Jag träffade Khulud första gången på ett seminarium för israeliska NGOs i Tel Aviv för ett antal år sedan. Hon hade nyligen börjat jobba som fundraiser på Isha l’Isha; jag jobbade deltid som fundraiser på kvinnoorganisationen Mahut, ett f d Isha-projekt för att hjälpa kvinnor som levt i kvinnohus att komma tillbaka in i arbetslivet. Khulud har examen i engelsk litteratur från Haifas universitet, hon har skrivandet i blodet och delar med sig av sina personliga upplevelser (”the personal is political”) på bloggen Life in fragments. Här från en demo vid Rambam-sjukhuset i solidaritet med de skadade från ”Ship to Gaza”:
”Two journalists were there to cover the demonstration. Some minutes later a small number of men and women joined the right-wing demonstrators. One man was particularly violent. He came close to us and started screaming at us: “Do you know Arabs? Do you know Arabs? Show me one Arab who doesn’t want to kill us and destroy us and take over our land. All they want to do is kill us. They don’t want peace.” He continued like this for a while, I guess he didn’t think there were any Arab demonstrators. He actually hurled at me the “Do you know any Arabs”.
At this point there was still no police in sight, and I was beginning to be afraid. I just stood there in silence. I didn’t want to provoke any physical violence. Call me a coward. If courage means getting beaten up, then I refuse to be courageous. I don’t want to get beaten up. I don’t want to get arrested. I don’t need to brag that I spent the night being investigated. I don’t need or want a “badge of courage.”
Jag är inte lika radikal som Khulud. Men hennes röst måste också få höras i Israel. Jag är glad att det finns modiga kvinnor som Khulud.