450 000 israeler demonstrerar i hela landet

Deltog i demon i Jerusalem igår – polisen uppskattade antalet till 50 000 demonstranter, vilket är rätt otroligt, säkert någon form av rekord och också en utmärkt uppläxning av de som lättvindigt  dödförklarade proteströrelsen efter förra veckans mycket lägre deltagarsiffror.  Men det handlar inte bara om själva siffrorna utan också om att protesterna hållits över hela landet i sju veckor i sträck och uttrycker åsikter som stöds av breda grupper i det israeliska samhället – även i den arabiska och i den ultraortodoxa sektorn som dock till största delen inte tagit aktiv politisk del i protesterna. Dessutom fortsatte protesterna trots terrorattacken i Eilat för någon vecka sedan och andra säkerhetsrelaterade indicenter. För mer bakgrund och analys, läs tidigare poster i ämnet här, här eller här. 

Men hösten är här och nu kommer proteströrelsen utan tvivel att gå in i en ny fas. En kampanj har redan startat för att få folk att gå med i politiska partier för att driva på konkreta politiska förändringar. Chansen att den nuvarande högerregeringen kan, eller vill, göra mer än kosmetiska förändringar är enligt min åsikt rätt minimal. Den verkliga utmaningen är att få de sociala frågorna att bli en av huvudfrågorna i nästa valkampanj.

För mer siffror, analys och bilder – 972mag. 

DN

Annonser

20 thoughts on “450 000 israeler demonstrerar i hela landet”

  1. Mkt på G. Verkligen en stor nyhet. Jag hoppas det israeliska folket fortsätter att se vett. Frågorna har äntligen dykt upp. Hoppas man vågar mer!

    Mycket spännande utveckling i hela Mellanöstern den här månaden!

  2. Intressant, tack.
    Det blev inte en miljon, men jag ser det ändå som storartat. Och – precis som du säger fast med andra ord – bara för att vi hädanefter inte kommer att få se stora demonstrationer, så betyder inte det att saken har lagts ned. Nej, jag tror du har helt rätt – budskapet från demonstranterna (eller snarare Israels folk) har nått fram till Balfour str. i Jerusalem (för oinvigda – premiärministerns officiella residens) och till Knesset. Nu gäller det för Netanyahu att lägga fram reformförslag. Men kraften, andan och det sakliga innehållet i demonstrationerna kommer att genomsyra den kommande valkampanjen, helt klart (när den nu blir av).

    Off topic men lite kul: en snubbe i Jerusalem testade om han kunde springa fortare och vinna över det nya och omdebatterade tåget/spårvagnen. Han vann. Lätt. Tåget går inte som tåget, utan snarare som en sköldpadda, tydligen.

    ynet – ”Runner races Jerusalem tram – and wins”.

  3. Jag läser i Haaretz att PA:s ekonomi under 2010 växte med 9,3% 2010, och att det i år blir någonting liknande. Palestinierna har bättre fart på ekonomin än Sverige? Trots ockupation och splittring och bosättningar och mur och allsköns elände. Hmm. Verkligheten är alltid mer än det som ens övertygelser vill få en att tro.

    Hittar uppgiften i den här artikeln, som först och främst handlar om en rapport som inom kort ska publiceras med slutsatser ang. förslaget om att gräva en kanal med ett antal dammar från Röda Havet till Döda dito.
    Jag ska väl ta del av rapporten, men sedan tidigare är jag, likt landets miljöaktivister, orolig för att göra sådana stora ingrepp i Arava-dalen.
    http://english.themarker.com/red-sea-dead-sea-canal-project-would-pay-off-finds-study-1.382432

    Mvh
    S.J

  4. Red Dead Canal är ett omstritt projekt, ja. De flesta miljöaktivister vill så vitt jag vet inte ha Red Dead utan istället rehabilitera Jordanfloden, hur nu det ska gå till. Finns olika förslag tror jag.

