Svenska extremister och israeliska

Den svenska professionella Israelhatarklubben – ingen nämnd och ingen glömd – lyckas visserligen ofta att göra mig förbannad i sina försök att överträffa varandra om vem som kan hitta bevis för Israels totala hemskhet och ondska. Efter de senaste scoopen med vittnesmål från soldater (se nedan) och T-shirts är jag mest nyfiken på vem som först ska anklaga israeliska soldater för statsfinansierad kannibalism, eller något åt det hållet.

Missförstå mig rätt: att diskutera olika mindre vackra fenomen i det israeliska samhället, ifrån religiösa som spottar på kristna i Jerusalem eller oskyldiga palestinska civila som skjutits till döds i Gaza till kvinnohandel eller rasism är helt OK. Mitt problem börjar när folk struntar i att också relatera till de röster i Israel som protesterar och som gör någonting för att motarbeta ovanstående. Istället förvandlar de Israel till en science-fiction-militärdiktatur som begår folkmord värre än Tredje Riket och som i konspiration med judar (”sionister”) i hela världen styr media, politik och finanser.

Men det viktiga för mig är vad som händer här, inte vad ”engagerade” svenskar med sysselsättningsproblem tycker om Israel. Och på tisdag har nu (igen – det blev uppskjutet förra gången) Itamar Ben-Gvir och hans polare från f d Kach-falangen i Hebron fått tillstånd att gå i ett demonstrationståg i den palestinska staden Umm el-Fahm i Wadi Ara i Israel, inte så långt från där jag bor. (se Jpost )

Yttrandefrihet är jättebra. Men det här är en ren provokation, något i stil med att låta Tel Aviv-prideparadens deltagare dansa i tanga genom Mea Shearim. Upplagt för bråk. Peace Now skickade just ett mail, precis som förra gången det här var på tapeten, och organiserar en motdemonstration. Då skrev jag också på en petition som fick 10 000 underskrifter som krävde att Kachdemonstrationen stoppas. Händer det inte så kommer jag att bege mig till Umm el-Fahm för att demonstrera tillsammans med lokalbefolkningen på tisdag morgon.

Oh, och apropå extremister – vi hade en bilbomb i Lev Hamifratz igår kväll, ungefär en mil ifrån där jag bor. Av ett tekniskt misstag så detonerades inte alla sprängämnen i bilen utan bara en del, som tur är.  Lördagkvällar är det mycket folk ute, och Lev Hamifratz är ett center som också besöks av många araber. Men det skiter väl de som parkerade bilen i. Se Haaretz. Fin karta också förresten. Haifa är en underbar stad. Kom och hälsa på.

Eller kolla på det här klippet: Lost Generation

Annonser

3 thoughts on “Svenska extremister och israeliska”

  1. Du skriver ”Missförstå mig rätt: att diskutera olika mindre vackra fenomen i det israeliska samhället… är helt OK. Mitt problem börjar när folk struntar i att också relatera till de röster i Israel som protesterar och som gör någonting för att motarbeta ovanstående.” Som jag ser det är problemet snarast det motsatta. Stora delar av svensk mediedebatt är fortfarande präglad av Osloprocessen, kring idén om att freden hotas av ‘extremister på båda sidor’. Men i samband med Gazamassakern slöt hela det politiska etablissemanget i Israel, från extremhögern till Meretz, upp bakom krigföringen.

    Stora delar av den ‘fredsrörelse’ som ofta lyfts fram i svensk debatt, stödde kriget mot Gazas befolkning. Kvar finns bara marginella grupper, som ges stor (t.o.m. oproportionerlig?) uppmärksamhet av den internationella palestinarörelsen.

  2. Hurriya, ”Gazamassakern”?
    ”Kriget mot [sic] Gazas befolkning”?
    Var har du varit?
    Hört talas om Hamas? 🙂

Kommentarer inaktiverade.