Här kommer min enormt genomträngande, djupgående kommentar till Obama-Netanyahumötet som jag följt lite förstrött från åskådarläktaren: det väsentliga är att vi kommer från blablabla-stadiet till implementera-på-markytan-stadiet. Kom ihåg: när israeliska bosättare bränner bildäck på Ayalon, då börjar det eventuellt hända något.
Men även blablabla-stadiet verkar ha skakat upp den israeliska regeringen lite. Obamas administration har tydligen lagt fram en fredsplan som inte utarbetats tillsammans med Israel, o ve o fasa! Hörde just Uzi Landau (”inte en centimeter” och ”nej, nej och åter nej”) i radion och han var väldigt upprörd.
Till alla upprörda skulle jag vilja påminna om hur befolkningssituationen inom gränserna för det forna brittiska Palestinamandatet (utan Jordanien) ser ut idag, maj 2009, och ställa frågan: Vad händer om Israels vägran att gå med på en tvåstatslösning baserad på 67 års gränser plus landutväxling leder till att palestinierna inser att kampen har misslyckats och istället kräver medborgarskap??
Tabell med hänvisningar courtesy of Shaul Arieli.
|
Jews[2] |
Area |
|
|
1,228,000 |
5,104,000 |
Within 1967 borders |
|
270,000 (58.2%) |
194,000 (41.8%) |
East Jerusalem3 |
|
1,498,0004 |
5,298,000 |
Total (territory under Israeli law) |
|
2,231,000 (88.3%) |
295,000 (11.7%) |
West Bank |
|
1,460,000 (100%) |
0 |
Gaza |
|
5,189,000 |
5,593,0005 |
Total |
|
0 |
320,000 |
Immigrants not registered as Jews (others)6 |
|
5,189,000 (46.7%) |
5,913,000 (53.3%) |
Total |
|
7,411,000 Jews and others – 79.8% (75.5+4.3) Arabs – 20.2% |
Residents of Israel7 (67’+Jerusalem+Jews in West Bank) |
|
|
3,691,000 |
Residents of West Bank and Gaza8 |
|
|
11,102,000 Jews and others – 53.3% Arabs – 46.7% |
Total number of residents |
|
[1] The data about Jews and Arabs in The State of Israel is taken from Israeli Central Bureau of Statistics publications (May 2009).
2 The data about Arabs in the West Bank and in Gaza is taken from Palestinian Central Bureau of Statistics publications (May 2009).
3 70,500 dunam territory that is under Israeli law, jurisdiction, and administration since June 1967, after the Six Day War. Its Jewish residents are Israeli citizens, while the vast majority of its Arab residents aren’t Israeli citizens, but Israeli residents (Israeli ID), by virtue of the fact that annexed East Jerusalem is under Israeli law, and not because they applied for residence. The international community doesn’t recognize the Israeli annexation and considers the Jewish neighborhoods in that area to be illegal settlements as they consider settlements in West Bank. 300,000 more Jews live in western Jerusalem.
4 This number includes the Arab Christians, the Druze and the Bedouins that are Israeli citizens.
5 Considered as the formal number of Jews in Israel including those living beyond the green line, according to Central Bureau of Statistics publications.
6 Immigrants from the Soviet Union and their descendants that aren’t registered as Jews.
7 Considered as the formal number of Israeli residents including Jews living beyond the green line, according to Central Bureau of Statistics.
8 The Palestinian residents of the West Bank and Gaza are under the responsibility of the PA. This number doesn’t include the Palestinians in East Jerusalem. However, these have the right to participate in the PA parliamentary and presidential elections since 1996 in accordance with the interim agreement (Oslo).
Anna Veeder - svensk guide i Israel 
Jag tror på det jag tidigare gett uttryck för:
USA:s administration bestämmer, inte Israels regering.
De verkar för en tvåstatslösning och då kommer det att bli så.
Det fantastiska blir att nuvarande regering, om den kommer att hålla, kommer bli den regering som undertecknar ett fredsavtal med PA byggd på principen om en tvåstatslösning utarbetad av USA.
Men nu läser vi att så fort Bibi sagt adjö till Obama så fick presidenten ett brev på posten från inte mindre än 76 senatorer (utav 100)som ber Obama att tänka igenom vilka risker som kommer att uppstå med en palestinsk stat.
Fortsättning följer…
Skrev de vilka risker som kommer att uppstå om vi INTE får en palestinsk stat också?
