Gazakriget är inte slut än

Hade lite annat att göra idag på morgonen, men jag hann ändå höra att arméradion ägnade en stor del av sin morgonsändning åt Goldstonerapporten (575 sidor… så jag laddade bara upp press releaser), som anklagar både Israel och Hamas för krigsförbrytelser under det senaste Gazakriget. Bland annat intervjuades Shlomo ben Ami, som förklarade att Israels ställning i världen har eroderats de senaste tjugo eller så åren, och att Israel självt bär största delen av skulden till detta på grund av den fortsatta ockupationen, även om långt ifrån alla anklagelser som riktas mot Israel är sakligt välunderbyggda (som exempel nämnde han ”artikeln i den norska tidningen”. ”Den svenska”, rättade programledaren Razi Barkai).

Ben Ami påpekade bland annat något väldigt viktigt: eftersom Israel självt inte gjort någon grundlig undersökning av anklagelserna så öppnar detta för rättsprocesser på olika ställen i världen, vilket förmodligen kan få konsekvenser för de generaler och andra befälhavare som var inblandade i krigföringen. Även om detta inte leder till några fällande domar så är det väldigt besvärande för de som anklagas och enligt min åsikt ett ganska effektivt påtryckningsmedel – just för att det är mot en specifik person grundat på en specifik handling, och inte det här generella ”vi ska bojkotta allt och alla i Israel”-tänkandet.

Sedan kom en general (tat aluf, jag är dålig på militära beteckningar) som förde befäl under  Gazaattacken och sade att det enda problemet är att Israel är så dåligt på hasbara och om utrikesministeriet inte vore så odugligt så skulle vi inte ha de här problemen. Då blev jag trött. Och dessutom var jag framme vid posten och hade en bra ursäkt att inte lyssna mer. Enligt Haaretz ska Israel nu starta en ”hasbaraattack”.

Tips: istället för en hasbaraattack, vore det inte bättre med en diplomatisk offensiv som omväxling? Frysa bosättningarna? Nå någon form av överenskommelse med Abu Mazen på Västbanken?

Min åsikt, som inte grundar sig på lusläsande av HRW och andra rapporter utan lite mer generellt läsande av olika vittnesmål här och där, är att jo, jag förmodar faktiskt att det begicks en del krigsbrott både på den israeliska och palestinska sidan. Till skillnad från Boström (som får finna sig att ha blivit ett skolexempel på usel journalistik, jag ber om ursäkt men så är det) så är de här anklagelserna nog ändå lite mer underbyggda och inte helt gripna ur luften. Det här går inte att sopa ner från bordet som om inget hänt, och trycket på Israel kommer att öka.

Sedan kan vi göra en av två saker (jag vänder mig till israeler/proisraeler här): säga att alla andra har fel, USA och Storbritannien gör mycket värre saker i Irak och ingen klagar på dem, Hamas klarar sig undan för de är ingen stat, osv osv,  Um Shmum och låtsas som om en stat med sju miljoner invånare är helt oberoende av den internationella opinionen och vänskapsrelationer med strategiska supermakter (Obama).

Eller så kan vi säga att alla andra har fel, USA och Storbritannien gör mycket värre saker i Irak och ingen klagar på dem, Hamas klarar sig undan för de är ingen stat, osv osv,  Um Shmum men bita i det sura äpplet och enligt traditionell Mapaiideologi samarbeta med USA, EU och palestinierna på andra plan för att få bort den här besvärande rapporten från rubrikerna.

Tippar att Netanyahu utan att blinka skulle välja alternativ II.

Haaretz

Annonser

27 thoughts on “Gazakriget är inte slut än”

  1. Tat Aluf – Brigadier General, den lägsta generalsgraden. I IDF finns bara tre generalsgrader – de två högre är Aluf motsvarande Major General och ÖBs grad Rav Aluf som brukar översättas som Lt. General.

    Den militära frågan om enskilda soldater begick krigsförbrytelser saknar intresse, annat än för forskare i militär etik. De intressanta frågorna är i stället:
    – Vilka strategiska beslut (hos Israel och/eller Hamas) ledde till systematiska krigsförbrytelser?
    – Vilka politiska slutsatser kan man dra av rapporten?

    De som söker ammunition för sin dagliga dos Israel-bashing kan naturligtvis finna användning för rapporten, men för dem saknar det ju betydelse vad som faktiskt står i den. Om inte FNs rapport, så någon annan, eller bara lösa rykten som i Bodströms artikel.

    Sen kan man ju undra sådär allmänt hur FN kunde framställa rapporten, utan tillgång till IDFs dokument eller IDFs officerer.

  2. Ok Anna men när Israel fått denna rapporten ”ur vägen” så meddela du det då.

    Vad handlar detta om egentligen?

  3. Comitis, min argumentation vände sig inte till dig utan till israeler/proisraeler, och jag skrev det specifikt, så jag förväntar mig inte heller att den sortens argumentation ska övertyga dig. Jag förmodar att du har en annan åsikt i sakfrågan. Överhuvudtaget gör jag väldigt få ansträngningar att övertyga propalestinska svenskar om någonting.

    Tikotzinsky: jag tror att ett strategiskt beslut i IDF var att använda massiv eldgivning, som en av ”lärdomarna” ifrån det andra Libanonkriget. Jag tror också att Hamas inte anser att anklagelser om eventuella krigsförbrytelser spelar någon roll för deras ställning i det palestinska samhället, medan det effektivt terroriserar israeliska civila och påminner Israel om Hamas existens.

  4. ”Sen kan man ju undra sådär allmänt hur FN kunde framställa rapporten, utan tillgång till IDFs dokument eller IDFs officerer.”
    Inga problem. Både Amnesty och HRW lyckades ju med det konststycket; Intervjuer med Gazabor med Hamas Security närvarande. Hur prydligt som helst.

