The L-word

Så här skrev jag i en kommentar till en post om en artikel av Uri Avineri på temat Israel, Sydafrika och bojkott:

”Jag är för samma lånegaranti-approach som i början av 90-talet. Ingen bojkott utan mer ”Ni vill ha lånegarantier? Ni vill ha uppgraderade handelsrelationer? Inga problem. Men då måste ni följa de här och de här reglerna.” Eller också ”Ni vill bygga en mur på palestinsk mark? Okej. Men har ni råd med det så behöver ni tydligen inte stöd från oss. Vi drar av den summan det kostar att bygga den sträckning av muren som går på ockuperad mark ifrån er budget”. Det är ju helt uppenbart att Israel till skillnad från Hamas inte kan förvänta sig stöd från Iran eller så.”

Förra veckan hade vi en nyhet där Rahm Emanuel sagt till Michael Oren att USA hade nog med sina egna grejor och uttryckte viss irritation över att Israel accepterar goda ideer några månader för sent när de inte längre är relevanta, och att palestinierna aldrig missar ett tillfälle att, ni vet. Missa ett tillfälle. Och nu tycks George Mitchell ha uttalat det hemska L-ordet, vilket fått filosofiprofessorn och tillika finansminister Yuval Steinitz att hävda att Israel minsann klarar sig utan amerikansk ekonomisk hjälp.

Jag är inte Stanley Fischer utan bara en vanlig liten löneslav, men jag tror att Steinitz…hrm…överdriver något. Israels ekonomi fungerar utmärkt men behöver stötdämpare när det klämmer, och det gör det ibland som bekant. Förmodligen blev Steinitz arg eftersom han mycket väl minns att förra gången någon inte ville ge Israel nya lånegarantier, i början av 90-talet, då Israel behövde krediter för att bygga nya bostäder till runt en miljon nyinvandrade ryssar, så ledde det till att hardlinern premiärminister Yitzhak Shamir som haft ungefär samma revisionistiska världsuppfattning sedan studentåren i Warszawa på 20-talet eller så tvingades att åka till konferensen i Madrid, som blev upptakten till Oslo (fult, fult ord. Usch. Inte säga högt). Orden ”frozen loan guarantees” betyder internationella fredskonferenser. Påtryckningar. Inte bra alls. Inte undra på att Steinitz är sur.

Jag däremot tycker att det är lite kul att se regeringen svettas lite 🙂 kör er tuffa, självständiga nationalistpolitik nu då? Oppositionen är sysselsatt med att begå kollektivt självmord och ingen hindrar er. Bränn alla broar, bry er inte om vad någon tycker. Så ses vi vid nästa valurna, om…ska vi ge det ett och ett halvt år, ungefär?

Annonser

One thought on “The L-word”

  1. Hehehehe..klockrent om Shamir 🙂

    Israeliska regeringar kanske missade den lilla detaljen när man satte fingret i ögat på president Obama, när det gällde bosättningsbyggadet.

Kommentarer inaktiverade.