Goldstone, Turkiet och Israels legitimitet

Ari Shavit skriver utmärkt i Haaretz idag (”Israel needs legitimacy to wage war and peace”):

”The campaign to renew Israel’s legitimacy is a vital one. Without legitimacy, Israel will be unable to contend with Iran in any way, shape or form. Without legitimacy, Israel will not achieve peace, nor will it be able to wage war. Nonetheless, to give Israel back what it has lost, the prime and defense ministers need to do more than deliver speeches. They need to act.

On one hand, there is an urgent need for a creative, daring diplomatic initiative that would prove that Israel is truly and genuinely striving to end the occupation. Without such an initiative, the world will not listen to Israeli justice, which today remains a concept largely invisible to the world. On the other hand, there is a need to enlist Israeli and Jewish elites in the struggle to once again strengthen the foundations of Israel’s legitimacy.

This diplomatic and moral effort is no less important than the struggles that produced the Balfour Declaration and the UN partition resolution. If such an effort is not launched immediately, and does not soon succeed, Israel will become an international pariah.”

Jag skulle vilja tillägga att det vore bra om ”Israeli and Jewish elites” samtidigt tog klar ställning för att Israel är berett att göra en genuin ansträngning att avsluta ockupationen, utan men och aber. En genuin ansträngning, btw, är t ex att sätta sig ner och diskutera Arabinitiativet. Eller Geneveinitiativet. Att säga ”vi är beredda att göra eftergifter, men bara om palestinierna gör A B C och D först”, det är ingen genuin ansträngning – det är att göra ingenting alls.

Annonser

23 thoughts on “Goldstone, Turkiet och Israels legitimitet”

  1. Det låter i texten nästan som att Israel har ”delegitimerats” av omvärlden: Goldstonerapporten, Turkiet, EU, bojkottarna, Irans hot…

    Skribenten menar samtidigt att Israel är den som måste legitemisa sig, bevisa sitt existensberättigande. Anta att ockupationen upphör. Kommer därefter Israel att vara ”legitimt” i omvärldens ögon? I am confused.

  2. A-K, även om institutioner som FN-s råd för mänskliga rättigheter är en sorglig historia – inklusive faktum att länder som Syrien nu anser sig ha rätt att driva Goldstonerapporten och värna mänskliga rättigheter, vilket är en ren fars – så har ockupationen och alla de övergrepp som skett i ockupationens namn onekligen bidragit ganska rejält att ändra opinionen angående Israel. Jag tror att även om ockupationen upphör så kommer de här attityderna att finnas kvar, men de skulle bli mycket mer illegitima om Israel slöt fred med palestinierna och med sina grannländer. Även en kall fred skulle hjälpa. Just nu är det utförsbacke och det hjälper allvarligt talat inte att säga ”ja men det är bara de andras fel som inte tycker om Israel”. Det är inte en hållbar strategi.

  3. Anna, är inte problemet att den fred araberna kan tänkas acceptera är på ruinerna och askan av Israel? Camp David 2000-2001 stupade på Arafats ovilja att sluta en fred som skulle ge Israel någorlunda goda chanser att överleva. Hamas reaktioner på uttåget ur Gaza 2005 ger israelerna all anledning att betvivla palestiniernas fredsvilja. I princip har du rätt, ockupationen åsamkar palestinierna lidande och äter upp Israel inifrån, moraliskt, etiskt coh på alla sätt du vill. Men säkerhetsaspekten är ändå legitim. Raketramper från Iran i ett icke längre ockuperat Silwan är inget som Jerusalemborna kan leva med. Finns det någon lösning? Ibland förtvivlar jag…..

  4. Men nollåttan, har du läst arabinitiativet? Är fulla diplomatiska förbindelser, undanröjning av handelshinder, fria flygvägar osv osv ”ruinerna och askan av Israel”? Har vi inte någonting att vinna också?

