En rapport till, men ingen lösning i sikte

Röda Korset, en organisation vars huvudsakliga policy är att arbeta humanitärt och avstå från att uttrycka politiska åsikter (därmed inte sagt att de inte har några), har i en ny rapport (”Dignity Denied”) om den svåra humanitära situationen i Gaza och på Västbanken gjort avsteg från denna princip. Organisationen kräver omedelbar politisk handling för att kunna hantera krisen, och säger att i den nuvarande situationen räcker det inte med humanitär hjälp (BBC).

 Rapporten publiceras lägligt före givarkonferensen som ska hållas i Paris på måndag. Men egentligen innehåller den ingenting nytt. Världsbanken gav ut en mer omfattande rapport för något halvår sedan, som ingående beskrev den ekonomiska krisen på Västbanken och i Gaza, dess orsaker och konsekvenser. Slutsats: utan rörelsefrihet så kan ekonomin inte byggas upp igen.

 Vad alla de här rapporterna saknar är en analys av maktkampen i den palestinska myndigheten, och att det palestinska samhället numera är geografiskt och politiskt splittrat på ett närmast oöverkommeligt sätt (jfr Al-Hamatzav). Röda Korset konstaterar att palestinska militanta grupper skjuter raketer mot Israel dagligen, och att Israel har säkerhetsbehov som måste tillfredsställas. Men de säger också att dessa säkerhetsbehov måste balanseras gentemot inskränkningarna på civila palestiniers fri- och rättigheter, och att detta inte sker idag.

 Så långt har jag inte mycket att invända. Varken Röda Korset eller Världsbanken ljuger. I sina rapporter beskriver de verifierbara fakta som vem som helst som åker omkring lite i området eller läser in sig litegrann kan varsebli. Frågan är hur man ser det hela ur ett litet bredare perspektiv – det iranska och syriska inflytandet till exempel. Hamasledaren Khaled Mashaal sitter inte instängd i Gaza, han sitter i Damaskus. Går det att påverka honom på något sätt? Kan han bli en del av en lösning istället för ett problem? Vad spelar saudierna för en roll? Vad händer med vapensmugglingen från Egypten till Gazaremsan om Israel öppnar gränserna? Får vi Hizbollah i Gaza då?

 Röda Korset har rätt i att kräva en politisk lösning. Jag vill också se en politisk lösning. Frågan är vem och hur. Den israeliska regeringen kan inte tillåta sig att lätta på trycket mot Gaza om resultatet blir tre självmordsbombningar i Tel Aviv inom loppet av en månad. Den israeliska befolkningen kommer i en sådan situation att kräva att regeringen avgår omedelbart. Minnet från Osloavtalet, då Israel gav den palestinska myndigheten gevär som några år senare användes för att skjuta ihjäl israeler på vägarna eller i städerna, är alltför färskt.

Annonser

15 thoughts on “En rapport till, men ingen lösning i sikte”

  1. Anna

    Typiska symtom från många Israelkritiker. Att komma med kritik kan vem som helst göra.
    Men att komma med vettiga och hållbara lösningar är en helt annan sak. Till det krävs både insikt, förståelse, förmåga och vilja.
    Ofta saknar Israelkritikerna de fyra förstnämnda förutsättningarna.

  2. Antalet självmordsbobmbare från Gaza har väl hittils varit ca 3 st(!), varav en hade engelskt pass om jag inte missminner mig…
    Det är inget större problem i sammanhanget.

    Israeliska regeringer brukar ju bara sitta i två år oavsett, och regeringen Olmert har ju haft avgångskrav riktat mot sig sedan det katastrofala anfallet på Libanon 2006…

    Om regeringen Olmert verkligen är genuint intresserad av förändring, så är en bra början att börja prata med Hamas, eftersom dom är en realitet och dessutom palestiniernas folkvalda styre.

    I snart ett år har regeringen Olmert tagit till storsläggan med diverse drakoniska åtgärder – och det har inte genererat ett skvatt.
    Dax för någon mer iiIntelligent och vuxnare åtgärd snart?

  3. Terrorattacker om Israel drar ner på vägspärrar och kontroller är ett problem, Guardian, och det gäller inte bara Gaza utan definitivt Västbanken också.

