Kolumn #3 – om omskärelse

För några veckor sedan läste jag en artikelserie i SvD om manlig omskärelse, blev ganska förbannad över artikelns väldigt tydliga vinkling och beslöt att utnyttja min kolumn i Fria Tidningar för att beskriva min egen version av ”könsstympning”. Speciellt tack till Magnus Lindberg och Ida Dzanovic för inspiration…

Ingen påstår ju att alla barn i Sverige ska omskäras, eller att det inte ska ske under kontrollerade och vettiga former. Tvärtom. Men den här svenska reflexen att ropa på lagar och förbud istället för att gå ut med info och upplysning, den går mig extremt på nerverna. Vill ni förbjuda något som har en katastrofal inverkan på både barn och vuxnas hälsa, livslängd, mental hälsa och så vidare så börja med att förbjuda svenskarnas käraste sedvänja – alkoholen. För att inte tala om vilken inverkan alkoholen har på sexlivet. Börja där. Sedan kan vi tala omskärelser igen.

För intresserade bifogar jag en artikel som jag skrev för några år sedan i ämnet.

Israeliska kvinnor berättar om omskärelse

Fredag, lunchtid. Festlokalen i utkanten av den israeliska staden Afulas industriområde fylls långsamt med finklädda människor som lägger sina vackert inslagna presenter i en vagn vid ingången. En del står i klungor och pratar, andra ger sig förtjust i kast med den imponerande buffén som dagen till ära är prydd med nappformade ballonger i ljusblått och rosa. Litet längre in i salen står en hög stol med en bländvit ny kudde uppställd mot väggen. Det är här som Richard och Sarit snart ska låta omskära sin åtta dagar gamla son, välsigna honom och ge honom ett namn. Snart. För tillfället sover han tryggt i vagnen, obekymrad om oväsendet omkring honom.

 Litet drygt en timme försenad kommer den som ska utföra omskärelsen, en mohel, och plötsligt ska allting gå blixtsnabbt. De församlade gästerna skockas runt stolen där gudfadern sitter med kudden i knäet och väntar på att Richard ska komma med babyn. Inom några minuter ligger babyn tillrättalagd i gudfaderns knä. Församlingen stämmer unisont upp de traditionella välsignelserna, ett tecken på att ceremonin har börjat. För mig personligen betyder det att smärtgränsen är nådd och att det är hög tid att dra sig tillbaka. Inte min grej helt enkelt, även om det långt ifrån är första gången som jag befinner mig på en sådan här tillställning.

 Så jag avlägsnar mig från folkmassan och sällar mig istället till en liten klunga kvinnor som står vid dörren, på behörigt avstånd från händelsernas centrum. Den finns alltid där, den där gruppen av kvinnor som står vid sidan om vid omskärelseceremonier. Som å ena sidan ser omskärelsen som ett kulturellt fenomen, ett tecken på tillhörighet till det judiska folket som de vill låta sina söner bli en del av, men som å andra sidan finner själva ingreppet outhärdligt och som lider med babyn. I vissa fall möjligen mer än babyn. Jag räknar mig till dem.

 Darya, en elegant modern religiös kvinna i fyrtioårsåldern som till vardags är chef för exportavdelningen i en hitechfirma står i ett hörn med ett glas i handen.

-Jag kan inte höra det, säger hon med spänd röst. Jag står inte ut med det. Vi går på fest och ska vara glada medan babyn gråter och har ont. Hoppas det är över snart.

De andra kvinnorna nickar instämmande.

 Nära 100% av alla judiska (och muslimska) pojkar i Israel är omskurna. Omskärelsen är utan tvivel det religiösa bud som har störst genomslagskraft också hos sekulära judar: de kan gifta sig civilt på Cypern eller inte alls, de har inte varit i synagogan sedan sin bar mitzva, de åker gladeligen och shoppar eller ser på fotbollsmatcher på sabbaten, de blandar utan några större skrupler kött och mjölk och struntar i att fasta på Yom Kippur. Men så snart en son föds så ringer de till en mohel och skickar expressinbjudan per email till släkt och vänner att komma och delta i ceremonin. Och jag kan inte låta bli att undra: vad är det som får moderna, utbildade, jämställdhetsmedvetna och uppplysta kvinnor – både religiösa och sekulära – att låta sina åtta dagar gamla söner genomgå den här proceduren idag, år 2006?