    Säkerhetsaspekten är jättelegitim. Men den enda säkerhet som verkligen fungerar är den där den palestinska myndigheten tar ansvar. En fred – inte ett ensidigt tillbakadragande – som får tydligt internationellt stöd kommer inte att göra det möjligt för iranierna att ställa upp ramper i Iran. Och jag tror personligen att palestinierna i Jerusalem själva skulle göra sitt bästa för att bomba raketramperna innan de ställs upp.

  5. I korthet: precis som ”Council for Peace and Security” (läs på deras websida) så tycker jag att det är väldigt rimligt att fredliga förbindelser med grannländerna borde vara en integrerad del av den israeliska säkerhetspolitiken. Säkerhet är inte samma sak som militär styrka.

  6. ” Säkerhet är inte samma sak som militär styrka.”
    Jo, Anna. I umgänget med diktaturer och oförsonlig politisk religiositet så är säkerhet detsamma som militär styrka.

    /BR

  7. Tyvärr måste jag säga att jag håller med nollåttan.
    ”United Nations recognized the Jewish people’s right to establish a Jewish state”, skriver Ari Shavit (som jag f ö tycker verkar lite naiv). Jovisst, men inget av arabländerna såvitt jag vet. Jag har mera en känsla av att de väntar på ett gynnsamt tillfälle…Hudna etc. för att slå blå dunster i den yttre världen medan man laddar om. Men om Israel försvann från kartan så kanske diktaturerna skulle få det knepigt. De behöver Israel för att behålla makten och ett relativt lugn bland befolkningen. Någon legitimitet från arabvärlden ser inte jag i korten och vad det gäller från vänstern så sitter den som vanligt på de svagas sida, dvs palestiniernas.

  8. http://www.peace-security-council.org/

    The Council for Peace and Security is a voluntary body with no party political affiliation, bringing together some thousand members, each with a rich background in fields associated with security and diplomacy. Members include former high-ranking officers of the Israel Defence Force (IDF), former holders of equivalent positions in the Mossad and Shin Beth Security Services, the Israel Police, retired diplomats, directors of Government Ministries and academics from various fields. It is a membership that has rich experience of security, politics, economics and problems of society. It considers the support of the Middle East Peace Process to be a necessary component of National Security.

    GUIDING PRINCIPLES
    DELIBERATIONS ON SECURITY ISSUES MUST BE NON-POLITICAL A public debate on peace and security is an essential activity in a democracy. At the same time every effort should be made to keep assessment of security matters on a professional level. Influence by political party interests should be avoided, particularly at the run-up to elections. The Council denounces illegal confrontations of citizens with the army and the other security services. Soldiers and members of the security services answer only to the law of the land and to their commanding officers. The Council denounces the interference of political elements that are trying to manipulate actions of the Security Services.

    PEACE IS ACHIEVED BY COMPROMISE Peace and a strong army are the essential ingredients for Israel’s security. The army must at all cost retain its deterrent ability. It should however be borne in mind that peace is not achievable without compromise and willingness to make sacrifices.

    THE OCCUPATION IS CAUSING DAMAGE Continued occupation of the Territories and control over the Palestinians is damaging the democratic character of the State of Israel. It is weakening the army, undermining its ability and its preparedness to respond to military threats.

    A PALESTINIAN STATE IS NOT A THREAT The establishment of a Palestinian State in the major part of Judea, Samaria and the Gaza Strip – with necessary security provisions – does not constitute a threat to Israel. On the contrary, it is essential in order to maintain a Jewish majority in Israel. A realistic permanent boundary between Israel and a Palestinian State should be that of the Green Line (Israel’s provisional border before the Six Day War in 1967), with certain adjustments in Jerusalem and in other places. The large Jewish settled domains on the eastern side of the Green Line should be annexed to Israel.

    JERUSALEM, THE CAPITAL OF ISRAEL Israel has a deep interest in retaining the character of Jerusalem, her capital. A peace agreement must ensure Israeli control over a Greater Jerusalem, not including Palestinian neighborhoods. (These neighborhoods were annexed to Jerusalem in 1967, and today are populated by nearly a quarter of a million Palestinians.) Special provisions will be necessary for the Old City of Jerusalem and its Holy Places in order to ensure the rights of believers of the three faiths.