När man läser sånt här tänker man på en klassisk OLW – slogan
http://www.olw.se/webb.asp?menu=1&smenu=1&umenu=1&page=prod_jordnotter3
Good question!! Nej, det vet jag inte något om. MEN jag var nyligen och lyssnade på ett intressant föredrag av en Knesset representant som redogjorde för en undersökning som bevisade att barnaskarorna hos den arabiska befolkningen är på stadig nedgång. Man har upptäckt att ekonomin blir bättre när det är färre munnar att mätta.
Vissa har ju intressanta associationer 🙂 Säger det något om näringsvärdet också??
Personligen förstår jag inte Annas sista inlägg. En förklaring? Thank you!
hehehe…..
Ibland blir det så =)
Hur det är med näringsvärdet så har jag int hunnit fundera ut ännu…. 😉
Själv är man ju allergisk – så jordnötter blir det varken små eller stora…
Anna,
Som du antyder så skulle en bred medborgarätts-rörelse bland palestinierna helt ändra förutsättningarna i denna konflikt. Om det kombineras med en modifiering av sionismen så finns det väl knappast något behov av en tvåstats-lösning. Och i längden kommer ändå inte den judiska delen av denna lösning att förbli enbart judisk. Redan idag har ju ”Norra distriktet” arabisk befolknings-majoritet. Hela det etniska tänket riskerar att leda till felaktiga fredskonstruktioner. Och dessutom är nog inte USA den bästa barnmorskan när freden skall födas fram. Men visst är det hoppingivande att gamla låsta positioner luckras upp.
Olof, inte en chans i världen att Israel ger palestinierna medborgarskap. Det vore kollektivt självmord. Glöm det. Det enda som kan funka hjälpligt är att landet delas i två stater – en arabisk-palestinsk och en judisk. Båda dessa kan ha minoriteter.
Det handlar inte om ”etniskt tänk” utan om att israeler vill leva i en stat som är judisk-israelisk, precis som de flesta svenskar vill att Sverige ska ha en kristen kulturell prägel och att svenska och svensk kultur ska vara tongivande i samhället.
Om du tycker att en enstatslösning är en bra idé så skulle jag gärna vilja se något enda internationellt framtaget dokument som stöder denna idé och visar hur den kan implementeras i praktiken. Hitta en sådan plan, så kan vi diskutera dess för och nackdelar gentemot tvåstatslösningen.
Olof
Du avslöjar din okunnighet när du skriver om att en enstatslösning skulle vara resultatet av etniskt tänk.
Judar är nämligen ett multietnisk folk som i alla tider tagit upp konvertiter. Folk med de flesta etniciteter ingår alltså som delar av det judiska folket och nationen.
Vad vi nu vill är,i likhet med andra folk, ha vår egen stat. I Israel finns redan 20% araber och 5% andra minoriteter. Och det är inte lätt. Hur tror du det skulle varit i Sverige om vi hade samma multietniska sammansättning som i Israel? Det kan jag tala om för dig Olof. Det skulle vi aldrig klara, det skulle vara kaos eftersom intoleransen mot främlingar och etniska minoriteter är långt här i Sverige än den är i Israel.
Tvångsgifte är av ondo. Om två parter ständigt bråkar och är i luven på varandra och inte förmår leva ihop gör de bäst i att skiljas åt och istället hålla sig var och en på sin kant. Dvs. leva i två skilda stater.
Olof,
Vad exakt är ”det norra distriktet” och vilka är dess geografiska gränser?
son of the sun,
Du missuppfattar. Det är tvåstatslösningen som jag anser är resultat av etniskt tänkande. I detta fall etnicitet utifrån religiös tillhörighet. Och eftersom religionsfrihet är en viktig del av de demokratiska friheterna så kommer religiösa statsbildningar inte att bli demokratiska oavsett om dom är judiska, kristna eller muslimska. Och problemet med olika typer av etniska minoriteter tror åtminstone inte jag att vi löser med hjälp av en stat till varje minoritet. Jag tror av det samlevnadsproblemet löses med hjälp av jämlikhet och frihet.
G.Tikotzinsky,
“Det norra distriktet” är exakt det som i Israel Abstract 2008 benämns som Northern District det är i stort sett Israel norr om Västbanken och Haifa. Det har en befolkning 07-12-31 enligt följande.
