Liberal judisk diaspora

Jag talar inte för mig själv här – jag har aldrig levt som judinna i Europa och det närmaste jag kommit den sortens upplevelse är genom väldigt nära vänner i Berlin, under det första Gulfkriget 1991, och genom vänner i Sverige idag.

Men Linda Grants artikel i Haaretz känns ändå väldigt välbekant.

”I define my political orientation as being on the left – the same left as authors David Grossman, Amos Oz and Etgar Keret, though not the left of historian Ilan Pappe. (…) My piece had been published in the newspaper’s print edition, but was being held from the online site until after 8 A.M., when a dedicated moderator to monitor readers’ comments would become available. Since the beginning of the week, she told me, the site’s supervisors had been dealing with ”appalling levels of anti-Semitism and Islamophobia and hatred.” This is the tight place in which liberal Jews in the Diaspora find ourselves, and we can hardly breathe, let alone speak. Wanting to articulate the same critique of Israeli policy as Israeli critics, we find ourselves adding our voices to a condemnation of the Jewish state, which is turning into hate speech here. There is no evil crime of which Israel cannot be accused: It’s an outlaw state, a pariah state, a demonic force. Calls for an end to the occupation are now regarded as merely propping up Zionism, an apartheid system. The right of return is sacred; the law of return is a racist abomination.”

Det är ett bra tag sedan jag märkte att det är enormt mycket svårare att vara Israelkritisk i Sverige än det är i Israel. Jag är inte förvånad över att liberala judar föredrar att hålla tyst. Om jag bodde i Sverige skulle jag förmodligen demonstrera under en israelisk flagga och försvara allt Israel gör, mer än de flesta. Men eftersom jag bor här har jag en trygghet och en självsäkerhet, och inte minst – en massa väldigt goda, smarta och erfarna vänner och bekanta som tycker ungefär likadant (eller snarare – jag tycker likadant som dem). Det gör livet oändligt mycket lättare. Samtidigt: jag längtar efter en officiell svensk JStreet-avdelning. Den saknas enormt. Men jag har inte några som helst planer på att flytta härifrån, så det får ni fixa utan mig.

Annonser

9 thoughts on “Liberal judisk diaspora”

  1. I think Linda Grant’s article is very true, although as a British person living in Sweden I think it is even more true in Sweden than in Britain. For various reasons. Of course one could talk about the size of the Jewish population in Sweden and the UK but I don’t think it is just that. If one goes to Finland one doesn’t find the same amount of venom for Israel that exists in Sweden. Maybe something to do with the pragmatism of having a dangerous neighbour on your doorstep?
    Another reason could be Swedish identification with the UN. That the idea that the UN may have biases is difficult for Swedish people to understand.

  2. Would like to add another quote by a British journalist here. I don’t always agree with Stephen Pollard, but here I do.

    ”Perhaps the least important aspect of Sunday night’s events in international waters off Israel is what actually happened. In the world in which Israel operates, the rights or wrongs of what Israel actually does are irrelevant. Reaction to Israeli behaviour is no longer governed by facts or by rational responses”

    http://www.spectator.co.uk/essays/6050943/the-end-of-israel.thtml

  3. Blir något förvirrad av ditt inlägg :-/
    Vad handlar det om? att det är synd om de som vill kritisera Israel i Sverige? Eller har jag helt missuppfattat allting…..

    Du citerar Linda Grant och antar att det är du som ”fetat” denna del av citatet för att det är centralt enligt dig:

    ”This is the tight place in which liberal Jews in the Diaspora find ourselves, and we can hardly breathe, let alone speak. Wanting to articulate the same critique of Israeli policy as Israeli critics, we find ourselves adding our voices to a condemnation of the Jewish state, which is turning into hate speech here.”

    Men borde inte just detta förhållande, som konstateras av Grant, väcka till eftertanke hos de liberala Israelkritikerna!

    Ringer det inte en liten varningsklocka om vems säng man hamnat i?

    Är det mer synd om just Grant än någon annan som utsätts för ”hate speech”?

  4. Inlägget handlar om att liberala judar i Europa har hamnat i en omöjlig sits, eftersom det knappast går att öppna munnen mot Israel utan att sälla sig till den högljudda kören som fördömer Israel i så hätska tongångar att det förvandlas till vad Grant benämner ”hate speech”.

    Jag tycker inte att det handlar om att det är ”synd om” någon. Jag tycker snarare att det säger en del om hur extrema uttryck Israel/Palestinadebatten tar i Europa.

  5. Okey.

    Men hur och vem ”förvandlar” liberal kritik mot Israel till ”hate speech”?

    Grants text är något av en snyfthistoria, som jag ser det (kanske är jag lite hård där..?)

    Jag kan definitivt förstå Grants frustration över debattklimatet, men frågan är vilka slutsatser hon och hennes gelikar ska dra av situationen?

    Grovt uttryckt tycks den ”liberala kritiken” (som är vänster enigt henne (?)) mest fokusera på del-problem i konflikten. Däremot uppfattar jag den stora stridslinjen befinna sig på det grundläggande planet; statens existensberättigande. Och det är på den barrikaden man önskar hon la sitt krut. Inte oja sig över hur svårt det är att vara ”liberal”.

  6. Jag är aktiv i en progressiv församling i Köpenhamn där de flesta är politisk liberala och jag vet att många känner precis den här kluvenheten. Personligen har jag valt att alltid försöka försvara Israel; dels för att det israeliska perspektivet saknas i den svenska debatten, dels för att slippa bli associerad med gruppen som kräver att Israel upphör att existera.

  7. ”…liberala judar i Europa har hamnat i en omöjlig sits, eftersom det knappast går att öppna munnen mot Israel utan att sälla sig till den högljudda kören som fördömer Israel i så hätska tongångar att det förvandlas till vad Grant benämner ”hate speech”.”
    ***Ehe… det måste väl ändå vara feltänk?
    Det är väl just därför liberal judars röster behövs för att väga upp.
    Liberala judars kritik måste väl vara bättre än vissa bitar av den redan existerande…

    F ö kan ju Israel uppföra sig – då slipper man ju kritik!

  8. Liberala judars kritik mot Israel är en sak och inte samma sak som många ickejudars kritik eftersom de förstnämnda trots sin kritik värnar om den judiska statens rätt till existens.
    Däremot tror jag många av de ickejudar som kommer med Israelkritik, oberättigad såväl som berättigad, och som påstår sig vara för en tvåstatslösning i grund botten inte kommer bli nöjda förrän Israel försvunnit från kartan.
    Jag litar mao inte en sekund på många ”välvilliga” ickejudarnas Israelkritik. De motiverad ofta sin Israelkritik med att de är antisionister. Men att vara antisionist innebär att man är emot en judisk stats existens. Alltså är man emot den judiska statens existens. Så där talar de emot sig själva.
    Så ”välvilliga” ickejudars deklarationer att de är för en tvåstatslösning bör man enligt mig ta med en stor nypa salt.
    Deras ensidiga och obalanserade kritik och praktiska verksamhet, personer såväl som organisationer, är det som avslöjar deras verkliga avsikter.

Kommentarer inaktiverade.