Carlo Strenger om ”rebranding Israel”

Vid sidan om Bradley  Burston har jag fått en ny favorit på Haaretz: Carlo Strenger, som skriver extremt bra om hasbara, Israels image och försöken att få folk att tänka på Israel som ett hippt, kreativt, framtidsorienterat land (Tel Aviv) istället för ett gettoorienterat, reaktionärt och übermilitariserat land (Jerusalem, Västbanken). Strenger förklarar att ”rebranding” inte har speciellt mycket med förklaringar att göra, utan med vilka emotionella bilder Israel associeras.

Strenger: ”In the same way an airline is, in the end, judged by its service, not by its advertising slogans, Israel is judged by its actions and not by hasbara. If Netanyahu wants Israel to be seen as progressive, liberal and creative, he cannot continue to build in Jerusalem, or say in his speeches that he will continue to do so forever. This is seen by the world as reactionary, repressive and brutal, not because the world is biased, but because Israel’s policy of dispossession in Jerusalem and in the settlements is indeed reactionary and repressive and cannot be justified by any security interest.”

Ja. Och lägg märke till att Strenger skriver ”Israel’s policy”, inte bara ”Israel”. Det är politiken det är fel på, inte landet i sig. Vilket borde vara en självklarhet.

Skriver dessutom helhjärtat under på hans slutkläm: ” This being said, for me the most important point is not how the world perceives us, but how Israel really is. We should care about being liberal, progressive and creative because these are values in themselves. Once the young global elites of the world will see that this is what we are, because we will have changed Israel’s policies, Branding Israel will take care of itself.”

Annonser

7 thoughts on “Carlo Strenger om ”rebranding Israel””

  1. Det känns bara så himla angeläget att lägga fram min syn på dina favoriter. Om jag inte får säga min mening, om jag inte får inta motsatt position så känns inte livet särskilt kul längre. Alltså:
    Jag tål inte Burston. Jag orkar inte med Strenger. Drabbas av en kvävningskänsla. Vackra och tomma ord. Dessutom är vidsyntheten och toleransen falsk. Skrivbordsvisdom.

    Så talade Alterman.

  2. Då bidrar jag så gärna med plats åt dig och vill du dissa dem här eller någon annanstans – gärna för mig. Jag gillar dem ändå. Det är så många som spyr eld och sulfur och tandagnisslan och jag tycker inte att det handlar om något falskt alls. I like my Israeli left. Trivs där. Hemma.

  3. Nu kommer den planerade uppföljaren till gårdagens lätt satiriska kommentar:

    Nej tack till tandagnisslan, sulfur och eld (roliga beskrivningar, verkligen)!
    Men Strenger gör det lite för lätt för sig. Han tar sin dröm och sina ideal om vad Israel är och bör vara, och säger att om bara detta sker och kommer fram, så kommer varumärket Israel att slå världen med häpnad. För mig är detta idealism och önsketänkande. Israel är redan progressivt och liberalt och kreativt och coolt, delar av världens ”unga globala elit” har redan insett detta. OECD-utvecklingen är ett kvitto på att vi har det som krävs för att varumärket ska kunna stärkas. Enligt mitt sätt att se på saken så har Strenger hakat upp sig på den rådande konjunkturen (åsikterna och uppståndelsen tilL Gjutet Bly och och Shlomohöjden), samt gjort sig skyldig till en intellektuell vurpa om att dagens regering i Jerusalem är särskilt extrem i de här frågorna (vilket inte är sant) i förhållande till alla tänkbara regeringar, och att detta är roten till allt det onda (i image och varumärkeshänseende).

    Alltså: vi (det israeliska samhället) kan bli bättre. Även jag hoppas på progressivitet och liveralism och demokrati och lag och ordning och säkerhet. Men vi ska inte förlora oss i fantasier om att ”branding Israel will take of itself”. Israel kommer aldrig att helt och fullt bli det som Strenger vill se, men även om detta skulle ske (som ett hisnande tankeexempel), så kommer inte detta att revolutionera vår hasbara och vårt varumärke, eftersom säkerhetsproblematiken och nationsdrömmarna (våra egna samt palestiniernas) kommer att finns kvar för överskådliga tid.

    Nej, jag stannar här. Lyckas inte med formuleringarna idag. Det måste bero på någon elak konstellation i rymden.

    Knorr: det är inte något större fel på Strenger och Burston. De vill väl. Men de gör det för lätt för sig. Tycker jag. Nog av.

    Sen tycker jag att Anna ska strunta i att se upp till de här gubbarna, hur sympatiska och skönskrivande de än må vara. Det passar dig illa att citera andras klokskaper, när du har potentialen att prestera så mycket bättre saker på egen hand.

