdomstol. Och en stor diskussion handlar om vad det gör med oss i det israeliska samhället när vi har en etablerad ordning där vi dömer palestinier i enligt en måttstock och israeler enligt en annan. Men är det i första hand en debatt om människosynen vi behöver? Här är jag inte så säker. Nu slutar jag. Återkommer kanske i morgon.

  2. För ett antal år sedan, när terrorister härjade i Egypten och dödade turister, utspann sig ett samtal mellan Uddén och studiorepportern. De pratade om den senaste attacken och Uddén sade att just denna kan inte betraktas som terror, då förövarna trodde att det var judar de dödade.

    Jag skrev insändare om detta i Sydsvenskan och insändarredaktören konfronterade Uddén, som förnekade inte att hon sa så, men menade att hon känner för alla offer och exempliferade med offren för Israels bombningar i Libanon….

  3. stettiner erbjuder inga länkar eller källor, bara påståenden som är tänkta att bevisa att Uddén är antisemit. Jag kan haka på och bete mig på samma sätt: De sionister som gav Herzl Award till Ted Ekeroth visar tydligt att sioniseliten består av ett gäng fascister och rasister. Man driver på i den andan och när näste ”Igal Amir” dyker upp då kommer samma elit fördöma terrorn. Först främja fascism och terror, sedan främja den. Det är typisk sionism.

  4. Först främja terrorn, sedan fördöma den, ska det vara. Israel gillar bröderna Ekeroth. Alltså gillar Israel även Breivik och Fjordman. Jag behöver inte lägga fram argument, fakta och källor. Jag gör som stettiner och Gud är med oss.

  5. ”Shalit är bara en ockupant från en rasistisk apartheid och terror stat. En kolonialist som kom för att sno all palestinsk land med sin familj från Europa.” 19/10

    ”Jomaa, jag tycker att du har blivit riktigt vettig på sistone.” 22/10

    Verkligen??

      1. Och Anna, jag gillar inte din ton här. Jag är inget objekt att baktala, och speciellt inte med en så manipulativ person som Hava. Visa respekt.

        Havas mål är att dra ner mig i hans träsk, och det kan han glömma. Min kommentar finns där den är. Vill någon kommentera den så får personen läsa hela kommentaren först!

        Tack, ska du ha för komplimangen och ha det bra! Tills nästa helg!

    1. Hava, du drar till med en till fuling. Det är roligt. Intressant. Den här gången tar jag med en större bit av texten (som du citerade) om det är okej för dig?

      ”I båda fallen är det en fråga om att bryta ner de säregna mänskliga attributen. Det gör det hela enklare. Shalit är bara en ockupant från en rasistisk apartheid och terror stat. En kolonialist som kom för att sno all palestinsk land med sin familj från Europa. Och Palestinierna som släpptes är en bunt terrorister som alla har för syfte att mörda civila judar.
      Så, klara.
      Vi behöver inte känna en övergripande skuld när vi bombar varandras hem, eller när vi river varandras hem.”

      Om du kan se vad som står, så borde du förstå att det var satiriskt menat, för att få fram en poäng. Du klipper ut en rad ur ett större kontext för att visa till andra en helt missriktad bild om mig.

      Jag skrev också att de palestinska fångarna är en bunt terrorister som har för syfte att mörda civila judar. Jag är palestinier. OCH DU protestera inte emot det påståendet!!

      Vad är din idé eller tanke med det här egentligen?

  6. Är det ok att använda det här utrymmet för att fortsätta och vidga debatten?
    Israels höger protesterar och varnar:
    http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/rightist-mks-netanyahu-s-surrender-to-hamas-will-bring-wave-of-terror-1.391411

    Jason Alexander är här för att tala tvåstatslösning. Och Yoel Hasson från Kadima säger:
    ”…we are willing to negotiate with extremists to release Gilad Shalit, then it is time to start negotiating with moderates.”
    http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/george-costanza-to-ask-for-some-serenity-now-at-knesset-meeting-1.391407

    Min åsikt? Nära Hasson eller Ben-Ari? Tja, jag vet inte. Orkar inte säga vad jag tycker just nu. Men visst har du du rätt J – t o m Amna Muna har föräldrar, och syskon, tror jag. T o m Itamar Ben-Gvir har en mamma och en pappa. Den här utgångspunkten kallas humanism, tror jag. Allas lika värde. Och sorg är sorg – i Tel Aviv, Rafah eller Stockholm.