* * *

 I ett litet idylliskt villasamhälle i norra Israel träffar jag Efrat och Dagmar, som på intet sätt kan påstås tillhöra det israeliska samhällets mer traditionsbundna mainstream: homosexuella partnerskap erkänns inte ens av det israeliska civila folkbokföringsregistret, än mindre av rabbinatet. Till detta kommer att Dagmar varken är israel eller judinna, utan en kristen tyska som bott mer än tjugo år i Israel. När Efrat ville ha barn, blev gravid och det visade sig att fostret var en pojke ställdes de inför frågan: skulle de låta omskära honom eller inte?

-Jag minns när vi kom ut från ultraljudsundersökningen, berättar Dagmar. Vi satt tysta brevid varandra i bilen. Omskärelse, stammade jag. Militärtjänstgöring, svarade Efrat, lika skärrad hon. Men det var uppenbart för mig att vi skulle låta göra det – framför allt för att jag inte ville att han skulle vara annorlunda. Han är tillräckligt annorlunda som det är, tillägger hon och syftar på faktum att han har två mödrar. Även om jag samtidigt inte kan låta bli att tycka att det är barbariskt att utföra något sådant på ett så litet barn.

För Efrat, som är född och uppvuxen i Israel, var det självklart att de måste låta omskära babyn.

-Inte av religiösa skäl, understryker hon. Inte ens för att bli en del av det judiska folket eller något sådant. Men det israeliska samhället sätter högt värde på en stark kollektiv identitet, från förskolan till armén, som är viktig också för mig. Jag definierar mig i första hand som israel. Och i den starka identiteten och känslan av att höra till ligger också mycket positivt. Jag vill att min son ska vara en del av den gemenskapen. Och för israeliska pojkar är det nu så att omskärelsen är en del av den kollektiva kulturella identiteten.

Trots att de båda var överens i sak medger Efrat att själva omskärelseceremonin både för henne och Dagmar var väldigt traumatisk.

-Någon religiös ritual var det ju inte frågan om, vi ville ju så att säga bara ha det gjort, förklarar Efrat. Dessutom väntade vi tills han var ungefär en månad gammal för hans då tvååriga syster var sjuk och vi var oroliga för infektionsrisken. Bekanta rekommenderade en bra mohel som kom hem till oss för att göra omskärelsen. Men när jag räckte över babyn så kände jag mig som om jag lämnade honom för att offras. Som när Abraham band Isak. Jag gick därifrån och grät. Det var fruktansvärt.

Om det var fruktansvärt för dem, hur reagerade då babyn?

-Han? De första dagarna var vi väldigt noga med att byta blöja på honom väldigt ofta, så att det inte skulle svida när han kissade, berättar Dagmar. Det är klart att själva ingreppet måste ha gjort ont, men han var faktiskt helt som vanligt igen dagen efter. Som tur var tillstötte inga komplikationer och såret läkte fort.

Möjligheten att leta rätt på en mohel som också är läkare och kan ge en bedövningsspruta var inget de funderade på just då, även om det är just tanken på att tillfoga en liten baby smärta utan någon medicinsk orsak som de båda anser vara så problematisk.

-En bedövningsspruta gör ju också ont, fast antagligen mindre, säger Efrat. Men man ska också komma ihåg att det inte bara behövs smärtlindring för själva ingreppet. Det är ju ett sår som tar tid att läka, även om det går väldigt snabbt hos ett så litet barn.

Dagmar nickar instämmande.

-Kunde man göra det garanterat smärtfritt så vore det inga problem alls för mig. Resultatet är faktiskt också rätt estetiskt, tillägger hon leende.

För religiösa kvinnor, som i sitt dagliga liv lever enligt judisk lag (halacha), är omskärelseceremonin något fullständigt självklart vars betydelse och nödvändighet aldrig ifrågasätts. Men detta betyder inte att de inte kan identifiera sig med den känslomässiga konflikt som Efrat och Dagmar vittnar om. Skuldkänslor och medlidande med barnet är inga obekanta fenomen, medan vikten av att tillhöra en gemenskap, att vara en del av ett kollektiv och en tradition också betonas starkt av religiösa kvinnor.