Totalt: 1221,9 tusen
Araber: 648,3 tusen ca: 53,1%
Judar: 532,1 tusen ca: 43,5%
Övriga: 41,6 tusen ca: 3,4%
Samlevnaden med denna lokala arabiska majoritet sker nog bäst i en stat som tonar ner det judiska i sitt statsfundament.
Olof, enligt min helt privata erfarenhet – jag har bott i det ”norra distriktet” i ungefär tjugo år – så bryr sig de flesta arabiska medborgarna i Israel mindre om statens symboler (även om de inte identifierar sig med dem) och mer om den konkreta diskrimineringen angående statsbudgetar, vägar, byggnadstillstånd, markfrågor, skolor, osv osv osv. Det är faktiskt precis likadant i Jerusalem – jag hör väldigt sällan någon palestinier tala om vikten av en egen stat och jag hör väldigt mycket kritik angående just vägar-skolor-utbildning-lekplatser-dagis-arbetsmöjligheter-sophämtning.
Jag tror att det går utmärkt att vara en stat med judiska symboler och en judisk majoritetskultur samtidigt som man respekterar och ger plats och legitimation till minoriteters kultur och nationella uttryck, och jag tror också att upprättandet av en palestinsk stat med egna nationella symboler kan underlätta för den palestinska befolkningen i Israel.
Anna,
Redan idag har väl araber med Blue Card i östra Jerusalem rätt att byta detta mot Israeliskt medborgarskap. Och kollektivt självmord bara för att man inte är i garanterad majoritet är väl ändå en överreaktion. Om det är den inställningen som gäller visavi palestinierna, så tror jag heller inte att en judiskt stat kommer att låta en palestinsk stat utvecklas fritt. Det blir någon typ av bantu stat där den judiska staten kommer att finna ständiga säkerhetsskäl för att intervenera på olika sätt. Och vad gäller den svenskhet du hänvisar till så är det väl mest sådant som Sverigedemokrater och Kristdemokrater yrar om. Förutom språket så kan nog en svensk se ut och vara lite hur som helst. Om du sedan kräver att alla som diskuterar denna fråga måste ha ett ”internationellt framtaget dokument som stöder denna idé och visar hur den kan implementeras i praktiken” så tror jag att du får ganska få att diskutera med. Jag har ännu inte sett någon lösning som har visat sig kunnat implementeras i praktiken. Det är i Jerusalem, Norra Israel och runt Beer Sheva som jag tror sionismen har sin verkligt gordiska knut. Vill staten samarbeta med de stora arabiska befolkningarna där eller tror man sig kunna judifiera dessa områden med bosättarpolitik. Detta vägval tror jag avgör hur det skall gå för den judiska kulturen i mellanöstern.
Anna,
Ditt senaste inlägg överensstämmer mycket med min syn på situationen. Palestinierna vill ha lika rättigheter inom Israel i dom avseenden du beskriver. Och om statens judiskhet stannar vid sådant som flaga, hebreiska och helgdagar, så är det nog okontroversiellt. Det är när staten agerar via bosättarpolitik och dom problemområden du ovan beskrev som det blir problematiskt. Jag tror också att många palestinier är rädda för att mista sina Blue Card och israeliska medborgarskap vid bildandet av en palestinsk stat.
Olof, jag kräver inte, jag påpekar ett faktum: inget internationellt dokument föreslår en enstatslösning och det finns inga tecken på hur eller att det skulle funka i praktiken.
Och nej, det är inte att överdriva att säga att om Israel får en arabisk befolkningsmajoritet så har vi ingen judisk stat längre. Israelerna vill inte bo i Jordanien II. Detta är också ett faktum, precis som att palestinierna inte vill vara ockuperade.
Om bosättarpolitiken är problematisk eftersom den omöjliggör en palestinsk stat, hur kan rätten till återvändande inte vara problematisk eftersom den omöjliggör en judisk stat?
Jag tror att du och andra som promotar den här idén har någon mysig idé om att alla ska leva i en enda, demokratisk, sekulär stat. Olof, kolla på Libanon, vad som händer där – och då är ändå alla araber. Kolla vad som händer i Irak. Och försök föreställ dig att någon skulle föreslagit att Frankrike och Tyskland skulle bilda en enda stat efter andra världskriget. Sådant funkar inte, helt enkelt. Det kanske låter bra som idé men i praktiken innebär det omedelbart inbördeskrig.