    THE “RIGHT OF RETURN” MUST BE OPPOSED The Council considers that the giving of “Right of Return” to Palestinians is a threat to the very existence of Israel, and strongly opposes an agreement that would allow any of them to return to Israeli territory.

    ISRAEL MUST REMOVE PROBLEMATIC SETTLEMENTS Now, after the unilateral withdrawal from Gaza has been completed, there is an immediate need to remove those settlements in Judea and Samaria which are causing friction and blood-letting, thereby undermining the Peace Process. These settle­ments do not contribute to Israel’s security. On the contrary, they serve the Palestinians tactically and propaganda-wise.

    ISRAEL MUST RESIST PROVOCATION The Peace Process is liable to be long and fraught with crises. Armed groups are trying to achieve political gains, and extreme elements are trying to derail the Peace Process completely. Israel must resist provocation aimed at wearing away her staying power, and calling into question her regional and international role. In these times of crisis efforts should be made to keep open channels of communication between the parties, thereby holding out hope for a return to the negotiating table.

    PEACE WITH SYRIA IS A STRATEGIC NECESSITY The Council considers a settlement with Syria to be a strategic necessity for Israel. So long as peace has not been achieved in that Northern Sector there exists a danger of regional conflagration.

    THREAT OF WEAPONS OF MASS DESTRUCTION Countries arming themselves with weapons of mass destruction and with missiles constitute a serious threat to the region. To meet this threat Israel must retain her deterrent power and strive to recruit international forces (under the leadership of the United states of America) to combat it. Israel’s willingness to persevere with the Peace Process will assist in this endeavor. Every agreement or treaty that takes yet another neighboring country out of the circle of hostility increases the stability of the region.

    CONSCRIPTION FOR ALL The Council deems conscription to the army or to other recognized National Security Services to be essential both for the army and for the moral and physical strength of the country. The Council opposes the giving of blanket exemptions to specific sectors of the population.

    EQUAL RIGHTS FOR MINORITIES The Council is of the opinion that an end must be put to double standards applied to Jews and non-Jews in the matter of policies for urban and rural development. The Council calls upon the Government to work towards establishing equal conditions for non-Jews, integrating them fully into the life of the State. It calls upon Israeli Arabs to serve as a bridge for peace with the Arab World.

  9. Visst Hava och BR, ni behöver inte hålla med. Men påstå inte att ex-officerarna i Council for Peace and Security är naiva, korkade och dövblinda. Innan ni gör det, läs åtminstone vad de har för resume

    http://www.peace-security-council.org/about.us.asp#DannyRothschild

    Och det finns andra officerare med andra åsikter, ex-ÖB Bogi Yaalon till exempel. Men det gör inte den här uppfattningen om Israels säkerhetspolitiska intressen illegitim eller korkad (eller dövblind, sorry BR men du gjorde bort dig där).

  10. Och just nu ägnar arméradion sin morgonsändning (Razi Barkai) till att diskutera om Israels dåliga ställning i världen beror på att PR-människorna (läs hasbarafolket) inte är tillräckligt bra, eller på att Israels case helt enkelt inte går att försvara så länge ockupationen fortgår.

    Själv skulle jag nog vilja säga både och, faktiskt, med tillägget att om ockupationen avslutas kommer det att bli oändligt mycket lättare för Israel att få fram sina ståndpunkter i världssamfundet, och lättare att få viktiga länder på sin sida i olika frågor. Hasbara utan fredsprocess går inte, däremot är det nödvändigt att hasbara fortsätter parallellt med fredsprocessen (jag menar en riktig fredsprocess, som jag skrev ovan, inte ”vi kanske är beredda att dricka te med Abu Mazen om tre månader, förutsatt att X Y och Z först händer”).