-Jag har hemskt svårt för omskärelseceremonier, medger Sarah, en trettioårig religiös kvinna från den judiska bosättningen Kiryat Arba nära Hebron på Västbanken. Men omskärelsen är idag det starkaste bandet mellan alla delar av det judiska folket, med traditionen. För mig handlar det mer om tillhörighet än om ett Guds bud. Jag vill att mina barn ska veta att de är en del av ett sammanhang. Om vi väntar tills de är arton så är det för sent. Dessutom tror jag att det finns en logisk grund till varför det görs, hygien och så, men det är inte det viktigaste.

När Sarahs första son föddes upplevde hon omskärelseceremonin som smärtsam och påfrestande , både för henne och babyn. Hon hade skuldkänslor och led med babyn, som hon säger hade ont i två veckor.

-Du är mamma till den här babyn, och även om du inte gör babyn illa själv så går du med på att lämna ifrån dig babyn och låta någon annan göra det, förklarar hon. Och sedan till råga på allt så firar man händelsen. Det var för mig det värsta, jag kunde inte acceptera det. Så jag var inte med på festen alls. Jag tog min son och gick hem.

När Sarah var gravid med sin andra son fick de rekommendationer om en väldigt skicklig mohel som påstods åsamka babyn minimal smärta. De blev inte besvikna.

-Med min andra son var det mycket lättare, fortsätter hon. Redan nästa dag var min son som vanligt igen. Men trots den mer positiva upplevelsen gillar jag inte att gå på sådana här tillställningar. Helst försöker jag komma när själva ceremonin redan är över.

Sarah funderade mycket på varför omskärelseceremonier firas med en fest, och letade i den rabbinska litteraturen för att försöka hitta en förklaring. Hon berättar att festen från början var en tacksägelsefest för att fira att både modern och barnet klarat födseln oskadda, vilket ju genom tiderna varit långt ifrån självklart. En sådan fest, som inte heller var beroende av barnets kön, var något som hon kände att hon kunde acceptera och identifiera sig med. När deras tredje barn föddes – en dotter – krävde hon av sin man att de skulle ha en likadan fest som för sönerna. Och så blev det.

* * *

Tillbaka till festlokalen i Afula. Folkmängden stämmer upp nya välsignelser, vi hör fadern proklamera babyns namn – Nerya – och inom några minuter är ceremonin över. Babyn, som till allas vår lättnad inte gav ifrån sig mer än ett litet utdraget pip, ammas och somnar hos sin mamma. Gästerna sätter sig vid de dukade borden och äter medan barnen kivas om de nappformade ballongerna eller leker kurragömma mellan borden. En fotograf kommer och tar kort av släkt och vänner med föräldrarna och den sovande babyn. För dem är det en väldigt speciell dag, en glad dag att minnas. Mazal Tov!

 

Annonser

29 thoughts on “Kolumn #3 – om omskärelse”

  1. Intressant. Jag undrar varfor sedvanjan borjade, dvs varfor det ar ett pabud enligt religionerna. Medicinska skal kanske.

  2. Enligt både islam och judendom har det med hygien att göra. Det har dom faktiskt rätt i, för hur tvättar man sig ordentligt där nere om man har förhud?

    1. Med förhud tvättar man sig enklast genom att dra tillbaka förhuden, sen åker förhuden tillbaks för återigen skydda det känsliga ollonet.
      Det är för övrigt klart enklare än att tvätta öronen : )

  3. Hej Anna! Ja, diskussionen om manlig omskärelse återkommer med jämna mellanrum och jag har också skrivit om det flera ggr på min blogg. Se nedan !(Jag nämnde även ditt inlägg där -det var mycket träffande och igenkännande)
    Det som förvånar mig varje gg ämnet kommer upp är två saker.För det första så hade vi aldrig denna diskussion innan Sverige fick ett ökat antal muslimska invandrare hit. Alltsedan 1500-talet har de svenska judarna omskurit sina pojkar här och ingen sagt ett ord – varför? För att det sköttes på ett säkert och tryggt sätt och hotade ingen som inte ville göra det.
    För det andra verkar det som svenska medelålders män är livrädda att någon liten tomte ska klippa av deras förhud på natten om man inte inför ett förbud mot manlig omskärelse.