  7. Jag skrev om det här redan igår, men jag kommer inte ihåg var den posten hamnade. Strunt samma – nya förvecklingar:
    Haaretz: ”New Security Council members likey to vote against Palestinian UN membership, diplomats say”.

  8. Livni gör ett utspel, försöker vinna inrikespolitisk opinionsmark. Går sådär, tycker jag.
    ”Livni: Shalit deal strengthened Hamas, weakened Israel”. (Jpost).

  9. Och som ett mail i inkorgen – Livni får mothugg och besk kritik:
    ”Likud slams Livni over Shalit comments” (ynet).

  10. Kanske går att koppla till vår lilla diskussione om människosyn:
    ”Haredim assault officers with concrete blocks”. (ynet)

  11. Till J. och alla andra, i ett försök att främja humanism och moderation och medmänsklighet – artikeln berättar om piloten R, vars pappa flög tillsammans med Ron Arad och som sedan dess är försvunnen. R. bad att få flyga hem Gilad, som ett slags ”personal closure”. Det här är en del av det jag babblade om när jag kritiserade Netayahu, när jag orerade om ”tusentals israeler involverade i processen”, och om att landet är fullt av ”stjärnor” – av ”great human beings”. Ta det för vad det kan vara värt, förstå det som du vill – jag vill bara visa mer av Israel, that´s all:
    ”Father flew with Ron Arad, Son brought Shalit home” (ynet).

  12. Vår högt ärade Premiärminister tackar sina ministrar och blickar framåt:
    ”Netanyahu: Schalit deal done, time to get back to routine”. (jpost)

    En soundbite som Yoaz Hendel smög in i Bibis papper, tror jag. Den (soundbiten) fattas och gillas av alla. Och eftersom Livni hackar sig fram, så vinner Bibi även idag ett antal inrikespoäng.

  13. Den här artikeln är jobbig och nyttig, tycker jag:
    ”IDF did not fail in Shalit deal, the Israeli public did”. (Haaretz, Amir Oren)

  14. Jag hade lite bråttom och tänkte en sak men skrev en annan, och måste därför få in denna rättelse (jag har bra koll på Israels historia, men dålig koll på fingrarna när en massa personer dessutom plågar mig med samtal och ärenden – bloggkommentarerna blir lidande.) Alltså:

    R:s pappa försvann inte – han räddades i en dramatisk helikopteroperation. Arad är dock sedan dess försvunnen.
    Men det är ändå en stark historia. R. flög in över Mitzpeh Hila, med sin pappas dramatiska öde i huvudet, och med Shalit strax bakom sig i helikoptern. R. gjorde ett par extrasvängar så att Gilad skulle få se alla som där nere på marken jublade och hälsade honom varmt, varmt välkommen hem!

  15. Amir Orens ingress, och avslutande paragraf i artikeln, är jobbig, och tankeväckande:

    ”The next abductor is liable to remain silent, to refrain from making ransom demands and to instead let the families of the captives and Israeli society as a whole go mad with the uncertainty. His next objective could be to sow desperation, to erode Israels determination. Judging by the the last kidnapping, he will succeed.”

    Många svenska sionister har istället trumpetat ut med total visshet att det snart kommer en ny kidnappning, pga den dåliga Shalitdealen, för att få loss ytterligare tusentals palestinier. Amir Oren erbjuder ett annat scenario, i syfte att visa på fler delar av ärendets komplexitet. Otrevliga framtidsprospekt.

  16. Ursäkta tjatet, men bara en till:
    Det är ingen tillfällighet att Netanyahu idag talar om att ”vi” fick hem Shalit, och att ”vi” nu kan koncentrera oss fullt ut på alla andra utmaningar. Och att han tackar sina ministrar. Det här är inte en mega-sak, men jag vill bara rikta uppmärksamheten mot att Netanyahus rådgivare har pratat om ”ani-talet” och den kritik som följde och att talet var på gränsen till att vara opassande och att man nu korrigerar diskursen och ordvalen en aning. Men nu ska JAG sluta tjata om detta. Hoppas VI:

    http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/netanyahu-israel-ready-to-tackle-other-challenges-now-that-shalit-released-1.391511

  17. Roy, medan du ändå är igång med ”multi tasking”, så kan du väl skriva ett par rader på
    Al-Hamatzav utan att ta i?:-)

  18. Dear Hava,
    al-hamatzav är ett avslutat kapitel för min del. Ska starta en egen blogg, bl a så det blir ett slut på det här bombardemanget mot Anna Veeders blogg. Jag gör mig redo för en ”tvåbloggslösning” – Anna V. här, jag där. En mur (brandsäkerhetsbarriär?) emellan oss. Men jag kanske infiltrerar ibland med något slags ”bloggbosättningskommentarer”, och Anna kan ta sig in på mitt bloggterritorium i form av ”israelisk arab”, if you catch my drift.