  11. Sorry Anna. Men jag gjorde inte alls bort mig med min korta kommentar mot bakgrund av ”Peace and a strong army are the essential ingredients for Israel’s security. The army must at all cost retain its deterrent ability.” Vilket var ungefär vad jag skrev.
    Att jag sedan anser att vissa israeliska s.k. människorätts och fredsorganisationer glappar för mycket och umgås för intimt med Israels fiender och den åsikten är säkert inte utan stöd här:

    ” The Council denounces illegal confrontations of citizens with the army and the other security services. Soldiers and members of the security services answer only to the law of the land and to their commanding officers. The Council denounces the interference of political elements that are trying to manipulate actions of the Security Services”

    /BR

  12. Nejnej, det var det där med att israeliska fredsaktivister är ”dövblinda” som jag tycker var ett totalt felsteg. Resten kan vi ha olika åsikter om, helt okej.

  13. Och jag tycker inte heller att kasta sten på militären är en bra idé. Det var också precis det jag menade när jag skrev att varken MachsomWatch, Peace now eller Btselem sysslar med sådant.

  14. Anna. Är det inte lite dövblint att kasta sten på IDF?
    Tycker du inte också att det är lite dövblint att som den marginaliserade Haaretz publicera artiklar med obekräftade och anonyma berättelser från ett 30-tal f.d. soldater?

    /BR

  15. Vill du ha ett ärligt svar? Att lida av dövblindhet är ett fruktansvärt handikapp. Att kasta sten på militären är, som jag just också skrev, ingen bra idé, och det går att förklara varför man tycker det utan att anklaga någon för att vara handikappad. Nu hör det faktiskt till saken att jag specifikt skrev att de israeliska organisationerna Machsom Watch, Peace Now och Btselem (som besökte Stockholm nyligen i olika etapper) inte har stenkastning eller annat våld mot soldater som strategi.

    Haaretz är ingen stor men väl en aktad och respekterad tidning, och jag litar faktiskt fullständigt på deras publicistiska kunnande. Det sitter väldigt välrenommerade journalister på Haaretz, och som de flesta andra israeler har de oftast både personlig och professionell krigs- och konflikterfarenhet (Ari Shavit var så vitt jag vet med i invasionen i Libanon 1982, Danny Rubinstein var med och stred i Jerusalem 1967 – han skriver inte på sista tiden, men han var en av tidningens huvudsakliga bevakare av det palestinska samhället och konflikten).

    Du är så bra och kan allt, och de här israelerna kallar du ”dövblinda”. Det säger rätt mycket om dig, BR.

  16. Varför nämner du inte den militante IDF-fienden Gideon Levy när du nu diskuterar den Haaretz som är så långt från israelisk mainstream som man kan komma, Anna.
    Du har fortfarande inte svarat på vad du tycker om den tidningens tilltag att publicera intervjuer med ett 30-tal anonyma f.d. IDF-soldater utan angivande av faktaverifiering.
    /BR

  17. Kom igen, BR. Jag har skrivit om Gideon Levy förut. Och Haaretz är inte ”så långt ifrån israelisk mainstream som man kan komma”. Den är vänster, OK. Vänstern, eller det som borde vara vänstern, i Arbetarpartiet, byggde den här staten och dess institutioner och sitter idag i regeringen.

    Jag tycker att det var helt OK att publicera Breaking the Silences rapport.

  18. Så du menar att Barak och Levy intar samma ståndpunkt politiskt och när det gäller IDF, Anna?
    Hur förklarar du f.ö. Haaretz relativt sett lilla upplaga jämfört med ex.vis Jpost och Yedioth Ahronoth om inte Haaretz ligger långt från mainstraem.
    Personligen tycker jag principiellt att det är mycket omdömes och ansvarslöst av en tidning att publicera obekräftade, annonyma uppgifter som riktar sig mot ett lands största säkerhetsgarant.

    /BR

  19. 1. Nej. Men båda är lika legitima.
    2. Haaretz är en intellektuell vänstervriden snobbtidning med en utmärkt ekonomiredaktion. Men det är väldigt lite Aftonbladet över den. Och folk brukar gilla kvällstidningsjournalistik mer än intellektuellt vänstersnack.
    3. OK. Stäm dem då?

  20. 1/ Håller helt med dig om legitimiteterna, Anna.
    Men jag har synpunkter på Haaretz´ journalistik.
    3/ Du kan inte mena allvar.
    Over and out for now!!
    /BR

Kommentarer inaktiverade.