57-statslösningen

Läste just vad Gideon Levy har att säga om Obama i artikeln Friend of Israel – och jag har nog aldrig hört just Gideon Levy uttrycka sig i så positiva ordalag om någon, någonsin. För vissa betyder detta förmodligen att Obama är att betrakta som Hamaskramare, men själv tenderar jag att hålla med. Ska Obama visa sig vara den förste svarte Messias, i alla fall, och rädda det israeliska folket från sig självt??

Glöm det där med tvåstatslösning. Det nya konceptet heter 57-statslösning, och drivs av bl a Kung Abdullah i samarbete med Mubarak, Obama och andra. Israel får alltså fred och normala relationer med hela arabvärlden från Marocko till Indonesien, i utbyte mot Golanhöjderna, Västbanken, Gaza, landutväxling här och där, någon form av lösning i Jerusalem (delning, internationell överhöghet) och kompensation för de palestinska flyktingarna (som får fritt medborgarskap i den nya palestinska staten, precis som under Israels ”lag om återvändande”).

Själv klarar jag mig rätt bra utan fred med t ex Djibouti, men som koncept så är det här faktiskt svårt att motstå. Sedan är jag väldigt nöjd med att det är Netanyahu som sitter i premiärministerposten och får ta itu med de amerikanska påtryckningarna – för det blir ju lite svårt att anklaga vänstern för att sälja ut landet om han skulle gå med på någonting. Även om Barak sitter i regeringen.

(Påstår dessutom någon att Barak är vänster så lägger jag härmed redan in en protest).

Fördelarna med en sådan fred? Officiellt slut på konflikten. Israel får fasta och internationellt erkända gränser och blir en helt accepterad del av världssamfundet, vilket öppnar för fulla (och inte som hittills hemliga) handelsförbindelser med bl a gulfstaterna. Mina palestinska vänner i Jerusalem får äntligen medborgarskap och slipper vara statslösa och ockuperade.

Gissa vad jag gör om ett sådant fredsfördrag skrivs under? Först blir det århundradets party i Haifa, och sedan åker jag till Beirut tillsammans med några kompisar. Landvägen. O Nasrallah, detta ska bli min ljuva hämnd för raketerna du skickade på oss i det andra Libanonkriget. Må det hända snart, i vår tid, amen.

DN SvD

Annonser

9 thoughts on “57-statslösningen”

  1. Instämmer Anna.
    Det börjar röra på sig och pressen på Netanyahu ökar.
    http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1242212425689&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

    Det perfekta vore, vilket jag tidigare uttryckt, om det blir en högerregering som skriver på ett kommande fredsavtal.
    Ingen inom Likudblocket skulle då kunna anklaga Kadima eller vänstern för att ha sålt ut Israels intressen. Fredsavtalet skulle då få både en folkmajoritet och parlamentarisk majoritet bakom sig. Och bättre än så kan det inte bli.
    Måste också erkänna att 57 -konceptet verkar mycket tilltalande.

  2. Här säger vi ”if it sounds too good to be true, it probably isn’t”. Naturligtvis håller jag tummarna som alltid för en fred i Mellanöstern. Tyvärr tycker jag Gideons artikel är naiv och ger ammunition till Israelkritikerna.

  3. Om freden blir lika kall som med Egypten, då klarar vi oss bra utan.

    Den verkliga multi-statslösningen ser ut så här: Palestinska Myndigheten (A/B-territorier) blir medlemmar i EU, med fulla rättigheter för befolkningen att bosätta sig var de vill. Israel blir upptagen som 51:a staten i USA, med dito rättigheter.

    Hur som helst, så är tvåstatslösningen förmodligen inte relevant längre. Vi talar nu om en trestatslösning, dvs. A/B territorier, Gaza och Israel.

  4. Den muslimska världen, borde det naturligtvis vara. Det kan man påpeka utan att leka skolfröken samtidigt som man stavar fel.

Kommentarer inaktiverade.