    Du vet lika väl som jag att om regeringen faller pga något sådant så har du 1) inga förhandlingar 2) en mer extrem högerregering.

    Hamas valdes. Men Hamas ingick också en överenskommelse om samregering tillsammans med Fatah i Mecka, har vi glömt det? Vid den heliga stenen i Kaaba? Under saudisk översikt? Att se Hamas som de oskyldiga små stackars liven som lämnats ute i kylan helt utan eget ansvar är löjligt. För att parafrasera – om Khaled Mashaal verkligen är genuint intresserad av förändring, så är det en bra början att börja prata med Israel, eftersom landet är en realitet och den israeliska regeringen israelernas folkvalda styre.

    I snart sju år har Hamas sysslat med terrorattacker – och det har inte genererat ett skvatt. Dags för någon mer intelligent och vuxen åtgärd snart?

  4. Anna
    Regeringen Olmert kan falla på precis vad som helst, allt från korruptionsanklagelser till Libanonkriget, till att man faktiskt sätter sig i förhandlingar med palestinierna.

    Märkligt nog så är alltid de ockuperade palestinierna ansvariga för hur israelerna röstar – eller dess regeringar. Ännu märkligare är att då det är val på de ockuperade områdena – ja, då är det inte tal om att de åtgärder Israel vidtar mot palestinierna skulle visa sig i dessa val, eller att Israel då har ett ansvar…

    Jag har aldrig skrivit ”stackars Hamas”, eller påstått att dom skulle vara utan ansvar. Jag har tvärtom hela tiden argumenterat att man ska prata med dom och därigenom få dem att ta större ansvar.

    Och varför skulle inte Olmert prata med Hamas?
    Antingen vägrar dom – och då kan Olmert plocka poäng på visad god vilja, eller så kanske Hamas visar sig villiga till ingå ett avtal om att man stoppar islamiska jihads beskjutning, mot att man häver den kontraproduktiva blockaden mot Gaza.
    Då har man ju uppnått något…

  5. Guardian

    Abbas skulle inte gilla om Israel började förhandla med Hamas. Det vore det detsamma som att blanda sig i den interna Palestinska konflikten och samtidigt undergräva Abbas auktoritet och därmed möjlighet till fred.

  6. Guardian:

    Fast här håller jag fast i min klassiska linje. Som jag ser det kan en överenskommelse komma ur en av två lägen:

    1) Gaza och Vb blir två atomära enheter. Israel kan förhandla med Fatah i Västbanken medan Gaza förblir ett problem.

    2) Palestinierna finner en gemensam plattform.

    1) är bara en kortsiktig lösning medan 2) inte kommer att ske på snar framtid, eftersom varken Hamas eller Fatah egentligen är speciellt intresserade av att styra demokratiskt. Jag står dock fast vid att Palestinierna måste lösa sina interna problem innan det är realistiskt att föra förhandlingar med Israel. Israel, som ändå har överläget, kommer typiskt inte att gå till med besvär än de måste.

    Och i med demokratidiskussionen måste jag även tillägga: Även om Hamas är demokratiskt valda (till parliamentet) så har de inte uppfyllt sitt demokratiska ansvar (underställa alla militära och polisiära styrkor presidenten eller högsta domstolen (var den nu finns).

  7. Hej Anna! Har läst några debatter på din sida här igen, och det är märkligt vad folk går igång på detaljer! och KRÄVER SVAR hela tiden. Nej, jag kanske inte håller med dig om allt (jag bor ju inte i Israel heller…) men jag beundrar verkligen din ambition att föra dialog med alla. Och i grunden så verkar det ju som om du och dina värsta kritiker är helt eniga egentligen. Man får ju inte direkt något intryck av att du är någon flaggviftare i Yesha-rådet.

    Som svensklärare måste jag säga att jag är chockerad över att du inte har någon levande kontakt med svenskan – jag har sagt det förut – du skriver jäkligt bra – men visst är du journalist också? Ser fram emot nya inlägg!

  8. Hej Martin,
    debatter i Mellanösternfrågan tenderar till att upprepa sig. Men jag skriver ändå, för mitt eget höga nöjes skull – och delvis också för att använda språket.