Olof
Israel har religionsfrihet. Men man har en folkmajoritet som består av en judisk multetnisk folkgrupp.
Är det inte så att alla länder har en dominerande religiös folkgrupp? Dominerar inte de kristna i alla europeiska, österupeiska och amerikanska stater? Dominerar inte islam i alla arabiska stater? Hindism i Indien, bhuddism i Sri Lankla osv. Är det något fel eller onaturligt i det?
Men Israel är inte en religiös statsbildning pga. det har en majoritetsbefolkning bestående av judar lika lite som Sverige är en kristen statbildning för det har en folkmajoritet kristna.
Israelisk lag är inte detsamma som mosaisk religiös lag.
Israel är en judisk sekulär statsbildning liksom Sverige. Försök förstå.
Motsatsen har du däremot i de flesta arabiska länder vilka styrs av religiös lag, sharialag.
Och nej. Jag tror inte heller på en stat för varje minoritet. Men så är det ju inte i Israel heller. Många etniska minoriteter lever i Israel, inte minst judar från olika folkgrupper. Kurdiska judar, etiopiska judar, kinesiska judar, europeiska judar, afrikanska judar etc.
I själva verket är nog Israel vid sidan av USA, kanske världens mest etniskt heterogena statsbildning.
Olof
Kan förresten nämna att Bahaierna, en religiöst förföljd religiös grupp från Iran, har sitt tempel och religiösa världscentrum på Karmelberget i Jerusalem.
Solen
Man ser det när man blickar ned över Haifa…
son of the sun,
Du försöker undervisa mig om saker som jag redan vet. Men mitt lilla bidrag var ämnat som en kommentar till den intressanta reflektion som Anna Veeder gjorde här ovan nämligen – Vad händer om palestinierna kräver medborgarskap? Jag tror nämligen inte som du att USA skapar freden. Jag tror att fred uppnås om Israel skapar förtroende bland palestinier och andra araber i sitt eget land och i sin omgivning. Det är i städer som Akko, Jerusalem och Nablus som förtroendet skall skapas.
Olof
Du har helt fel utgångspunkt när du utgår från att konflikten orsakats av Israel och att den endast kan lösas av Israel.
Ditt recept löser därför inte konflikten utan bevarar den istället.
Palestinierna kan endast begära medborgerskap i annekterade områden och inte ockuperade, så frågan gäller endast Jerusalem.
Vem är det som skapar freden. USA och inga andra.
Min uppfattning är att positionerna är så pass fastlåsta och nergrävda att vare sig Israel eller PA är förmögna att på egen hand ingå de nödvändiga kompromisserna för fred. Någon måste göra det åt dem. Och då finns ingen annan än USA.
inget internationellt dokument föreslår en enstatslösning
Sanning med modifikation; såväl FN:s delningsplan (med sin tydlighet om att folkfördrivning INTE får ske) som resolution 194 (om flyktingarnas rätt att återvända) får ju resultatet att vi får landområden där palestinier och judar kommar att leva grannar med varandra i samma länder, en eller två. ”Två enstatslösningar” skulle man kunna sammanfatta det med.
Vad jag har svårt att förstå är varför det just är religionstillhörigheten som ska vara denna allenarådande skiljlinjen. Läser man Annas blogg förefaller det ju i många fall som det finns kloka palestinier som är hennes vänner; lite svårt att förstå varför hon vill separera sig från dessa medelst en gräns eller mur och sen sitta där och mysa med bl.a. Avigdor Lieberman och hans vänner.
Och försök föreställ dig att någon skulle föreslagit att Frankrike och Tyskland skulle bilda en enda stat efter andra världskriget. Sådant funkar inte, helt enkelt. Det kanske låter bra som idé men i praktiken innebär det omedelbart inbördeskrig
Mja, såväl som i Bosnien, Rwanda som Spannien efter inbördeskriget blev de stridande grupperna inordnade i samma stater. En tvåstatslösning mellan tutsier och hutuer var aldrig aktuellt, helt enkelt för att de bodde blandade med varandra och oavsett hur man ritat gränser på kartan skulle människor i alla fall behöva träffa varandra nere på marken.
son of the sun,
Jag har i vår diskussion inte påstått att konflikten orsakats av Israel. Jag har heller inte hävdat att konflikten endast kan lösas av Israel. Däremot bygger mitt resonemang på att fred mellan de båda befolkningsgrupperna endast kan åstadkommas om lösningen är attraktiv för båda befolkningarna. Du föreslår att en utomstående part i detta fall USA kommer in och vrider om armarna på några chefsförhandlare. Det är klart att man kan få fram något dokument på detta sätt. Men en sådan lösning blir väl mer ett moratorium än en fred.
