Giftermål som uttryck för civil olydnad

Utan att gå in på de historiska och politiska förklaringarna till varför Israel fortfarande i grunden har kvar det ottomanska millet-systemet, där de olika religiösa grupperna hade autonomi i frågor som gällde familjen (vigslar, skilsmässor, begravningar osv) – faktum att rabbinatet i Israel har monopol på giftermålsregistrering för judar stör inte bara många sekulära utan också en hel del religiösa människor. Den rabbinska advokaten (to’enet rabbanit) Rivka Lubitch från Center for Women’s Justice skriver idag på Ynet om ett religiöst par som ingick civilt äktenskap parallellt med en judisk religiös ceremoni i syfte att uttrycka civil olydnad i protest mot rabbinatets hårda linje gentemot grupper som de betraktar som misstänkta (oftast handlar det om konvertiter samt etiopiska och ryska immigranter vars judiskhet rabbinatet inte anser vara bevisad):

Yoav: “It’s important to us to get married both according to halacha and in the spirit of equality, and that’s why we got married according to halacha but not according to the laws of the State of Israel. We were very frustrated, because the laws of the State have created a situation in which all of the roads lead to the rabbinic court. Our determination not to be take part, or be subject to, that institution in any way was the reasoning behind our decision to conduct our special ceremony. We created a situation in which, from our point of view, we are married according to halacha and from the perspective of the rabbinate and the State, we are essentially common law spouses.”

Även om jag personligen känner mig hemma i den modernt ortodoxa riktningen av judendomen (den nationalreligiösa) så tycker jag att en av judendomens mest inspirerande sidor är just pluralismen, viljan att ställa svåra frågor, öppenheten för diskussion och avsaknaden av institutioner med total auktoritet. Rabbinatet i Israel idag har helt lämnat den vägen för att istället försöka upprätta en form av judisk Vatikanstat. Vilket får olika grupper att söka sina egna vägar.

Annonser

4 thoughts on “Giftermål som uttryck för civil olydnad”

  1. Ett tips, Anna: för de läsare som är utanförstående och så att säga tittar in i ”det judiska och israeliska”, kan det kanske vara en smula förvirrande och förbyllande att höra talas om att du känner dig hemma i den ”modernt ortodoxa riktningen av judendomen (den nationalreligiösa)”, samtidigt som du odlar en tydligt liberal och vänsteraktivistisk sida med fokus på mänskliga rättigheter, murens konsekvenser för enskilda palestinier, byggprojekten i östra Jerusalem, palestiniernas rättigheter osv. Vad sägs om att, med utgångspunkt i detta, publicera ett slags credo?
    Undertecknad har sett, hört och känt den fantastiska pluralismen i Israel, den som du också gillar, och jag är ju dessutom en del av denna mångfald. Detta gör att jag inte blir bestört, chockad eller ens lite förvånad av det du säger. Visst, det finns ett antal klara och tydligt definierade grupperingar i Israel, och polariseringen är stark, men individen är starkare! Så jag tycker alltså bara att det är kul och intressant med överlappningar, varianter och dynamisk plularism. Men jag undrar om inte många svenskar skulle uppskatta att höra just dina ord, just dina analyser och tankar kring det faktum att du har lyckats para ihop det nationalreligiösa med det liberalt vänsteraktivistiska?

    Rabbinatets roll i Israel är ett gammalt och kärt(?) trätoämne. Vi behöver reformer, liberalisering och ett slut på monopolet.

  2. Pluralism. Fan vad dåliga mina fingrar är när jag försöker skriva en koherent och hyfsat genomtänkt kommentar i en taxi på väg till flygplatsen. Jag skäms.

  3. Det är ett väldigt intressant ämne, ja. Faktum är att Hagit Ofran, t ex, Peace Nows settlement Watch som sitter i Jerusalems fullmäktige, kommer från en välkänd väldigt religiös familj. Det är inte alldeles ovanligt. Evtl skriver jag om det någon gång…när jag fått ordning på min arbetssituation, som det så fint heter.

  4. Nu ska jag väl inte bara lasta över på Anna när min egen hållning har lett till otaliga missförstånd (samt konspirationsteorier) om ”var jag hör hemma”. Jag har tonvis med containrar att säga om detta, men väljer mirakulöst nog att hålla käften. Ajö.

Kommentarer inaktiverade.