    Vad är levande kontakt? Innan nätet fanns så skrev jag brev, i fjorton år eller så, och pratade i telefon ibland. Numera skriver och läser jag massor på nätet, men alltså inte direkt svenska böcker (utom på sommaren när jag kommer åt och då oftast underhållningslitteratur) och jag har inte många att prata svenska med här även om antalet stigit från 0 till 2 de senaste åren 🙂

    Jag läser mest på engelska, och pratar mest hebreiska. Så när jag skriver får jag kämpa med anglicismer och när jag pratar så letar jag översättningar från hebreiskan för en massa vardagliga företeelser som jag inte vet vad de heter på svenska.

    Journalist? Jag är självlärd frilansare 🙂 har ingen journalistutbildning. Men skrivteknik har inget med språk att göra, och jag har alltid läst kopiösa mängder tidningar och reportage. Skrivandet började som ett sätt att hitta tillbaka till svenskan, som en av de saker som jag saknade mest från Sverige – att kunna uttrycka mig på mitt modersmål.

    Det där med två- och trespråkighet är väldigt intressant, men såvitt jag begripit är förutsättningen för flerspråkighet gedigna kunskaper i modersmålet. Många turkar i Berlin t ex behärskar varken turkiska eller tyska ordentligt och pratar någon slags gettojargong. Andra som invandrat som äldre och hade en utbildning bakom sig lärde sig tyska på en mycket högre nivå.

  9. en tanke som slog mig: skulle inte ett rikt arabiskt land känt för att med hårda nypor och stora investeringar i usa (och därmed även indirekt i israel) kunna få kolonisera gaza och skapa lite ordning på gatorna. lugn och ekonomisk utveckling är behovet i området. även i israel.

  10. Litet länktips. En rapportsändning från den 27 dec som innehåller ett reportage om den fortsatta utbyggnaden av israeliska bosättningar på ockuperad mark. I detta fall Har Homa. Den palestinske bonden som bor granne med Har Homa har fått en del av sin mark konfiskerad och när han nyligen ansökte om att få bygga ut sitt lilla anspråkslösa hus blev det förstås tvärnej. Tydligare än så här kan inte maktens arrogans bli och på ett bättre sätt kan därför heller inte illusionen om den ”helt nya fredsprocessen” (för att använda Condoleeza Rice ord) punkteras.
    http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=342605

  11. Och detta är orsaken till att en frysning av bosättningarna är nödvändigt för att det överhuvudtaget ska gå att komma någonstans.

  12. Anna jag har lusläst lite här.
    Jag är ung och kanske vågar många säga dum.
    Men jag tror inte på en rättvis fred med palestinierna utan att några Israeler ska ryka på samma gång. Det är bara patetiskt att tro att någon slags fred ska kunna uppstå, utan att de förtryckta känslorna och krafterna i det palestinska samhället ska ha något somhelst uttryck.

    En fred där människor i Israel tar sin egen säkerhet, före palestinierna är en fred som aldrig kommer funka. Här handlar det om ansvar. Att Israel står ansvarigt och delaktigt och därför måste våga riskera lite för en fredsprocess värd namnet. Allt annat är bara en utopi.

  13. Det är skillnaden mellan kortsiktiga lösningar (som inte ger oss bombattentat idag) men ger ett negativt resultat i den långsiktiga framtiden för Israel. Om nuvarande etablissemang i Israel fortsätter driva sin politik såsom de gjort nu sedan 50 talet så kommer det vänta emot. Vänta och se.

  14. Ska citera Zachery Israel Braff, huvudrollen i den showen som sänds i Västvärlden och har namnet ”Scrubs”.

    Säsong 1, program 21 ”My sacrificial Clam”.
    ”(…)At some point you might even give up your own sense of safety and well being, but after a while it doesnt feel like your giving up anything at all.”

    Taget ur ett mediciskt sammanhang, doktors rädsla att ta kontakt med de sjuka gör att han till slut undviker kontakt med de värsta fallen. Något jag tänkte behövs sägas överallt.

    Ironin i det hela är att han är jude själv.

Kommentarer inaktiverade.