Jag tror att för att uppnå den fred som Olof tänker sig så måste man först nå en situation där våldet upphör, dvs också det strukturella våldet där palestinierna är ockuperade och saknar medborgarskap. Därför behövs en utomstående part som kan få de stridande parterna att sätta sig ner och komma överens om ett regelverk – inte för att åstadkomma ett lyckligt samliv utan för att båda huvudparter ska kunna fortsätta sina liv separat. Sedan, när båda partner har en självständig status och man delat upp bohaget så kan de bli vänner – om de vill.
Freden med Egypten är en väldigt kall fred, men den är enormt mycket bättre än det krigstillstånd som rådde innan freden. Likadant Jordanien.
Olof
Bra att du inte lägger skulden på konflikten på Israel.
Men du har fel när du påstår att en fred bara kan uppnås om den är attraktiv för bägge parter. En ”kall” fred som den mellan Israel och Egypten är betydligt bättre än ingen fred alls. En ”kall” fred är då ett fundament man kan bygga sin relation vidare på, en förutsättning man har given och internationellt erkänd, och som man senare när förutsättningarna förändrats kan komma värma upp.
Efter 46 år av ockupation, stridigheter och lidanden skulle en ”kall” fred mellan israeler och palestinier ge bägge parter en möjlighet att i lugn och ro bygga upp sin tillvaro, var och en på sitt håll, efter de riktlinjer de själva önskar. Möjligheterna ligger då till en bättre relation i framtiden.
Man behöver ibland ha en grund att stå på innan man kan gå vidare och förbättra relationen.
Man kan inte alltid få allt man önskar på en gång. Här måste man vara realistisk och inse att man endast kan bygga relationen genom att ta ett steg i taget. Och det första steget att sedan bygga vidare på är två stater för två folk.
Bulten
Man ska vara väldigt försiktig med att dra historiska paraleller för hur man ska hantera konflikter. Att lära av historien är visserligen nödvändigt för att inte upprepa tidigare begågna misstag. Men man får heller inte ignorera det faktum att alla konflikter är olika liksom vi människor. Man måste därför ta hänsyn till varje konflikts särart.
Jag tycker därför inte om att göra alltför långtgående jämförelser mellan olika konflikter runt om i världen.
Men jag tycker bildandet av Pakistan är ett bra exempel på hur en konflikt kunnat lösas, om man bortser Kashmirfrågan. Det råder en kall fred mellan dessa Indien och Pakistan men ändock fred.
Vi ska inte glömma att Pakistan var en del av det forna Indien och att det var det hindumuslimska Indien delades i två stater.
Indiens Nehru insåg det var bäst att låta muslimerna få sin egen stat. Han hade rätt. För skulle Indien nekat bildandet av det muslimska Pakistan skulle den konflikt vi idag ser mellan israeler och palestinier te se som en västanfläkt mot de konflikter vi skulle sett i mellan muslimer och hinduer i ett odelat Indien.
Jag tror vi har alldeles för lätt för att se saker och ting ur ett politiskt-ideologiskt perspektiv och försöker få verkligheten att stämma efter den kartan istället för att göra upp kartan efter verkligheten.
Anlägger vi istället ett existensiellt perspektiv på och sätter människan i centrum blir det lättare att lösa konflikter.
Att tvinga två folk att leva ihop mot sin vilja är miljontals gånger svårare och felaktigare än att tvinga två makar som inte kommer överens att göra detsamma.
Det bästa argumentet emot en énstatslösning är att den överväldigande majoriteten av såväl israeler som palestinier inte önskar en sådan lösning.
Nej och de verkar ju inte vara överens om hur en tvåstatslösning ska se ut heller.
Anna,
Jag håller med dig om att det strukturella våldet i form av ockupationen måste upphöra. Däremot tror jag att det är omöjligt att separera befolkningarna i ett fredstillstånd. Det är den sionistiska ideologin som kräver åtskillnad däremot har jag en känsla av att den ekonomisk utvecklingen går i riktning mot integrering. Redan idag under krigstillstånd och med ett gigantiskt murverk är denna separering svår att upprätthålla. Jag tycker mig dessutom se en ny tendens inom Israels gränser. Det är att den arabiska befolkningen börjar söka sig till orter som tidigare varit rent judiska. Detta sker nog inte av ideologiska skäl utan av ekonomiska. Vi har idag en situation i vissa judiska städer där judar flyttar ut för att araber flyttar in. Det är den processen jag tror kommer att fortsätta om vi får fred. Sionismen har alltså kommit till vägs ände.
