Obama imponerar. Hans stab har hövligt men tydligt markerat till den israeliska regeringen att goda vänner säger sanningen: bosättningarna måste frysas och Israel måste acceptera principen om en tvåstatslösning. Den vanligtvis så självsäkre Netanyahu får betala räkningen för de senaste tjugo årens bosättningspolitik som drivits av alla israeliska regeringar oavsett partikulör (för detaljer, se tabellen nedan).
Visst, än så länge är det bara ord. Men ord som är svåra att missförstå – och det råder inga tvivel om att den amerikanska administrationen avser att föra en konsekvent politik i frågan.
På Wolfgang Hanssons fråga angående ”den starka judiska lobbyn i USA” skulle jag vilja svara att den judiska lobbyn inte är så enhetlig som förut. Grupper som J Street och Brit Zedek ve Shalom är inte lika starka och inflytelserika som AIPAC, men de är synnerligen alive and kicking.
Peace Now har ett möte idag där alla kan komma och se talet i direktsändning. Tyvärr sitter jag på jobbet, men…jag kan nog höra det på radio.
Ultranationalistiska gruppers hot mot högt uppsatta israeliska militärer i syfte att stoppa rivningen av illegala utposter (oftast någon ranglig trästruktur, fyra tonåringar och en get) har kanske inte direkt något att göra med Obama, men det känns ändå som att högern, trots valsegern, definitivt känner sig under ett ökande tryck.
Vilket enligt mitt sätt att se är utmärkt. Nu ska det bli intressant att se hur Hizbollah, Khaled Mashaal m fl inom det palestinska refuseniklägret reagerar.
Uppdatering: både min jobbarkompis Suzanne och jag sitter och lyssnar online…hörde ni det där lilla ordet ”shukran” i början av talet? Salaam aleikum? Citat från Koranen?
Lyssna. Lyssna på HELA talet. Lyssna på ALLT han säger. Det här är ord och inga visor.
Nu är det slutgiltigt: jag är en Obama-groupie. Go, Obama, go. Hoppas av hela mitt hjärta att den här mannen får sitta kvar två mandatsperioder. Rekommenderar hans livvakter att hålla ögonen väldigt öppna.
Anna Veeder - svensk guide i Israel 
Jodå, Obama har visat att han kan ”talk the talk” (om någon någonsin skulle tvivlat), nu måste han även visa att han kan ”walk the walk”.
Likudkoalionen har ju redan blivit så byxis att man varit snabbare att ta ner utposter än vad Labour/Kadima lyckades med…men utposter är en sak – bosättningar en annan.
Man måste omgående styra upp situationen så att inte bosättare kan fortsätta attackera palestinier(Logik??) för att militären river deras utposter.
Att Obama menar allvar är det ingen tvekan om, men hur går man vidare sen?
Att varken Bibi eller Obama vill ha en konfrontation nu är tämligen klart, båda inser det onödiga, i detta tidiga skede.
Men vad händer om Bibi börjar spela ut ”hoppsan-min-koaltion-spricker-om-jag-gör-detta”-kortet. Liberman är väl inte den mest pålitliga politikern i Israel, å andra sidan så kan kanske Kadima ersätta…
Shas har även en historia av sänka regeringar i Israel.
Spännande fortsättning väntar….
Även jag tycker Obamas tal var bra. Hur ser den vanliga Israelen på talet?
Här i Sverige är kommentarerna få från de många kristna som ”snöat in” på eskatologiska spekulationer Israe, men en skrev igår på sin blogg citat: Den amerikanske presidenten Barack Obama är populär i arabvärlden. Detta över att han besökte en muslimsk stat först och inte Israel. Han går dessutom hårt mot Israel. Är detta USA:s första steg mot att överge Israel? Vi vet att enligt bibeln kommer hela världen överge Israel och en dag gå emot det med vapenskrammel. Israel är ett starkt tidstecken på att vi lever i den sista tiden och därför är det viktigt att vi är vakna över vad som händer med detta Guds utvalda land åt judarna. – Jesus kommer snart! Slut citat från bloggaren Apg29
Annat än saken om bosättningarna var också intressant. Han tvekade inte att starkt fördöma ”violent extremism” – undvek ordet terrorism – och att starkt förkasta förintelseförnekande och hatmånglande, kom med lite underförstådd men bestämd kritik i den riktningen och underlät inte att berätta hur amerikaner upplevde 9/11.
Tyckte det här var bra också:
”…The Arab-Israeli conflict should no longer be used to distract the people of Arab nations from other problems. Instead, it must be a cause for action to help the Palestinian people develop the institutions that will sustain their state; to recognize Israel’s legitimacy; and to choose progress over a self-defeating focus[våld och krig] on the past…”
Iofs bra råd även för alla tyckare i detta ämne som lever i det förflutna.
Väntar med spänning på när diplomati övergår i konkret action. Det finns mycket att göra. Forts. följer…..