Bojkottslagen

Den nyligen antagna israeliska bojkottslagen har rönt uppmärksamhet även i svenska media, t ex på SvD:s ledarblogg. Många andra verkar dock ha missuppfattat lagen: det handlar inte om ett förbud mot bojkottsupprop utan om att affärsidkare som påstår sig ha skadats av eventuella bojkottsupprop kan kräva skadestånd av individer och organisationer som förespråkar en sådan bojkott utan några som helst beviskrav (för detaljer, läs ACRI:s Q&A), vilket i praktiken innebär en grav inskränkning av yttrandefriheten. Den omedelbara effekten blir självcensur och tystnad, som Joseph Dana skriver på 972 mag:

”Due to the fact that we are a small start up project, with no financial resources, we will take great efforts to make sure that we are not in violation of the new law. The intimidation of the law is enough for the process of self censorship to take full effect on our work. There are a number of opinions about BDS and settlement boycott on +972, this law has made it so that those who support or even flirt with such nonviolent initiatives no longer have a seat at the debate.”

Diskussionen om de israeliska människorättsorganisationernas aktiviteter och legitimitet har pågått i åratal, men speciellt sedan Goldstonerapporten har debatten stundvis varit både våldsam och hätsk (se t ex posten 2/2010, Borde de israeliska människorättsorganisationerna läggas ner?

Bojkottslagen är inte något tillfälligt, enstaka misstag i ett annars oklanderligt demokratisinnat parlament, utan bara ett av en brokig samling ”patriotiska” lagförslag i syfte att tysta kritik från vänster- och människorättsorganisationer  (se krönika i Fria Tidningar i november 2010. För en utförlig uppdaterad lista, se ACRI:s sammanställning av Knessets vintersession). Visserligen har förslaget att tillsätta en parlamentarisk undersökningskommitte för att granska människorättsorganisationernas finansiering återigen röstats ner i Knesset, men Danny Danon (Likud), Fania Kirshenbaum (Israel Beiteinu) och andra likasinnade kommer säkert inte att ge upp i första taget.

Gush Shalom har redan lagt in en petition mot bojkottslagen till Israels Högsta Domstol, och det kan mycket väl tänkas att HD ogiltigförklarar lagen. Just därför är det troligt att Danon och hans anhängare, t ex den självutnämnt patriotiska och ”sionistiska” organisationen Im Tirtzu, kommer att lägga en hel del energi på att attackera HD i media och att försöka begränsa HD:s befogenheter genom lagstiftning.

För de flesta ”vanliga” israeler är bojkottslagen varken speciellt intressant eller relevant. Det är däremot priset på Keso, hyror och bostadspriser. Shelly Yehimowitz, Arbetarparti-ledarkandidat, feminist och idog lagstiftare i frågor som rör arbetsrätt, hävdade i morse i radion att sociala frågor kommer att bli avgörande i nästa val. Rätt eller fel? Läs Dimi Reiders utmärkta reportage från tältprotesterna på Rotschildboulevarden i Tel Aviv Tent city protest: It’s politics, but not as usual. Vart det ska leda? Det får vi se i höst.

Annonser

4 thoughts on “Bojkottslagen”

  1. ”det handlar inte om ett förbud mot bojkottsupprop…”
    Det hade naturligtvis varit mycket bättre. Frankrike t ex har en skyddande lag mot boykott sen 1977. Boykott anses diskriminerande och straffas med fängelse och höga böter.
    Som judar borde vi vara emot boykottsupprop efter att ha blivit diskriminerade i århundraden.
    Hava

  2. Alla i och utanfor Israel forstar vem som foresprakar en sadan lag, och vad den kan komma att anvandas till.

    Det har ar ingen tillfallighet.

    Inte heller ar omvarlden omedvetna om nar -demokratisinnhet- passar Israel och nar det inte gor det.

    I Gaza gar allting at skogen. Jag ser det sjalv varje dag. Visst fungerar samhallet genom tunnlarna. Visst, men samhallet haller pa att radikaliseras underifran. Klyftorna okar. Samma utveckling gar att se i Israel, dar ultrareligiosa unga dominerar generationtalen, och gar i skolor som ja, inte direkt ar demokratisinnade minsann. Du borde veta.

    I Ramallah ska de utropa en stat av det som inte ar en stat, och inte heller kan bli det inom de narmaste 10 aren.

    Den unga generationen haller pa att radikaliseras, bade i Israel, Gaza och pa Vastbanken.

    Oavsett hur vi an gor pa alla andra plan, sa kommer vi misslyckas om vi misslyckas uppfostra vara barn, inte minst i de palestinska omradena. Det ar inget annat an tecken av en mork framtid.

  3. ”There is no right of free speech without the responsibility of the action that follows”
    Vem sa det?

  4. Israel är ett litet land i ständigt krig, högintensitet eller lågintensitet. Det finns ingen plats för pseudo-demokratiskt trams.
    Shelly Yehimowitz kallar sig ”feminist” vad det nu skulle innebära. Har hon inga ovarier?
    Begreppet feminism är ”passé à la poubelle il y a longtemps”.
    Vänstern i Israel drömmer sina önskedrömmar medan den håller på att försvinna ut ur israelisk
    politik. 8 mandat max av 120 i nästa val.
    Det räcker inte att sjunga ”All you need is love, hahahahaaa” för att överleva!

Kommentarer inaktiverade.