Israel och Turkiet

…har ju haft en fnurra på tråden en längre tid, och nu är det bråk på gång igen. I eftermiddags deltog jag i ett inslag i Studio Ett.

Annonser

10 thoughts on “Israel och Turkiet”

  1. Alla medianinslag i Sverige har behandlat kontroversen mellan Israel-Turkiet som om det endast vore en fråga om en vägran av Israel att be Turkiet om ursäkt.
    Så var det dock inte utan hela sanningen är den att för att Turkiet skulle acceptera ursäkten ställde de dessutom kravet på Israel att upphöra med blockaden av Gaza. Och det är naturligtvis något Israel aldrig kan gå med på så länge Gaza är fiendeterritorium som ständigt beskjuter och försöker genomföra terroraktioner mot civila israeler.
    Synd du inte fick med det.

    Faktum är väl den att Turkiet sökt anledningar att bryta med Israel och krävde därför det omöjliga. Att Turkiet skulle bryta relationen var därför bara en fråga om tid.

    1. Nej Roy det finns ingen från Israel som kan göra det. Turkiets UD har uttalat Israel vara Turkiets ”strategiska fiende”. Förstår man islamismens natur, Erdogans ambitioner att bli ledare för den muslimska världen och att detta kräver en distansering från Israel och tom fiendskap förstår man varför islamisterna i Ankara tar till brösttoner och handlar som de gör.

      Att som Livni beskylla den sittande regeringen för att inte förmå lösa problemen med relationerna till Turkiet är antingen ett utslag av cynisk politisk retorik eller okunnighet. Hon ha fel i vilket fall som helst vilket gör henne olmplig som israelisk ledare.
      Det krävs två för att dansa tango och vill man dansa tango med Erdogan kräver han att han ska få föra partnern. Och låter man honom göra det har vi snart inget Israel. Nej, att inbilla sig man kan sitta ned och tala honom till rätta är bra naivt.
      Israel är en judisk stat. Det är där skon klämmer och är inget en islamist som Erdogan kan tolerera.

      Det finns bara ett sätt att få Erdogan att göra en ”taktisk” reträtt och det är om NATO börjar sätta press på islamisten i Ankara. Men av en vankelmodig president i Vita huset kan Israel inte förvänta sig alltför mycket. Israel kan därför inget annat göra än att söka sig andra vänner.

  2. Jag börjar känna en enorm obekväm känsla i magen. Det börjar bli oroligt. Erdo må vara stor i mun, men jag får känslan av att något är på gång på flera fronter. Israels envisa spår, kommer leda till fler terrorattentat i Israel. Men även fler internationella uttalanden och fördömanden. Våldet börjar få legitimitet. MR och demokrati blir andrahandsfenomen, som bara finns till i fredliga tider. Viktiga värderingar går åt skogen.

    Förhandlingar, även under bosättningsutbyggningar, kommer resultera i att palestinierna tar det till FN. Hur det går med det, får den som lever, se. Det är inte frågan, för de andra vägarna för palestinierna är stängda. Det är den enda vägen och därför kommer ärendet tas till FN.

    Men oavsett hur det går, kommer vi snart till ännu en brytningspunkt, då fler och fler palestinier lämnar den diplomatiska vägen, eller i varje fall börjar tro lite mindre på den. Det är synd. FN ansökan kan vara bra i ett fall, då israels framtid är i några andra israeliska ledares händer. Annat än så, så väntar mer spänning, och mer obekvämlighet.

    Hoppas på bättre tider

    1. Jomaa, jag håller med dig. Jag är faktiskt orolig för utvecklingen med Turkiet. Däremot håller jag faktiskt tummarna för palestinierna i FN, vilket kanske kan låta motsägelsefullt. Det är inte baserat på någon saklig analys, utan på känslan av att palestinierna faktiskt gjort det mesta rätt (jag menar inte Hamas) de senaste åren och det räcker liksom nu med den här ockupationen och statslösheten, det måste få ett slut nu. Någon skrev (minns inte vem) att palestinierna skulle kunna ta Netanyahus Bar Ilan-tal till FN, ordagrant, och ha en omröstning och Israel skulle rösta emot 🙂 Det finns f ö flera israeliska politiker som Bogi Herzog och andra som uttryckligen säger att Israel borde rösta för en palestinsk stat. Om jag någon gång orkar så ska jag skriva en artikel på Newsmill om det och röra om i myrstacken lite.

      1. Det låter inte motsägelsefullt för mig. Varför skulle det vara motsägelsefullt? Det är bra att det finns människor i Israel (oavsett bakgrund) som stöttar en palestinsk stat, även via en FN ansökan (utan förhandlingar med Israel). Dock, tycker jag att palestinierna alltid behövt bättre politisk framförhållning. Det saknas en riktig saklig analys av det här nya projektet. Vad händer sen??

        Demonstrationerna har visat att Israel kan ändras. En del saker som har skett, skulle igår avfärdas som bullocks. Marginalen för vad som är möjligt (politiskt) har helt plötsligt vidgats, om än lite.

        Du, och många andra, som demonstrera och som ville delta i demonstrationerna, visar att det finns en opposition, efter allt.

  3. Livni är en typisk politiker – inget konstigt med det. Däremot har hon inte, enligt min mening, varit förmögen att erbjuda ett vettigt alternativ till Netanyahu. Israel har sedan långt tillbaka tyvärr ingen riktig opposition värd namnet. Men hon är intelligent och kommer att göra nya försök nu i september och oktober. Jag har dock en känsla, utifrån vad jag ser i media samt får mig till livs av Annas inlägg, att nya israeler och idéer och krafter är på frammarsch. Jag ser också i dagens Haaretz att Amir Oren bl a resonerar kring detta. Intressant.

    Och det senaste budet från Ankara tycks säga:
    ”Vi är fortfarande förbannade och krisen är inte över men vi är inriktade på att slut finna en pragmatisk och konstruktiv lösning”. Eller?
    http://www.haaretz.com/print-edition/opinion/social-unrest-can-inspire-a-new-kind-of-israeli-leader-1.382763
    http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/turkey-clarifies-trade-sanctions-against-israel-include-only-defense-industry-1.382917

    1. När man tänker sig förhandlingar måste man lära känna sin motpart. Man måste lägga pussel med alla bitar om denne och dennes världsbild, politiska ambitioner och begränsningar, religiösa föreställningar etc. och vad de innebär. Det är så man kan få en helhetsbild av vilka resultat man kan förvänt sig uppnå i förhandlingar med denne.

      Det är alltså inte bara en fråga om vad Israel vill, vilket Livni tycks tro, utan vad motparten, i detta fall den islamistiska regeringen i Turkiet har för målsättning med sitt styre.
      Här finns vissa faktorer jag inte tänker utveckla men de är bl.a. islamism, Ottomanska imperiet, Umman, Islamiska konferensen, ledarskapet i muslimska världen, Nato, Eu, Israel m.fl.
      Det gäller att se en mängd aspekter vad gäller dessa faktorer och väga dem enskilt och i
      relation till varandra.

      Livnis senaste utspel där hon anklagar Hamas!! för problemet mellan Israel -Turkiet är minst sagt patetiskt. Som om Erdogan vore ett okunnigt barn som inte vet vad han gjort utan blivit förledd av Hamas.
      Otroligt. Detta uttalande övertygar mig än mer att Livni är okunnig och vore en katastrof som ledare för den judiska staten i en situation då det verkligen gäller att förstå vad som händer i Israels grannskap.

Kommentarer inaktiverade.