    http://aspecialthought.blogg.se/2007/august/den-eviga-reprisen-motstandet-mot-den-manliga-omsk.html
    http://aspecialthought.blogg.se/2007/march/who-omskar-man-for-att-minska-hivdel-2.html
    http://aspecialthought.blogg.se/2007/march/ror-inte-min-kompis.html
    http://aspecialthought.blogg.se/2007/march/dagens-dn-artikeln-om-manlig-omskarelse.html

  4. Eleni,

    Teorierna som binder 3000-åriga judiska seder till modern medicinsk forskning anser jag vara långsökta spekulationer. Liknande försök har gjorts att förklara förbudet mot svinkött med grisars trikin-infektioner, eller förbudet mot skaldjur med deras korta hållbarhet i värmen. Om man läser Bibeln bokstavligt, så är omskärelsen ett tecken på stamtillhörighet. Det kanske är så enkelt.

    Amanda,
    Kanske med samma spetsiga tvål som man använder till öronen??!!

  5. GT

    Så är det delvis. Men betydligt mer. Förhuden är cirkelrund. En cirkel har vare sig början eller slut och är en forntida symbol för evigheten. I vårt fall när det gäller omskärelsen är den en oåterkallelig handling som visar på det eviga förbundet mellan våra stammar/folket och vår (stam)gud.

  6. Här i USA, i Mellanvästern, finns få pojkar som inte är omskurna. Man gör det nästan rutinmässigt på sjukhuset på andra dagen innan man far hem. När vårt första barnbarn låg för observation några timmar och vi fick besöka honom höll en äldre kvinna på att vyssa en dagsgammal baby. Han hade just blivit omskuren, sa hon, och kvinnan var där som frivillig tröstare. I Sverige skriver man som om omskärelse av pojkar var världens största brott. En av mina kusiner led fom födseln av sammanväxningar och blev efter ett par år av detta omskuren. Onödligt lidande.

  7. Jag är inte omskuren och det är jag glad för. De 15% känselceller aktiva vid samlag som man skär bort vid en judisk eller muslimsk omskärelse av pojkar, hade jag inte velat vara utan.

    Könsstympning till 15% är likväl könsstympning (nej, siffran är inte tagen ur luften utan är ett genomsnitt enligt de som undersökt saken. Lätt att kolla upp).

  8. John – Ett typiskt kristet svar utan förståelse för vad det innebär att vara del av ett avskilt folk.

  9. Monogoma långa heterofila relationer är vanligare bland omskurna o manlig homosexualitet levs sällan ut som bland oskurna.
    Dessutom blir könsrollerna per automatik striktare genom anatomisk kirurgi kallad omskärelse.
    Hu vanligt är det inte i Sverige med svenska män i AIDS men bland muslimerna här är denna sjukdom o %.

  10. Omskärelsen studeras intensivt i dagens läge då man konstaterat att det är så många mindre fall av AIDS inom den befolkningen. Räcker med att jämföra nordafrika med den övriga delen av kontinenten.

  11. Käraste originella fröken Veeder.
    Om du ser sexualiteten endast som ett instrumentellt verktyg för att avla barn så är det just din åsikt.
    Men att försvåra och i många fall omöjliggöra avslappning för miljoner unga är galet.
    Lögner och antisexuell skrämselpropaganda om förhuden är just sexofobi iklädd modernt språk.
    Menar du att Taliban regimen i Afghanistan inte förvärras genom sexuell frustration?
    Eller religiösa prästerskapet i Iran?
    Tror du inte dessa Talibaner hade vart mjukare i sinnet om de kunnat onanera?
    Det är just manlig stympning som direkt skapar kvinnoförtryck men ni judar väljer att blunda för det pga eran motvilja att se nackdelarna med er förträffliga religion.
    Att speciellt judinnor bekämpar kvinnlig omskärelse högljutt är ren kompensation för våldet som ni judar är orsaken till.
    Tycker inte du som mamma Anna att det känns fel i magen att direkt efter en välsignad förlossning börja operera och konstruera bebisens genitalier så att de överenstämmer med dagens sexofobiska klimat?
    Du kanske har blitt förblindad av förtryck som ni Judar som grupp har blitt utsatta för att du glömmer er flocks våld mot era egna individer?

