Palestinsk FN-ansökan

Jag medger: jag har inte satt mig in i alla detaljer för och emot palestiniernas FN-ansökan om fullt medlemskap, men mitt hjärta säger mig att det är dags att palestinierna får en egen stat. Jag känner full förståelse och stor sympati för deras FN-ansökan och hoppas att vi inom en snar framtid får se en självständig demokratisk palestinsk rättsstat brevid Israel – som resultat av de oundvikliga förhandlingar som måste återupptas omedelbart i syfte att lösa konflikten. Mitt huvud säger mig att det är ett våghalsigt spel där man inte kan förutse konsekvenserna och bör vara försiktig, samtidigt som man på alla sätt måste söka en väg framåt.

Rekommenderad läsning: Q&A med Aluf Benn i Haaretz. Kort, kärvt och kunnigt.

Q: Do you think it may be dangerous for Israel if a Palestinian state is approved by the UN without a solution to the Palestinian refugee issue? What should Israel do to ensure that this issue is resolved without threatening the Jewish demographic majority in Israel? Is the PA like to abdicate to the return of the refugees to Israel with the creation of a Palestinian state?

A: That’s the core of future negotiations. Even if the PA abdicates, would the Palestinians in Syria or Lebanon accept it, or launch a ”PLO 2” struggle? The current resolution cannot ”resolve” the refugee issue beyond some ambiguous diplomatic lingo.

 F d premärminister (Kadima, ex-Likud) Ehud Olmerts op-ed i NYT, ”Peace now – or never”. Alla ni som påstår att palestinierna ”vägrar” förhandla bör minnas att varken israeler eller palestinier vägrade att förhandla när vi hade en Kadimaregering. Och minnas att det var Ehud Barak och ingen annan som tvingade Olmert ifrån sin post. ”

”The time for true leadership has come. Leadership is tested not by one’s capacity to survive politically but by the ability to make tough decisions in trying times. When I addressed international forums as prime minister, the Israeli people expected me to present bold political initiatives that would bring peace — not arguments outlining why achieving peace now is not possible. Today, such an initiative is more necessary than ever to prove to the world that Israel is a peace-seeking country.

The window of opportunity is limited. Israel will not always find itself sitting across the table from Palestinian leaders like Mr. Abbas and the prime minister, Salam Fayyad, who object to terrorism and want peace. Indeed, future Palestinian leaders might abandon the idea of two states and seek a one-state solution, making reconciliation impossible. Now is the time. There will be no better one. I hope that Mr. Netanyahu and Mr. Abbas will meet the challenge.”

F d socialminister (Arbetarpartiet) och ledamot i Knessets utskott för utrikes- och säkerhetsfrågor Isaac Herzog i Foreign Affairs, ”Why Israel should vote for Palestinian independence”:

”The peace process between Israel and the Palestinians has all but disintegrated over the past two years. The cooperative spirit of the Oslo process during the 1990s and the two rounds of serious permanent status negotiations over the last decade gave way to mutual distrust and blame.

This stalemate has proven dangerous to Israel. It has energized radicals on both sides of the conflict, fueled anti-Israel sentiment, harmed Israel’s international status, and jeopardized Israel’s alliances. But rather than attempt to break the deadlock and rescue Israel from these debilitating circumstances, Israel’s current leadership has resisted taking the lead. Last September, for example, Netanyahu refused U.S. President Barack Obama’s request that Israel extend its ten-month settlement freeze for an additional 60 to 90 days, harming Israel’s relations with its most important ally and painting the country as an obstacle to peace. Should Israel continue down this road, it may risk having a final settlement imposed on it by the international community.

To reverse course and revive the peace process, Israel should support Palestinian aspirations at the UN — but only in exchange for several preconditions to be agreed on with the Palestinians, who bear equal responsibility for moving negotiations forward.”

Annonser

12 thoughts on “Palestinsk FN-ansökan”

  1. Finns naturligtvis myckat att orda i frågan. Men det finns vissa villkor enligt Montevideo konventionen från 1933 som innehåller fyra kriterier för en stat.
    a) en permanent befolkning b) ett definierat territorium c) en regering d) en förmåga att ingå i relationer med sina grannstater

    Och vad jag kan se uppfyller Palestina endast kriterie a).
    Vad gäller b) är Västbanken omtvistat territorium eftersom såväl palestinier som Israel gör anspråk på delar eller hela territoriet. Endast Gaza är oomtvistat palestinskt.
    c) Palestinierna har en myndighet men ännu ingen regering och d) saknar förmåga att ingå fredliga relationer med Israel eftersom man saknar kontroll över Gaza varifrån krigshandligar mot Israel ständigt pågår.
    Eftersom palestina inte uppfyller dessa kriterier är det heller inte moget att erkännas som stat.
    Obama och andra insiktsfulla står fast vid att man ska följa ingångna avtal mellan Israel och PLO i enlighet med Osloavtalet. Och där står att vägen fram till en palestinsk statsbildnnig ska gå via bilaterala förhandlingar mellan parterna och inte via unilaterala aktioner så som palestin ierna nu försöker göra.