  4. Det där håller jag ju i stort med om och jag tror inte heller att Strenger tror att det är svartvitt. Men man blir förbaskat trött på Netanyahu och Lieberman ibland (jämt), och Israel är inte bara Tel Aviv. Israel är också rätt mycket Mea Shearim och Beit El och skolor i Emanuel och bussar i Beit Shemesh och klassrum i östra Jerusalem, och för den delen flyktingar i södra Tel Aviv. Att le och säga ”Jerusalem vår enade huvudstad i evigheters evighet” är liksom inte nog.

    Mitt huvud är lite segt för det är söndag och jag sitter på jobbet och har inte ätit lunch än, så något klokt blir det nog inte just nu. Tack för komplimang dock.

    Jag vet inte vad som händer, jag tror inte att det är något fel alls för jag ser dina kommentarer utan problem, jag måste bara trycka på ”approve”-knappen så publiceras de. Så du kan vara lugn och trygg i vissheten att dina kommentarer publiceras så snart jag får syn på dem.

  5. Tanken var att fullfölja trestegs-raketen med ytterligare en kommentar idag. Tänk vilka fina tankar man kan ha. Känslan av meningslöshet har dock tagit överhanden. Får se vad som händer.

  6. Det som jag ser som problematiskt i Carlos ord:
    Om vi bara ändrar Israels policies till det som är kongruent med Strengers åsikter om vad som bör göras, så behöver vi varken reklam eller hasbara (”branding Israel will take care of itself”).
    Nja. Kommentarer:
    Strenger pekar ut Netanyahus politik i Jerusalem som unik (i förhållande till hur andra regeringar har sett på saken). Eller har jag missförstått honom? Hur som helst – om Strenger anser att dagens policy i Jerusalem är ”reactionary, repressive and brutal”, då anser han att axiomet och fundamentet i samtliga regeringars agerande i Jerusalem alltsedan 1967 är brutalt, repressivt och reaktionärt. Det må han tycka. Men han klargör inte i detalj vad som enligt honom skulle vara en klok, liberal och progressiv politik. Om vi bara klargör att ”östra Jerusalem” ska bli Palestinas huvudstad, och om vi dessutom verkligen helt och hållet avstår från att bygga och stöka bortom gröna linjen, så har vi blivit liberala och progressiva, och då kommer vi per automatik att få ett finfint varumärke?

    Jag håller dock med om grundtanken: det finns en övertro på hasbara. Och hasbara biter inte på allt. Hasbaran måste differentieras. Men det finns också, bl a hos Strenger, en övertro på att hasbaran inte fungerar, på att ett reformerat innehåll automatiskt leder till lysande varumärke. Eller?

    Det räcker inte för Volvo att göra världens säkraste bil. Det krävs även en briljant PR-avdelning. Men Israel är inte en bil, utan ett mångfacetterat samhälle inblandat i ettsäkerhetspolitiskt drama med stor komplexitet. Vi kommer aldrig att via reklam kunna få världen att älska allt med Israel (kom igen, vi är i vissa stycken ganska excentriska; sen finns det ingen egenvärde i att försöka bli älskad, precis som det inte finns något egenvärde i att försöka att inte bli älskad).

    Dock – för vår egen skull vill även jag att vi ska behålla och utveckla demokratin och rättsstaten. I detta är jag rabiat. Detta är grunden. Detta blir aldrig klart. Det är också möjligt att vi kan bli bättre på att tala om för omvärlden att vi är just en progressiv, modern och demokratisk rättsstat. Så är det nog. Vi har våra ideal, vi vill ständigt göra Israel bättre. Det är viktigast. Men till skillnad från Strenger tror jag inte att vi sedan kan säga nej till PR med hänvisningen att ”branding Israel will take of itself”.

    Men när vi talar om konflikten och palestinierna osv – ja, då gäller andra spelregler och parametrar. Vissa håller fortfarande fast vid en hasbara som jobbar enligt principen ”de säger svart, vi säger vitt”. Här finns verkligen utrymme för smarta reformer. Saker och ting och trätoämnen måste brytas ner i mindre beståndsdelar. Sen är det ju sedan tidigare ett etablerat faktum att vi differentierar hasbaran utifrån vem som är den tilltänkta adressen. När så många går i taket och går till storms mot ”Gjutet Bly”, så lägger vi ju inte energi på att försöka stoppa dessa floder av emotioner. Det vore ju futilt och korkat att försöka tala de svenska bloggmarodörerna till rätta, t ex. Det som krävs är gedigen analys samt träffsäkerhet. När Volvobilen nyligen kraschade mitt framför världens ledande biljournalister, då blir det ju direkt sinnesjukt om Volvoledningen försöker säga att det ni just i själva verket såg var någonting annat än det ni trodde att ni såg. Rätt krishantering och PR handlar då bla om att vara rakryggad, men att sedan snabbt och flyfotat förflytta diskussionens fokus till allt det som trots fadäsen faktiskt utgör Volvos storhet. Detta kan översättas i israeliska termer.

    Puh…nu tar jag paus.

Kommentarer inaktiverade.