    Utan att ta i? Snälla Hava, saken är komplex: egentligen tar jag inte alls i, saker bara flödar fram. Å andra sidan är jag alltid too much. Gillar inte konventioner och god smak och sånt. Jag gör sånt som faller mig in, sånt som jag tycker är kul. Shalom.

  19. Bara så att ”vi” inte tror att allt redan har sagts och publicerats i den här frågan. Israeliska tonåringar sitter hellre i en håla i Gaza än att Israel friger terrorister.

    Teens: ”Don´t exchange terrorists for our freedom”. (ynet)

  20. I Haaretz, av Aner Shalev:
    ”If only Israel´s leaders were as hopeful and wise as Shalit”.

    (Jag håller inte med om allt i de länkar jag lägger fram. Jag tycker bara att de är intressanta).

  21. Hejsan Roy my boy!
    Intressanta utväxlingar. Jag är inte vidare glad i rapporteringar som Uddéns och tycker det är bra att vinklingar kritiseras. Jag minns även annan kritik mot olika vinklingar med udden riktad av uddén lite underligt. Undrar hur juste eller hjälpsamt det är i diskursen att komma med sarkasmsläggan? Hjälpsamt om syftet är att tysta folk kanske, för tyst blev det. Å andra sidan bra att granska sina egna fördomar. Sedan kritiseras de som tar Uddén i örat och det går på som vanligt. Väl medveten om att folk kan göra tokiga antisemitiska uttalanden utan att nödvändigtvis vara antisemit blir jag lite ställd när man går i taket över Anna Ekströms kritik av Uddéns framställningar. ”Antisemitism i medier” är inte samma som att anklaga säg, Cecilia Uddén, för att vara antisemit. Jag tyckte AE ställde ett viktigt journalistiskt krav. Kalla mig överkänslig men jag gillar inte underförstådda antydanden om judars eller israelers övehöghetsmentalitet i svenska media. Det tycks mig som att alla borde kunna säga ifrån, helst lika snällt som du gör när du pekar ut det du inte ”gillar”, som ofta vatit slentriananklagelser utan belägg. What’s my point? Däm iff aj nå! 🙂 P.S. Var i Sverige i juli men hann inte upp till mina trakter. Tunnbrödslandet nästa gång.

  22. Hello there A-K Roth, from Goth(am)!

    Kritiken mot Uddéns journalistik är bra, och den välkomnas även av Cecilia. Och fröken (?) Ekström har skrivit många bra saker, inte minst det senaste ang. det Uddén tyckte att hon måste rapportera om hur israeler förstår att de ”fick” 1000 araber för en jude. Jag skrev också en kommentar om detta, som Anna Veeder vävde in i ett inlägg. Men man bör väl inte ta all heder och ära av Uddén? Jag får intrycket att när hon sitter ner och pratar med sin gamle vän (antar att han är mer än bara bekant) Akiva Eldar, samt andra i Israel, så anstränger sig Uddén till det yttersta för att förstå Israel. Det gör jag med, förresten: försöker förstå Israel. Mitt intryck är att Uddén jobbar stenhårt för att leva upp till kraven om saklighet och opartiskhet. Det tragikomiska är att de svenskar som är mest upprörda över hennes ”Israel-rapportering” själva har ganska extrema och osmakliga åsikter om Mellanöstern. Har du läst de som kommenterar på Lisa A:s FB-logg, t ex. Är det balanserat och klokt och konstruktivt och progressivt där? Skulle inte tro det. En trist klubb för inbördes beundran.
    Jaja. Låt oss granska Uddéns journalistik. Sakligt. Personligen ogillar jag drastiska tillmälen och aggressivt etiketterande.

    Med vad menar jag? Vet inte, är trött efter en lång och komplicerad dag. Och jag stjäl skamlöst från dig:
    Däm iff aj nå!

