Arabinitiativet från Beirut 2002 – revisited

Det börjar röra på sig…men om detta ska leda någonstans och i så fall vart är ännu rätt oklart. Parallellt med Obamas mer och mer tydliga hinter om vikten av en implementerad tvåstatslösning (läs BBC angående Joe Bidens tal inför AIPAC) och Netanyahus/Liebermans ”trespårsförslag” som föreslår förhandlingar med den palestinska myndigheten angående en politisk lösning, säkerhet och ekonomiska förbättringar så har nu ledarna för Egypten, Jordanien, Saudiarabien och den palestinska myndigheten dammat av av det gamla Arabinitiativet från  Beirut 2002 och planerar nu att lägga fram en uppgraderad version –  Arabinitiativet 2.0. Nyheten har diskuterats ingående i radions morgonprogram och kommer säkert att få fortsatt stor uppmärksamhet i israeliska media.

Enligt palestinska källor (Ynetnews citerar den palestinskägda, Londonbaserade Al Quds al-Arabi) så innebär det nya avtalet att det palestinska kravet om ”rätt till återvändande” mjukas upp och att man istället föreslår att palestinska flyktingar ska integreras och få fullt medborgarskap i de länder där de bor, eller i den nybildade staten Palestina.

Israels motstånd till rätten om återvändande beror på att om denna genomförs i praktiken så skulle det innebära att Israel inte längre kommer att ha en judisk befolkningsmajoritet och istället blir ett arabiskt Palestina II (eller Palestina III, om man räknar Jordanien som ju var en del av det ursprungliga brittiska mandatet). Att Israel och israeler skulle gå med på detta är mer än otänkbart, plus att den grundläggande idén som alla kommissioner som undersökt konflikten kommit fram till (inklusive FN-s delningsförslag 1947) är att den enda möjliga lösningen på konflikten är upprättandet av två stater – en med judisk befolkningsmajoritet (Israel) och en med arabisk befolkningsmajoritet.  

Om publiceringen är korrekt så befinner sig arabinitiativet inte speciellt långt från Geneveinitiativet, som föreslår en liknande men mer detaljerad lösning på flyktingproblemet. Lägger arabländerna verkligen fram ett sådant förslag så kommer det att sätta stor press på premiärminister Netanyahu, som inte ens har någon intifada på Västbanken att gömma sig bakom.  Däremot får han nog vissa problem med förslaget att FN-flaggan ska vaja över Jerusalems gamla stad.

Minns: det absolut värsta arabländerna och palestinierna kan göra mot Netanyahu är att samarbeta med EU och Obama plus att se till att raketattacker och andra terrorhandlingar håller sig på ett absolut minimum. Och det är också ungefär det värsta de kan göra mot Iran, som förmodligen inte tänker beskåda skeendet stillatigande. Inte heller bosättarna och den israeliska ultrahögern, eller Hamas och Hizbollah. För min del är det ultimata tecknet på en aktiv och seriös fredsprocess att den israeliska högern spärrar stora vägkorsningar i Jerusalem och bränner bildäck på Ayalon-motorvägen, och att Hizbollah startar ett seriöst vapenskrammel. Så vi får vänta och se.

Uppdatering: Oh dear. Nu vill amerikanerna att Israel ska skriva på NPT-avtalet mot spridning av kärnvapen. Var ska detta sluta? Samtidigt har MK Aryeh Eldad helt rätt perspektiv på vad som är viktigt här i världen: han protesterade idag högljutt mot faktum att arméradions musikkanal (Galgalatz) spelar en låt av Polarkreis 18 som har, o ve o fasa, tre tyska ord i refrängen!!! Wir sind allein! Bojkotta! Bort! Är Eldad, som aldrig gjort något större intryck på mig som en man med självdistans och humor, möjligen drabbad av den svenska Kränkt-epidemin??

Vad jag tycker är viktigare är att ett av Knessets utskott idag på morgonen skulle debattera kvinnors ställning i Israel, men ingen – ingen – dök upp, så diskussionen blev inställd. Tack vare min chefs dotter, som jobbar på Galatz (arméradion), blev detta en item i nyhetssändningarna klockan tolv.  Det är alltid bra att veta att parlamentsledamöterna  alla verkligen, verkligen tycker att kvinnofrågor är jätteviktiga.

DN

Annonser

4 thoughts on “Arabinitiativet från Beirut 2002 – revisited”

  1. Tsakhi Hanegbi (Kadima) sitter kvar som ordförande för utrikes- och försvarsutskottet. Traditionellt har koalitionen tillsatt ordförande i detta superviktiga utskott, men ingen lämplig kandidat fanns tillgänglig. Med 35 (eller var det 38) ministrar, så finns det helt enkelt inga Knesset-ledamöter kvar att bemanna utskotten.

    Så Shas är ursäktade för den där kvinnodebatten… De hade inte så mycket att tillföra debatten i vilket fall som helst. (Vadå ställning i Israel – de skall föda barn och laga mat!)

  2. hej anna!

    jag skulle vilja fråga om hur du ser på förutsättningarna för att geneveinitiativets förslag på lösningar angående ett återvändande blir verklighet skulle arabförbundet omformulera sig.

    geneveinitiativet hänvisar precis som det arabiska initiativet till generalförsamlingsresolution 194.
    i geneveinititivet finns ju faktiskt,inte en rätt men,en teoretisk möjlighet till ett ganska väsentligt återvändande till det område som kommer att tillerkännas tillhöra israel om israel använder sig av en för palestinierna godvillig tolkning av initiativet.skulle dessa möjligheter för palestinier att återvända till israel stärkas om arabförbundet mildrar formuleringarna?vad talar för och vad talar emot,så som du ser det?

    vänligen

    skurt

  3. Skurt, jag vet inte vad ”ganska väsentligt återvändande” betyder…i praktiken innebär kvotandet i Geneveinitiativet att mellan 10 000 och 20 000 palestinier skulle tillåtas att få medborgarskap i Israel, förmodligen inom ramen för familjeåterförening. Tror mig minnas att även Olmert talat om detta. Sådana siffror skulle inte rubba befolkningsbalansen alls – och kom ihåg att under ett fredsavtal så blir östra Jerusalems 250 000 palestinier (som idag har permanent uppehållstillstånd och betalar skatt/får bidrag ifrån den israeliska staten och har rätt att rösta i kommunalval, även om de bojkottar dem) palestinska medborgare och är därmed inte längre Israels ansvar.

    Om arabförbundet också accepterar den här sortens lösning så blir det mycket svårare för Israels regering att vägra förhandla med hänvisning till att rätten om återvändande är oacceptabel. Men så beror det väl också på vad PLO säger, som ju inte bara representerar palestinier i de ockuperade områdena utan också utomlands.

Kommentarer inaktiverade.