    Sedan är ett absolut villkor för fred den att palestinierna är beredda att erkänna principen från FN:s delningsplan från 1947, om två stater för två folk, en judisk och en arabisk. Men än så länge är det endast Israel som godkänt delningsplanen. USA och EU har begärt att palestinierna ska erkänna Israel som judisk stat men de och arabstaterna har konsekvent vägrat göra det och därmed existensen av en judisk statsbildning vilket Israel naturligtvis inte kan godtaga.

  2. Varför är det ett problem för Netanyahu att acceptera fredsförhandlingar inom 1967s gränser, och stopp på olagliga bosättningsbyggen? Varför är det ett problem? Det går mig inte in i hjärnan, hur den här mannen kan säga, i någon mening som helst, att han, som israelisk premiärminister, kan i någon värld, något universum, i någon dimension, på någon plats; vilja ha fred.

    Det är lätt att ryta till efteråt, som herr Clinton och herr Herzog gärna gör. Men riktigt ledarskap kräver rätt agerande vid rätt tidpunkt för att uppnå fred.

    Och när man inte vill ha fred längre, som denna Netanyahu, så blir det fel agerande.

  3. Inte särskilt många israeler kollade in talen i FN, däremot bänkade sig rekordmånga för att se det omåttliga populära teve-programmet ”Master Chef”. Haaretz ledare är bekymrad, även om man inte helt dömer ut programmet ifråga (däremot dömer man ju ut Netanyahu. Visst var det ett starkt tal på sitt sätt, men knappast rikt på konstruktiva, diplomatiska och progressiva fredsinitiativ – förutom deklarationen att Israel är redo att återuppta de direkta förhandlingarna).

    För Anna kan det kanske vara bra att veta att programformatet ”Mästerkocken” också gör succé i Sverige, på TV4. Jag följer som regel inte dokusåpor, men jag kom att se de sista fyra avsnitten under den senaste säsongen. Blev väldigt imponerad av deltagarnas matlagningskonster. Programmet var inte så dumt, faktiskt. Och nu vet vi dessutom att israelerna föredrar gastronomi framför diplomati. Ett sundhetstecken?
    http://www.haaretz.com/print-edition/opinion/israelis-are-escaping-from-their-political-reality-1.386719

    1. Addictive att titta på gastronomi! Här tittar jag på Iron Chef, Chopped, etc. Man får sig lite idéer, gör en tapanad här, en chiffonad där, lite spice rub och konstiga kombinationer som funkar.

      Kanske behövs en konstig kombination i fredsprocessen?

  4. Roy

    Kan lova dig den palestinske ledaren som är beredd att erkänna principen i delningsplanen från 1947 om uppdelningen av Palestina i en judisk resp en arabisk stat ännu inte är född.
    Finns ingen chans till ett fredsavtal innan palestinierna får ett sådant ledarskap eller tvingas erkänna en sådan från en av FN bindande resolution.
    Barak missslyckades och likaså Olmert. Och efter Olmert, xx, yy, zz etc. Varför? Enkelt, araberna vill inte ha en judisk stat.
    De har klart uttalat de vill ha ett judefritt Palestina, vägra ge palestinierna från flyktinlägren medborgerskap i Palestina eftersom de ska till Israel. De vill inte ens ge sina internflyktingar medborgerskap för också de ska till Israel. Varför? Därför att Israel ska upphöra vara en judisk stat. Och de judar som är födda efter 1947 ses inte som palestinier och ska därmed fördrivas.

    Läser du i PLO:s program artiklar i synnerhet:

    Artikel 2: Palestina är, med de gränser det hade under det brittiska mandatet, en odelbar territoriell enhet.

    Artikel 5: Palestinierna är de arabiska landsmän som till 1947 normalt var bosatta i Palestina oavsett om de senare blev fördrivna därifrån eller stannade kvar. Var och en som därefter har fötts av en palestinsk fader – antingen i Palestina eller utanför – är också en palestinier.

    Artikel 6: De judar som normalt var bosatta i Palestina före början av den zionistiska invasionen kommer att anses som palestinier.

    Artikel 19: Uppdelningen av Palestina år 1947 och etablerandet av staten Israel är helt och hållet illegal, oavsett tidens gång, eftersom detta skedde mot det palestinska folkets vilja och mot deras naturliga rätt till sitt hemland, och stod också i strid med principerna som innefattas i Förenta Nationernas Stadga, i synnerhet rätten till självbestämmande.

    Artikel 20: Balfour-deklarationen, Mandatet Palestina, och allt som har grundats i detta, skall anses vara utan kraft och verkan. Judiska krav på historiska eller religiösa band med Palestina är oförenliga med historiska fakta och en sann uppfattning om vad som konstituerar en stat. Judendomen är en religion, inte en oberoende nationalitet. Inte heller utgör judar en särskild nation med egen identitet; de är medborgare i de stater som de tillhör.

    En fred med palestinierna är således mycket mycket avlägsen. Tro inte annat.

  5. Nabil Shaath säger att Abbas gäng kommer stå fast vid sin plan. Likt en filosofisk Cicero anser Nabil Shaath att den palestinska sidan gör rätt i att stå fast vid sin strategi, som den är planerad.

    http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/palestinian-negotiator-israel-must-agree-to-our-terms-or-no-peace-talks-1.392108

    Kraven är rimliga, som ram för diskussion. Abbas förlorar mer på att backa från sin plan nu. Om övertygelsen att FN är rätt väg just nu, så ska det vara FN som gäller.

Kommentarer inaktiverade.