    Tunnbrödslandet, som nu är Foppaland, ligger kvar och väntar på dig, A-K. Tejk itt iiisi. Jag gjorde en kort sväng till Rotsidan. Satt där och häpnade inför naturen. Den som är viktigare än kulturen…..

  23. Ack, Roy, jag har ett FB-konto men är inte en Aktiv Elder, så jag vet inte vilka kommentarer du talar om. Angående Ekström och ursäkt och veta hut så finns det mer än en – i min enkla åsikt – förövare som ska be om ursäkt och veta hut. Som både offer och bystander till dyligt (bara förövare nån enstaka gång, if you believe that :)) känner jag mig skyldig att spika upp. Av alla svenskisraeler som bloggar på plats, vilka ska man tro och när kommer politiska övertygelser in i bilden? Anklagelser och nedlåtande kommentarer har riktats från alla håll. OT: Kan du inte be min trogne förföljare G. veta hut och be mig om ursäkt också medan du håller på och vaktar? Jag är inte ung och stark som Anna V, ju. (Bjerelds blogg om fångutväxlingen). Nu kommer nog Anna och ber mig veta hut. 🙂 O.K. jag vet hut, Anna.

    Ah, Rotsidan!~ 2005 fikade jag på Rotsidan med en grupp svenskamerikaner som var på resa för att besöka sina rötter (jisses så passande!) Rutig duk på slät häll, satt på stenar runtom och njöt av kaffe och bullar. Naturen alla gånger.

    1. Tro den som talar om verkligheten, och den som är närmast verkligheten.
      Eller så kan du leka barnsligt filosofiskt och joina Lisa A på facebook och Newsmill. Och säga: Vem vet vad som är politiskt färgat??

  24. Ja, det var alltså en specifik och konkret känga mot Ekström, eftersom hon i min mening var vulgär, osaklig och nedlåtande i sin attack mot Veeder. Jag tycker att man ska vara hövlig, saklig och resonerande. Ingen vet och förstår allt. Alla (tror jag) vet och fattar nåt´. Sanningslidelse, fanatism, djupt rotade (rötter, igen) övertygelser. Varför kan man inte kombinera vänlighet och generositet med intellektuell skärpa och kritiskt granskande av andras texter och uppfattningar?

    Under min al-hamatzav tid tyckte jag ibland att vi (du A-K, jag, Anna V. Tikotzinsky osv) i våra bästa stunder lyckades komma upp och förbi de gamla krigarna Guillou, Lisa A., Bjereld, Ahlmark, Gahrton osv. Men på senare tid tycker jag att debatten har drabbats av flera recidiv. Det tjatas som på det gamla usla tiden.

    Nu är al-hamatzav Roy död. Så – leve Roy. Men vi har ju alla våra nojor och hang-ups. Det vore oerhört förnedrande om jag skulle börja blogga igen precis på det sätt som jag gjorde på AH. Nej, det som måste till är att övervinna, överträffa och överraska sig själv och alla andra. I efterdyningarna till Shalits hemkomst har det ju debatterats en del i Israel om allt som har med utväxlingsproblematiken att göra. Jag ska inte gå in på det just nu, men vill bara kort reflektera kring det Ehud Barak sa. ”We are a learning nation”, sa han. Vad säger du, A-K – det kan man väl idissla ett tag utan att det gör ont, eller hur? En aspekt: det handlar om att ständigt pröva och ompröva – allting. Så om det, gud förbjude, blir ett nytt kidnappningsdrama, så kommer Israel att agera på ett anna sätt beträffande allting, eftersom ”we are a learning nation”. Och jag är ”a learning blogger”. Kommer inte att blogga, om jag nu bestämmer mig för en comeback, på det sätt som var fallet på A-H. Men nu, A-K, över till någonting betydligt mer intressant. Vet du vem som har Sveriges snyggaste Israel-blogg? Just det, det har Anna Veeder. Och efter ett länk- och kommentarsbombardemang i samband med att Gilad kom hem, så har jag nu lovat mig själv och Anna att ta det lite lugnt ett tag. All the best to you, A-K.

  25. Debatten fortsätter – apropå Shalit och fångutväxlingen, Uddén, Anna Veeder, Ekström m.fl. Jag håller inte med Alon Idan om att ”en jude mot tusen araber” först och främst har att göra med Israels, utan snarare med Hamas´ idéer och ideal att göra. Men Idan väljer att delvis återföra uppmärksamheten till något som han och många andra anser är viktigt och underliggande, och detta uttrycks exempelvis så här:

    ”The source of the equation this equation isn´t to be found in the Shalit affair, since that affair just skims the surface of a deeper reality. The source is to be found in our daily lives, where cameras don´t penetrate.”