    Itzik Shmuli är jättebra, som Merav Michaeli skrev idag är han den som fått mest stöd i media eftersom han pratar ett språk som journalister och politiker förstår och är saklig och konkret. Jag håller med Michaeli om att vi behöver ett språkskifte och att de här protesterna har försökt driva igenom en radikal förändring (som när Daphni sade ”de talar om immobilier, vi talar om ett hem”), men samtidigt så får man inte fastna enbart på den nivån. Process och språk och hur en diskussion sker är jätteviktigt, men det är också viktigt att man faktiskt fattar beslut och att saker och ting verkställs. Tycker i alla fall jag som tillbringat mycket tid både i performance-oriented hitech och i pratpratdiskussionsglada feministiska NGOs där alla var nöjda med den kreativa diskussionen där alla fick komma till tals, men inga beslut fattades utom att sluta använda ordet X till förmån för ordet Y. Jag kanske överdriver lite, men jag är lite allergisk också emot att gräva ner sig och fastna där. Kort sagt, både Itzik Shmuli (som pratar traditionell politik-ska) och Daphni Liff (som pratar visionistisk samhäll-ska) bör ha en del i den politiska processen. Jag hoppas på minst ett eller två nya partier och att Arbetarpartiet splittras i tusen bitar och att deras kandidater landar längst ner på listan i ett nytt parti där någon annan bestämmer. Är hemskt, hemskt trött på dem även om jag tycker om Eitan Cabel, speciellt.

  5. Verkligen intressant, och tusen tack för att du tog dig att ge respons på mina kommentarer. Jag vet att du är en synnerligen upptagen människa med femtielva järn i elden per sekund eller nåt sånt.

    Jag gillar Michaeli, och jag läste artikeln du refererar till. Jag skrev också en kommentar/talkback till den, men den kom tydligen inte igenom..;). Haaretz modererare (vem är det egentligen!?) är tuff….(men kul att Aluf Benn numera är Big Editor Boss, eller hur?)

    Jag har sett och hört många unga israeler bland demonstranterna (förutom de du nämner så har vi ju exempelvis Stav Shaffir m.fl. Du missade förmodligen att Stav intervjuades av Lena Sherman i ett reportage på SVT? Stav har, visar det sig, en
    lite typisk men charmig israelisk accent när hon pratar engelska, men verkligen inte tung och knölig sådan – alls icke så. Helt klart är också att hon är en väldigt smart, glad, sympatisk och konstruktiv tjej – I like;)) som gör att man blir hoppfull. Liksom de som bloggar på +972 Magazine. Och de ”israelisk centristerna”. Osv.

    Jag tycker ju i och för sig att Erel Margalit verkar vara en driftig och bra person, men i övrigt är Avoda numera en katastrof. Och jag håller med dig – inför valet (när det nu blir) så lär vi få se en hel del inrikesdramatik, i form av ny(gamla) grupperingar, allianser och annat. ”Nya” israeler är på väg fram med stormsteg. Till sist – detta är kanske bara ett önsketänkande från min sida, men jag både tror och hoppas att Lieberman & Co kommer att tappa väljare och att Shmuli & Co (eller dess partipolitiska representanter) kommer att vinna nya anhängare. Det blir hur som helst fortsatt intressant och spännande.

    Än en gång – tack för din trevliga respons.
    Med förhoppning om fler initierade poster och artiklar från dig.

  6. Jag håller med er båda (framförallt Anna Veeder men även kommentator Simon J.) om att det är en spännande och intressant tid.
    Det jag bl a försökte säga för något år sedan var att man inte bör stirra sig blind på de gamla och kända profilerna som av vana och tradition blir de som syns i media och därmed blir landets symboler och representanter. Det du gör, Anna, är rätt, friskt och konstruktivt: Du bidrar till att svenskar får syn på en Shmuli och en Shaffir och en Michaeli osv. Det finns fantastiskt många unga, begåvade, starka, roliga och kreativa israeler runtom i landet. Om Netanyahu vill fortsätta regera, så måste han bilda ett modernt ”parnerskap” med de här människorna. Och jag tror att Yoaz Hendel & Co har fattat grejen och att de har något slags ”New and Progressive Deal” på gång. Vi får se. När jag läser kommentatorer, exempelvis av judar i USA som sitter på avstånd och fnyser åt de unga demonstranterna, då blir jag ganska trött, får jag tillstå. Men när jag läser dina texter och hör Stav prata då blir jag glad och hoppfull och ljus i sinnet.
    Mvh
    Roy

  7. Tack Roy. Vad jag kan säga är att jag tror att den här protestvågen inte är över utan att den bara ändrar fas. Det kommer att få utslag i nästa val, och eventuellt en bra bit tidigare (hoppas jag).