Anna,
Jag läste här om dagen denna artikel (www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3736784,00.html) om Nazareth Illit. Den är just ett exempel på det som jag tror kommer att ske om ockupationen av Väst-banken upphör, men samtidigt den sionistiskt drivna demografiska politiken består. Bosättarpolitiken kommer att flyttas till norra Israel och Negevområdet. Vad är vunnet om ockupationen upphör men resultatet endast blir att Väst-bankens helvete flyttar in i Israel? Sionister hävdar oftast att sionismen bara handlar om symboler, som hur flaggan skall se ut eller när man har helgdagar. Men när den praktiska sionismen visar sig bli en politik som strävar efter att garantera judisk befolkningsmajoritet ner till kvartersnivå. Då handlar det inte längre om oskyldiga symboler utan då liknar det mer ett system där en etnisk grupp skall mobiliseras för att behärska en annan.
Olof, vad du inte tänker på är att palestinier med israeliskt medborgarskap till skillnad från palestinierna på Västbanken faktiskt inte är statslösa och lever under ockupation utan har rösträtt och medborgarskap (fortfarande, och vad jag tycker om Lieberman hoppas jag att alla vet). Det är inte samma situation, inte alls.
Anna,
Visst har har israeliska palestinier rösträtt och medborgarskap. Jag ville mer belysa det faktum att sionismen används som ett sätt att mobilisera judar till att bosätta sig på en viss plats enbart för att där garantera vissa etniska befolkningsproportioner. Min poäng är att Israel redan är en binationell stat och om delar av dess judiska befolkning via sionistisk retorik luras att tro något annat så riskerar man att starta processer som kommer att bli förödande för både judar och palestininer. Jag tror inte att du är för interna bosättarprojekt som det i Nazareth Illit, men jag är tveksam till om du inser vilken fara den sortens politik är även för Israels judiska befolkning.
Men Olof, varför tror du att så många arabiska familjer vill bosätta sig i Nazeret Illit? Har du någon aning om vilka processer som faktiskt sker i Nazaretområdet?
Anna,
Jag känner naturligtvis inte till mer än det jag kan läsa mig till genom engelskspråkiga israeliska webbsidor av olika kulörer. Och officiell Israelisk statistik. Det är just därför jag är intresserad av möjligheten att kunna diskutera problematiken med dig på svenska. Jag anar att araber som flyttar in i Nazaret Illit söker något slags socialt avancemang. Det förekommer säkert även sociala motsättningar i dom arabiska orterna som en del kanske söker sig ifrån. Nu är jag nyfiken på vad du har för uppfattning om dom sociologiska processer som sker i det Israeliska samhället idag. Är det inte så att talet om judisk stat och judiska orter är allt mindre relevant? Det är väl numera många fler orter än dom som kallas för ”mixed” som har små men växande arabiska minoriteter. Min poäng är att detta i så fall bör lösas med en politik och en retorik som faktiskt tar hänsyn till att hela Israel faktiskt är på väg att bli ”mixed”. Alltså att erkänna Israel som en stat för hela dess blandade befolkning och inte enbart som den judiska staten.
Det här med att ”erkänna” saker och ting tror jag bara kan ske inom ramen av ett fredsavtal, efter att gränser, Jerusalems status och en lösning på det palestinska flyktingproblemet redan har avklarats. Det har mer med känslor och stolthet att göra än praktiska intressen.
Att folk flyttar för att få det bättre är ju helt OK, och man måste göra något åt bostadsbristen och situationen i arabiska byar och städer i Israel. Jag har inte tid att skriva en sociologisk avhandling, så jag avstår från att gå in för mycket på detaljer, men jag tror fortfarande inte på Israel-Palestina som en binationell stat. Däremot tror jag på en palestinsk stat med evtl en bosättarminoritet, och på en israelisk stat med judisk majoritet och en arabisk minoritet med lika rättigheter. Dit kommer vi kanske, om vi först får ordning på relationen med palestinierna.