    ”Shalit deal reveals Israel´s superiority complex”.

    Tjat: jag håller inte med om allt, men tycker att det är intressant att ta del av vad judiska israeler på plats i Israel har att säga. Sen får detta – den interna israeliska debatten – tolkas av de som sitter i andra länder men som tycker om att skriva om Israelrelaterade ämnen, typ en sådan som fru Ekström.
    Alon Idan menar bl a, tror jag, att så många år av ockupation och israelisk överhöghet, i förhållande till palestinierna, har penetrerat våra sinnen och vårt samhälle och gjort att vi inte riktigt orkar se att ”de andra” faktiskt också är människor, och inte bara ”palestinier”, varav ”många eller de flesta är terrorister som vill kasta oss i havet.”

    Att det finns islamister, exempelvis i Gaza, som inte ger mycket för det judisk-israeliska människovärdet, är också välkänt.

  26. Åh, jag skriver dåligt – nytt försök:
    ”Jag håller inte med Alon Idan om att ”en jude mot tusen araber” först och främst har med Israels ideal att göra, utan anser att det snarare och i första hand har med Hamas´ övertygelser och politiska agenda att göra”.
    Så, och ingenting annat.

  27. Visst, Roy. Alon Idan verkar inte riktigt klok: ”…The Shalit deal is, in fact, a public display of Israel’s racist price index…” Antalet har att göra med Hamas krav. Islamistiska fanatiker värderar inte liv. Fördomar har vi allihopa, allihopa, ja me å du me. Och bor man bland ett folk ser man och hör man. Likadant i Sverige, där folk i stugorna svär fördomsfullt om invandrarte. Men i fallet svenskar finns inte mot dem samma gamla anti-attityder som man riskerar blåsa upp om man skriver dumt. Det bekommer en som Uddén att inte klanta sig och skriva som hon gör, om hon inte tar upp det i ett all-inclusive sammanhang. Det kan ha gått slentrian i repporteringen och då kan det slå slint. Bara bra om skrifter kritiseras om de bidrar till att sprida dagens populärfördomar mot israeler och judar. Tänk om en som Uddéen kunde ta åt sig kritik och svara med en sorts självgranskande attityd och diskutera saken med sina kritiker. Kanske redan gjort? Tack för hutet. Nu kan jag varje gång säga, Roy har bett dig veta hut, grabben.
    Halloweenparty ikväll. Får se vad jag kan klä ut mig som. Skulle vilja vara Puss-in-Boots. Gubben brukar klara sig med cowboyhatt och bolo-tie. Får se om han kan vara Humpty Dumpty i stället.

  28. Invändning ang. ”Islamistiska fanatiker värderar inte i liv”. Jag tror nog att de värderar, men enligt en annan måttstock och skala.
    A. Idan skriver mycket dumt, men han har, enligt min mening, en poäng i att tjata om att ockupationen och överhögheten gör något med oss, något som kanske kryper in i medvetandet underifrån, så att säga, och så vaknar man upp en dag som en förstockad idiot, totalt kall inför ”araberna”. Ingen är immun mot sånt, men Idan (och jag) talar lite om den israeliska varianten av ett allmänmänskligt problem. Sen välkomnar jag alla kritiska och självdito debatter om journalistik och etik och public service-ideal osv. Jag tycker att din gubbe ska hålla sig till cowboy-linjen, for god´s sake…;)

  29. Även Golda hade att säga om vad ”situationen” gjorde med folks psyke, tycks jag minnas. Våldet, terrorn, krigen, med eller utan ockupation påverkar. Hela Israel är ju ockuperad arabisk mark – för såna som Hamas. Tragiskt, man hoppas det blir försoning och fred men…
    Blev indianflicka med svart peruk, som kliade så den åkte av ganska snabbt. Gubben hade svart kåpa och svart hatt. Men där fanns Popeye och Olive Oil, en karl som skadad hund, med öronen i plåster, fake blood, och en sån där plastkon man ger skadade hundar så de inte river i såret, diverse figurer från Star Wars etc. Barnbarnet som var med var zombie.

Kommentarer inaktiverade.