    /BR

  5. Efter 7 postningar på raken rörande Donald Boström, så måste den 8:nde som handlar om FN:s rapport om Gaza, även den inkludera Donald Boström… Suck!
    Hack i skivan, eller?

    Under den korta period som diskussion rasat om Boström, så har en handfull palestinier skadats eller dödads…

  6. Med tanke på den uppmärksamhet som Boströms artikel fått i media och fortfarande får i Sverige (debatten på Publicistklubben etc) så är det väl inte så märkligt att jag skrivit om den? Dessutom hittar jag inga sju på raken, högst fem 🙂 och jag har skrivit poster om annat emellan, så någon åttonde på raken är det inte heller.

  7. Att man skriver om den har jag inga invändningar mot, men det finns ju ganska många andra mer intressanta ämnen, som kanske även behöver belysas 😉

    Oavsett vad man tycker om Boströms text så är det knappast det mest revolutionerande stycke text om Israel och palestinierna, som publicerats detta år…
    Dock har nog intresset för Boström passerat bäst före datum sedan ca en vecka, i och med att ingenting nytt har framkommit.

    Jag upplever det mest som ett idisslande, plus att man försöker dra politiska poänger i kombination av att man försöker krama ur sista droppen ur denna ”godbiten” – med den uppenbara risken att det slår tillbaka för att man överdriver betydelsen av det hela… Leman är ett praktexempel.

    1. Ja, Anna

      Varför ska en sådan artikel som inte är väl underbyggd vara bra att publicera? Den gör mer onytta än nytta om den är så spekulativ. Så det är klart. Om den varit mer underbyggd, mer påtänkt och hederlig så hade jag kunnat tänka mig att publicera. Det är hans metodik som brister – inte att han valde att skriva om israelisk organhandel.

      Att kalla den för judehatisk och få den att handla om antisemitism (såsom många gör just nu), är dock för mig att gå långt över gränsen. Inget i texten varken pekar eller tyder på det. Inte heller har jag sett ett sakligt bemötande mot Boströms artikel i form av citerande osv.

  8. Hehe… det beror på 🙂
    Vilken artikel pratar vi om?
    Det är skillnad i fokus på den version som publicerades 2002 i Insallah, jämfört med årets reviderade.

    Bättre – på vilket sätt?

  9. Men kära snälla. Vilken artikel vi pratar om? Är det på något sätt oklart? Har jag någonsin skrivit något här om Inshallah? Jag har f ö inte läst den, precis som jag inte har läst en hög andra Mellanösternböcker skrivna på svenska av svenskar, eftersom de oftast inte säljs här och jag inte har känt något behov av att köpa dem när jag varit i Sverige. Jag har läst Catrin Ormestads bok om Gaza och tyckte om den (fick den i present). Men det är nog ungefär allt.

  10. Ja, man borde ha arbetat om artikeln, betydligt mer innan man publicerade den.
    Nu blev det alldeles för mycket fokus på organ.

    Å andra sidan om det nu var så att man från israeliskt håll sökte efter förevändningar för bråk, så hade det kanske ändå inte spelat någon roll i slutändan…

    Sedan borde Aftonbladet ha gjort mer av detta – tänkt ett par varv till, vad man egentligen ville med det hela, då man hade ett bättre och robustare försvar för sitt agerande.

    Om det var bättre om den inte publicerats är svårt at säga idag, det får framtiden utvisa. Det är förtidigt att dra några slutsatser redan.

    Jag vill bara påpeka att oavsett vad som sägs i artikeln, så existerar det ju faktiskt information i frågan. Det handlar ju inte om spekulationer som inte går att besvara, utan svaren finns faktiskt.

    Det finns en hel rad med människor i Israel, från beslutsfattare och soldater till doktorer som karvat i palestiniers kroppar, som vet precis vad som skett och inte.

    Huvuddelen av ansvaret för att situationen har uppstått består ju i det israeliska agerandet. Man väljer att mörka tiga och ignorera.
    Myter och spekulationer har alltid bäst bemöts med saklighet och fakta.
    Någonstans här är jag tämligen säker på att man inte alls är missnöjd med den uppkomna situationen.

  11. ”Myter och spekulationer har alltid bäst bemöts med saklighet och fakta.”
    Det beror på var man befinner sig. Jag trodde Anna skrev om det nyligen. Det hjälper inte vad hon säger till sina vänner vars ”myter och spekulationer” hon försöker bemöta med ”saklighet och fakta”.

  12. ”doktorer som karvat i palestiniers kroppar”
    Och som karvar för att rädda liv. Från den oskyldige till terroristen.

  13. Precis, Hava. De israeliska doktorer, araber som judar etc, som fick karva i t.ex. en palestinsk kvinnas kropp för att ge henne organ från ett judiskt offer för en självmordsbombning har nog en del att säga i frågan om att karva.

  14. ”Den besvärande rapporten” har fått en hel del kritik kanske därför att den är under all kritik:-) Nu senast bl a av David Landau, f.d. utgivare av Ha’aretz, som anser att Goldstone missade målet.

  15. ”Under den korta period som diskussion rasat om Boström, så har en handfull palestinier skadats eller dödads…

    Guardian”

    Ja, hittils i år har snart 200 palaraber dödats av andra palaraber, kvinnor och barn inräknat. Men det är naturligtvis mycket bättre jämfört med över 250 under 2007 eller över 600 under 2007.

  16. Hava, den begåvade Guardian kan inte räkna dem alla; eller, somliga palestinska offer räknas inte av den begåvade. Förlåt, Anna att jag pikar G. på din blogg. Tramset 10:53 öppnade dörren.

Kommentarer inaktiverade.