  8. Intressant skede i israelisk inrikespolitik.Vad som är rätt eller fel har jag här på avstånd svårt att bedöma. Men att något inte stämmer och behöver förändras är solklart när så många människor är engagerade i önskan om en förändring/förnyelse av israelisk inrikespolitik.
    Ska bli intressant se vad sittande regering kan åstadkomma. För det duger inte att stitta stilla i båten och tro stormen kommer bedarra av sig självt.

  9. Här en kommentar som inte är off-topic: ynet rapporterar att Netanyahu har beslutat, med Baraks godkännande, att skära bort en rejäl bit från försvarsbudgeten. Både artikelförfattare och försvarsminister hänvisar på olika sätt till ”tältprotesten”. Barak påminner om hoten mot Israel och säger att försvarsministeriet är redo att bidra till reformarbetet, men bara om man ingår i en heltäckande och ansvarsfull samhällsplan som också tar hänsyn till nämnda och växande hot mot Israels säkerhet.
    Mycket mer finns förstås att säga och göra, men här och nu nöjer jag mig med att konstatera att sommarens demonstrationer nu har lett till konkreta resultat. Bra. En god nyhet. And now – let´s move on, and do more.

    ”Netanyahu approves NIS 3 billion cut in Defense Ministry´s budget”.

  10. Även detta har med sommarens demonstrationer att göra:
    ”Get tough on cement, improve bus service, break port monopoly, and more”. (ynet).

    Ledde demonstrationerna till en revolution i Israel? Nej. Gav demonstrationerna upphov till genomgripande och långtgående utredningar och konkreta reformer? Ja. Detta är inte ett spel för galleriet. detta är inte ”småpotatis”. Och mer är på gång. Till syvende och sist måste medborgarna se och känna konkreta förbättringar i vardagen. Där är vi inte än. Men vi är inne i en fas av stora och intressanta samhällsförändringar. Någon borde skriva om detta i svensk media, så att svenska journalister och politiker får syn på det ”vanliga, civila och demokratiska samhället” i Israel. Visst är det spännande med Abbas och Erdogan och hela den diplomatiska konkarongen, men det kan vara värt att påminna om den sociala och ekonomiska utvecklingen i Israel. Tycker jag. Skriv nåt, Anna.

  11. Tack för den puffen 🙂 jag tänkte faktiskt hålla mig till det ämnet i nästa krönika i Fria Tidningar, eftersom det spaltkilometrats friskt kring palestinierna. Så hav förtröstan, det kommer.

  12. Men de unga demonstrantledarna dömer ut Trajtenberg. Behöver jag säga att jag stöttar Daphni Leef, Stav Shaffir och de andra? Jag säger inte att jag håller med om alla deras invändningar, in i minsta detalj – men jag stöttar deras kamp. Den självgoda eliten, med finansminister Steinitz som viktig symbol och företrädare, tycks tro att de ska kunna använda sedvanlig politisk spin för att kollra bort det unga gardet. Alltså – kampen fortsätter. Det gäller att driva på och få makteliten att svettas ordentligt, fram till nästa val. Jag blir glad när jag ser och hör hur de sågar Trajtenberg (och därmed även Netanyahus och Stenitz försök att blidka demonstranterna med tjusiga kommissioner och rapporter). Man måste förstå att det finns massor av intelligenta, välutbildade, driftiga och medvetna studenter (och andra) i Israel som inte kommer att nöja sig med de gamla Bibi-tricksen. Det är, enligt min mening, ”förbjudet” att fnysa åt och förolämpa de unga protestledarna. De måste respekteras, och tas på allvar.
    ”Social protest leaders: Trajtenberg report a ´blatant insult´ to the israeli public”. (Haaretz)

  13. Guy Rolnik listar ”11 reasons why summer 2011 was momentous in Israeli history”.
    http://english.themarker.com/11-reasons-why-summer-2011-was-momentous-in-israeli-history-1.387139

    Allt kan och kommer att diskuteras. Jag är personligen inte alltför arg på Trajtenberg – han förefaller vettig och har försökt göra sitt bästa. Nu nagelfars rapporten. Det är helgtider. Protestledarna talar om nya demonstrationer i slutet av oktober. Jag tror att Netanyahu måste ta Steinitz i örat och få honom att anamma en ny diskurs, samt att verkligen driva igenom vettiga reformer. Jag har inte alla de nationalekonomiska svaren, men jag välkomnar en historisk debatt där alla gamla sanningar ifrågasätts, och där konkreta förslag om reformer läggs fram för alla att beskåda och kritisera.

    Shana Tova

Kommentarer inaktiverade.