  12. Äntligen en humoristisk kommentar 🙂 Vilken guldgruva. BR, Bulten, A-K och Jomaa, släpp ert inbördes gnabb och svara nu Libertinen istället för mig.

  13. Ett kvickt försök, Anna:

    ”…Tror du inte dessa Talibaner hade vart mjukare i sinnet om de kunnat onanera?…”

    Kan dom inte det? Måste man gå till litteraturen för att hitta omskurna som kan så det sprutar om det?

    Min (efter)namne och judiske Phillip Roth i självbiografiska Portnoy’s Complaint, från http://www.kirjasto.sci.fi/proth.htm:

    [Citat] Portnoy goes through his adolescent obsession:

    ”Then came adolescence – half my waking life spent locked behind the bathroom door, firing my wad down the toilet bowl, or into the soiled clothes in the laundry hamper, or splat, up against the medicine-chest mirror, before which I stood in my dropped drawers so I could see how it looked coming out.” Portnoy’s approach to hedonistic Western culture is ironic.[slut citat]

    Hittade detta också, Shalom Auslanders ”Foreskins Lament”, sägs vara hysteriskt rolig:

    http://www.shalomauslander.com/book_foreskins_lament.php

  14. skämt är oftast den försvarslöses sätt att förhålla sig till en svår upplevelse Anna.
    jag tror libertinen har lite rätt.
    min fråga till dig Anna är:
    -känns det inte konstigt i magen att efter en förlossning utsätta en bebis för operation?
    den frågan ställde även libertinen.
    just den känslan att direkt pracka på barnen våra kulturella påhitt så tidigt skräämer mig

  15. Anna dit argument för omskärelse är inte religiöst eller
    medicinskt. Utan vad jag förstår att få komma in i en gemenskap, i ditt fall den judiska. Hur kommer då kvinnorna in i gemenskapen. Varför inte skära bort
    klitoriskappan, motsvara förhuden, i jämstäldhetens
    namn. Nej givetvis inte. -jews against circumcison-
    föreslår en oblodig ceromoni, en sån du hade för din flicka. Det gör förmodligen fruktansvärt ont även på
    spädbarn att skära bort förhuden. Inte många vuxna män
    med vettet i behåll skulle låta någon skära in sin penis utan bedövning. När man på ST.Görans barnkliniker, 20 år sedan gjord s.k. rituela circumcisioner var barnen sövda. Men ont gjord det.
    En förklaring till att spädbarn som omskärs ibland verkar så oberörda är att det gör så ont att en massa endorfiner, kroppens morfin, produceras. Spädbarn har också svårt att lokalisera smärta utan känner smärtan i hela kroppen. Om man skär bort en bit av ett öra på
    en människa, utan dess med givande, skulle det utan tvekan se som misshandel i lagens mening i de flästa länder i dag, även Israel. Spådbarn är människor med rätt till sin kropp, så som den är skapad. Missbildningar är en annan sak. Konventionen för de
    mänskliga rättigheterna går före religionsfriheten.
    Så dömde en domstol i USA i varge fall. Jag är sjukskötersak och jobbat men barn nästan hela mitt liv
    Mats Birgersson

  16. Mats, jag har inte skrivit ”argument för”. Jag har berättat om mina egna erfarenheter ifrån mitt eget barn, och lyssnat på andra som talat om sina barn (vänner till mig). Kvinnlig omskärelse har aldrig varit en del av judendomen.

  17. Anna, ursäkta om jag klampar in lite sent i diskutionen. Men är inte din artikel i Fria tidningen en sorts argumentering för rätten för föräldrar att omskära sina söner. Jag skriver gemenskap du skriver tillhörighet m.m. i din artikel. Jag vet mycket väl att kvinnor inte omskärs i den Judiska tradisionen. Men de orsaker du anger för manlig omskärelose är ungeför samma som i de tradisioner där man försvarar kvinlig omskärelse. Varför måste det till en blodig ritual, för pojkar, för att komma med i den Judiska gemenskapen, få en judisk identitet. Men flickor slipper detta. Man kan väll ordna en fin ritual även för pojkarna. Du skriver att dina manliga bekanta onanerar utan problem. Det hoppas jag verkligen, men hur gör dom. Utan det glidlager som förhuden utgör. Jag skulle få brännblåser efter 5 min gnidande torrhud mot torrhud, hudslemhinna. Vet du varför omskärelsen görs på den 8 dagen.

