Arbetarpartiet ansluter sig till koalitionen

Med liten men ändå – majoritet.

Ryggradslösheten (och längtan till en plats i regeringen) i Arbetarpartiet känner inga gränser. Det enda passande uttryck jag kan komma på är ”lehachshir sheratsim”, vilket betyder ”att göra småkryp kosher”.

Vämjelse. Avsmak.

Hyckleriet att detta handlar om att ”ta ansvar för landet” är så genomskinligt att det är helt outhärdligt (se vad jag skrev om detta i ett tidigare inlägg). Men jag är åtminstone glad att jag inte röstade på dem. Inse ironin: de som röstade till vänster om Kadima på Ehud Barak stöder idag i praktiken Shas, Lieberman och Nationella Unionen. Samtidigt som Livni har sin trovärdighet kvar. Heder åt henne.

Annonser

13 thoughts on “Arbetarpartiet ansluter sig till koalitionen”

  1. Du kan naturligtvis israelisk inrikespolitik långt bättre än jag.

    Men utifrån mitt synsätt tror jag den nya regeringen mycket väl skulle kunna utverka en fred med palestinierna.
    Vi får inte glömma Obama:s regering, och de utfästelser han gjort. Så vad gäller förhandlingarna med palestinierna tror jag det inte spelar någon roll vilken regering som sitter i Israel. Den måste ändå till syvende och sidst dansa efter för USA:s pipa. Det avgörande är istället hur engagerade amrisarna verkligen är. Och denna gång tror jag verkligen vi kan emotse ett fredsavtal inom fyra år.

    Dessutom har Labour, vad jag förstått, ingått ett avtal med Bibi, där han förbinder sig fortsätta den pågående förhandlingsprocessen med PA. Han är mao uppbunden av avtal samt pressad från USA. Det kan inte ens han stå emot, hur gärna han än skulle vilja.
    Jag bedömer därför att Barak och Labour gjorde helt riktigt som satte freden före partiegoismen.
    Lyckas regeringen sy ihop en fred kommer den stora förloraren istället bli Kadima & Livni som kommer stå där med lång näsa.
    Det är min förhoppning. Det skulle också lära israels vänster att tillvaron är alltför mångfacetterad för att kunna inordnas i en skala enbart bestående av svart/vit, höger/vänster etc.

  2. Inse ironin: de som röstade till vänster om Kadima på Ehud Barak stöder idag i praktiken Shas, Lieberman och Nationella Unionen.
    ***Japp! Satt just och kontemplerade över detta faktum.

    Efter att Barak kört Avoda i botten – dom gjorde sitt sämsta val någonsin – så kunde han inte motstå maktens köttrgrytor.
    Läste en sarkastisk skribent i Haaretz, som noterade att Avoda fått fler platser i regeringen av Bibi, än dom hade folk till…

  3. Det lär nog inte bli något av det bygget. Sådana planer kommer Clinton att sätta stopp för.
    Så man kan ju fråga sig varför Bibi gör upp planer som han på förhand antagligen vet aldrig kommer tillåtas realiseras av.
    Är man lite konspiratorisk kan man möjligen se förslaget som en ett innehållslöst utspel i syfte att hålla sina trogna högerväljare på gott humör samtidigt som det kan mildra den kritik som kan komma uppstå som ett resultat av gjorda eftergifter till Barak & Avoda.

    Jag är hur som helst övertygad att dessa utbyggnadsplanerna aldrig kommer bli mer än bläck på ett papper.

  4. En annan aspekt på det hela är att Bibi faktiskt kan lägga fram vilka förslag som helst som gillas av hans väljare.
    Stoppas inte förslagen kan han förverkliga dem. Stoppar Obama & USA dem har han någon att skylla, och därmed undslippa ansvar för ev. löftessvek.

    Ganska smart faktiskt.

  5. Inte nog med löftesbrottet och den allmänna ryggradslösheten, han (Barak) har ju dessutom bara 58% av partiet med sig. De flesta dårar har i alla fall vett att begå politiskt självmord på någon märkvärdig principsak, men det är ju så bisarrt att politisk historieskrivning saknar termer för det.

  6. Anna, menar du att Livni inte alls får en position? Trots att vinsten i höstas? Jag begriper ingenting. Har mental blockering om finanser och politik så det är ju ett hinder.

  7. Precis. Kadima blev största parti, men högerblocket vann flest mandat. Därmed fick Netanyahu flest rekommendationer och var utan tvivel den som hade bäst chans att bilda regering, så president Peres gav honom uppdraget att försöka bilda regering. Nu gick Arbetarpartiet in i koalitionen, så Livni hamnar i oppositionen.

    Men jag tror att hon vinner nästa val, om inte Netanyahu visar sig vara helt outstanding och fixar fred med Iran, Syrien, palestinierna och ordnar upp den ekonomiska krisen. Vilket inte är helt troligt.

  8. …” fixar fred med Iran, Syrien, palestinierna och ordnar upp den ekonomiska krisen.”
    Undrar hur Tsipi skulle ha klarat av det. Jag är nog lite blockerad också vad det gäller politik men här tycker jag att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket skulle passa in. Oops!

  9. Livni har hamnat i opposition för att hon själv satt sig där.
    Netanyahu försökte få med henne i regeringen och blev om jag inte missminner mig erbjuden posten som utrikesminister med uppdrag att fortsätta de förhandlingar hon tidigare ansvarat för.
    Hade hon tänkt på Israels bästa skulle hon sett att ett framtida fredsavtal med palestinierna i en så bred regering skulle fått en överväldigande parlamentarisk och folklig legitimitet. Bara det skäl nog att delta i regeringen. Efter detta skule hon kunnat hoppa av och sitta i opposition.
    Men nej, hon hade inte Israels bästa för ögonen. Hon satte sina egna maktambitioner före Israel behov av fred.

    Frågan är väl om inte Gilad Sher har en lösning på problemet som kan bli aktuell. I synnerhet när Abbas
    inte verkar våga ta ställning för det fredsförslag han fick för ca. 6 månader sedan och som han ännu inte svarat på.
    Vågar någon palestinsk ledare ta slutgiltig ställning till de svåra frågorna och gå med på nödvändiga kompromisser är väl frågan om inte ovannämnde Gilad Sher:s lösning är den som kommer bli den slutliga.
    http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1238423643678&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

Kommentarer inaktiverade.