Anna i P1 morgon

Okej, det var första gången jag talade i svensk radio…min enda erfarenhet hittills var BBC Have Your Say. Jag är väldigt stolt över att jag inte pratade för fort, vilket normalt är mitt stora problem. Sedan hade jag fler bra saker att säga som jag naturligtvis hade glömt bort eller inte hann med på rätt ställe…anyway. Döm själva. Länk P1 Morgon

Kolla här: Expressens ledarblogg länkar till min Newsmill-artikel. Väldigt tillfredsställande att läsa…och i  Dagen.  Angående pratminusen: jag ringde ju helt enkelt upp några från olika organisationer som jag ansåg vara relevanta och talade med dem. Efter publiceringen i Newsmill fick jag också ett officiellt svar från advokaten Limor Yehuda på ACRI (www.acri.org.il) som precis som de andra förklarade att hon aldrig stött på den här anklagelsen (att israeliska soldater skulle ha fångat in palestinier och dödat dem i syfte att handla med deras organ). Hon hade överhuvudtaget inte stött på anklagelser om organstöld för något syfte.

Får jag bara påminna alla om att detta inte är ett privat krig mellan mig och Donald Boström? För mig handlar det främst om vilken strategi som bör användas om man verkligen konkret vill förändra och förbättra situationen på markytan, specifikt i östra Jerusalem och i de ockuperade områdena som helhet. Nyckelordet är samarbete mellan israeliska och palestinska freds- och människorättsorganisationer och den palestinska civilbefolkningen, och använda de resurser och den kompetens som denna kombination av talanger faktiskt har.

Sedan är första instansen israeliska HD plus utländska media och politiska påtryckningar – och sådant kan man inte göra utan väldigt väl kontrollerade och vattentäta bevis. Man måste jobba, helt enkelt, inte sitta vid skrivbord i Sverige och förmedla teorier. Så nu ska jag till Jerusalem, närmare bestämt Silwan. Återkommer.

Annonser

9 thoughts on “Anna i P1 morgon”

  1. Det som egentligen stör mig är att det har hänt. Jag förstår inte att Anna Veeder ena sekund säger att det har hänt och andra sekunden kritiserar Boström för att lyfta fram det öppet.

    Du kritiserar Boström, en sak som är bra. Du kritiserar inte IDF. Det får mig att ana en försiktighet eftersom du känner att ett snesteg på svensk radio kan kosta dig och flera organisationer i Israel en hel del.

    Tysta leken börjar nu. Den som startar åker ut. Fråga Carl Bildt. Han kör samma visa.

  2. Hej Anna,

    Tycker det är trevligt att det finns sansade röster som du i en debatt som spårade ut redan från början!

    Dock undrar jag över ditt påstående om att israeliska MR-organisationer inte har hört talas om anklagelser om att IDF skulle ha plundrat palestinska kroppar på organ.

    Hur hänger detta ihop med det faktum att du inte tvivlar på Boströms påstående att de anhöriga till de döda palestinierna misstänker att IDF har plundrat kropparna på organ?

    Är det så att de anhöriga inte har hört av sig till MR-organisationerna med sina misstankar och att ingen utredning har gjorts.

    Eller har de hört av sig, varpå man har startat en utrdning om saken och kommit fram till att ingen organplundring har förekommit?

    1. Ateist, jag vet inte hur mycket du har varit i Israel och på Västbanken, men rykten och konspirationsteorier är inte direkt någon sällsynthet, precis som Niklas Ekdahl skrev i en artikel på Newsmill. I min Newsmill-artikel nämns också specifikt två sådana teorier. En god palestinsk vän till mig i Jerusalem är t ex helt övertygad om att Israel sätter upp mobilantenner på strategiska ställen för att strålningen ska skada palestinier, plus en hel rad andra saker. Det var inte bättre 1992. Misstankarna är förståeliga, med tanke på den hjälplöshet och utsatthet som palestinierna lever i under ockupation – men det betyder inte att allt som sägs är sant. MR-organisationer har just som uppgift att dokumentera och undersöka sådana vittnesmål.

      Enligt Boström så har han vänt sig till Btselem och till Al Haq, men ingen av dem ville ta tag i ämnet. Boströms förklaring var att detta berodde på fredsprocessen som startade 1993 och att varken israeliska eller palestinska MR-organisationer var intresserade av att ta upp ett sådant hett ämne. Det låter dock aningen märkligt, eftersom fredsprocessen ju kraschade totalt (och i etapper innan dess) i september 2000, när den andra intifadan bröt ut.

      Jag fick inte tag på Btselem, men eftersom jag talade med representanter för tre olika organisationer så tyckte jag att jag hade tillräckligt med respons för att förmedla den (entydiga) bilden jag fick och ifråga Boströms tillvägagångssätt.

      Nu tycker jag att om Boström och Aftonbladet känner sig så säkra på den här publiceringen så borde de vara konsekventa och verkligen lägga fram uppgifterna inför den internationella domstolen så att de får ta ställning till om indicierna räcker till för att starta en utredning. En journalist måste väl ändå ha ett visst ansvar för och en trovärdighet bakom det han skriver?

      1. Han vågade skriva om det som ingen annan skrev om. Han försöker inte att anklaga Israel utan utifrån egen erfarenhet drar kopplingar med det som sker i Israel idag vad gäller organhandel.

        Vad är det han ska behöva bevisa? Ska han försöka bevisa det som inte går att bevisa menar du kanske?

        Tvärtom tycker jag att det är Israeliska ledare och det Israeliska samhället som ska ta till sig kritiken och kolla upp det, inte en svensk journalist. Var är kritiken emot de israeliska ledarna som gång på gång beter sig som om de var 5 åringar?

        Det är Israel som ska bemöta hans artikel med sakliga ståndpunkter. Bemöt argument och artikelns innehåll. Det är Israel som ska bevisa att det är antisemitism i domstolen.

        Inte Boström som råkade se en sak under 92 och sedan dess faktiskt gjort rätt i att skriva om den, som ska bevisa för ISRAEL vad ISRAEL begår för brott i Mellanöstern.

        Din kritik mot Boström är inte tom, utan tvärtom helt giltig men det stör mig att du inte nämner ett ord om den dåliga kritikhanteringen i Israels samhälle.

  3. Herregud, karln upprepar gång på gång ”uppsprättade och hopsydda”. När min morfar dog blev han också ”uppsprättad och hopsydd” på ett svenskt sjukhus. Det kallas obduktion med andra ord.

Kommentarer inaktiverade.