  18. Jo, det är den. Jag tycker att det är en sedvänja som bör vara tillåten i Sverige, förutsatt att ingreppet sker enligt vettiga medicinska principer (se ålder på barnet, vem som får göra ingreppet och under vilka omständigheter det får ske, alltså helst i vården).

    Det är ju ingen som hindrar någon som vill göra en alternativ ritual från att göra det. Det här handlar om att föräldrarna faktiskt vill ha just den här ceremonin, och att jag tycker att det ska vara tillåtet inom rimliga gränser (se ovan).

    8-e dagen: för att det står så i Bibeln om Abraham och Isak, så vitt jag vet.

    Jag vill inte gå in på hur omskurna killar onanerar, men det kan du säkert hitta någon att fråga om du vill.

  19. Det görs den 8e dagen om inte babyn fått gulsot eller något annat hälsoproblem. Då får man vänta tills det är över. Ju tidigare desto bättre, enligt sunt förnuft.
    Är denna ”sjuksköterska” på riktigt…:-))

  20. Jo Hava jag är sjuksköterska, på riktigt, jobbar med barnintensivvård. Och jag har haft hand om åtskilliga små och stora nyomskurna barn. Det är därför jag under många år funderat på varför omskärelse görs. Omskärelse praktieras även i andra kulturer än den Judiska. Omskärelsen i Islam har ju samma urspring som den Judiska, förbundet som gjordes mellan Gud och Abraham. Han had ju sonen Ismael också. Filipinerna finns en förkristen tradition av omskärelse, som förtsätter än i dag. I USA omskärs spädbarn av icke religiösa skäl sedan mitten av 1800-talet. Skälen då var att stoppa onani (samma som ”händerna på täcket), som man då trodde orskade en mängd olika sjukdommar.
    Det handlar om, skulle jag säga, att varge individ har rätt till sin kropp, oberoend av vad föräldrarna
    tycker. Så säger blandannat FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Jag vet att den anväds även för att rättfärdiga omskärelse. För mig är det rent
    absurt att skära bort i bit av sitt nyfödda barn. Vi lever inte på Abrahams tid längre. Med det menar jag att traditioner och religiösa sedvänjer ändras med åren gentemot urkunderna. Det är väll där som den muntliga lagen , som tolkar, kommer in. Abraham var
    99 år när han omskar sig de sina. 8 dagars regeln
    är nog till för att man inte skall omskära tidigare,
    så låt pojkarna bestämma om sin förhud när de är mogna för ett sådant beslut.

  21. Hava, omskärelse är inte lösningen på AIDS problemet.
    Tillsvidare är information och kondomer den bästa lösningen. Något som motarbetats i Afrika söder om Sahara av blannat katolska och högerkristan missionärer.
    Om fem år börjar vaccinerna mot HIV att komma. Så att omskära nyfödda för att skydda dem mot HIV om 15 år
    känns inte så angeläget.

  22. ”…omskärelse är inte lösningen på AIDS problemet.”
    Nej, vem i all världen har påstått det?
    Låt det vara absurt för dig, du har rätt till din åsikt. Och låt andra ha sin. Jag har ingen lust att försöka övertala dig till att byta åsikt. Amerikanska babysar omskärs av hygieniska skäl eller religiösa. Du kan sluta fundera och i stället skaffa dig en ”spell check” så ser din svenska betydligt bättre ut.
    Man levde inte till 99 år på Abrahams tid. Man räknade annorlunda men det har ingen betydelse.

  23. Det finns inga hygieniska skäl. Abraham omskar sig som
    vuxen. Man får ha åsikter. Men att skära bort förhuden på ett spädbarn är inte en åsikt. Se på ett spädbarns-oomskuren-snopp håll i den ta kniven och skär. Sedvänjor kan ändras. Man offrar inte djur längre.

  24. Mats, du har fått uttrycka din åsikt. Jag tror att vi har fattat vad du tycker. Det är helt OK. Men det är nog ganska meningslöst att fortsätta diskutera här.

Kommentarer inaktiverade.