Apropå bosättningar och apartheidstat

För ett tag sedan tog jag upp vänsterns argument för en omedelbar implementation av tvåstatslösningen: om Israel fortsätter att bygga ut bosättningarna och därmed omöjliggör en tvåstatslösning kommer man förr eller senare ställas inför kravet att ge palestinierna rösträtt. Vilket skulle leda till en palestinsk stat (och innebära slutet på Israel som en stat med judisk majoritet). Alternativt – man ger dem inte rösträtt, och då får vi en klassisk apartheidstat (vilket skulle innebära slutet på Israel som demokrati). Därför, om vi vill behålla Israel som en demokratisk stat med en judisk majoritet, så är bosättningsbyggandet i de ockuperade områdena inte i Israels intresse utan en väldigt tung last att bära – både ekonomiskt, politiskt och militärt – för det israeliska samhället.

 Samma argument används nu även av Olmert i en intervju till Nahum Barnea i Yediots helgbilaga. I intervjun sade Olmert också att det inte finns något val, de utposter som Israel har lovat USA att utrymma måste helt enkelt utrymmas.

 Utmärkt talat. Men det handlar inte först och främst om utposter. Haaretz utvecklar temat i en ledare med rubriken ”ett stopp – inte ett uppehåll” (av byggandet i bosättningarna alltså). Frågan är var E1 passar in i det här, och byggandet runt Maale Adumim. Att som med vägspärrarna ta bort några här och sätta upp tre lite längre bort kommer eventuellt att fungera i praktiken, som det alltid gjort förut, men inom kort leder det till något av de ovan nämnda alternativen.

”Blink-politiken” (så kallas systemet som låter politiker låtsas som om de inte har en aning om hur bosättningarna byggs ut och nya kommer till – de ”blinkade” nämligen just som de såg något olagligt, och svävar alltså i ovetande om vad som sker) måste upphöra. Och den som måste ta ansvaret är just Olmert. Stoppar han byggnadsplanerna i E1 så menar han eventuellt allvar. Låter han dem pågå så kunde han lika gärna låtit bli att åka till Annapolis. Time to deliver.

Annonser

5 thoughts on “Apropå bosättningar och apartheidstat”

  1. Man måste även tänka på att bosättningarna är viktiga i en ren säkerhetsaspekt och jag längtar till dagen då Israel kan utrymma bosättningarna. Det största problemet är fortfarande våldet från Hamas och liknande organisationer.

  2. jag hittade till din blogg av en slump och inser att inlägget inte är från igår så det här kanske inte läses. men i alla fall.

    du skriver om israel som en demokratisk stat. jag vet att israel ses som mellanösterns enda demokrati. men jag har aldrig riktigt förstått hur personer, som dessutom verkar ganska engagerade i israel-palestina-frågan kan se israel som en demokrati.

    förutom de illegala bosättningarna och ockupationen av exempelvis golanhöjderna så är väl behandlingen av den minoritet av araber som faktiskt bor i israel tillräckligt med ”bevis” för att israel aldrig har varit eller för den delen är en demokrati. personer med arabiskt ursprung får inte bygglov, deras mark tas ifrån dem, nya lagar och förordningar tillkommer hela tiden för att försvåra för deras eatblering. de diskrimineras systematiskt på arbetsmarknaden, på universiteten, och så vidare..

    jag har aldrig riktigt förstått hur världssamfundet och väldigt många människor som verkar ha bra koll då kan anse att israel är en demokrati?

  3. Jenny,

    Vad som är mer relevant fråga kanske är varför Israel tills denna dag diskriminerar den arabiska befolkningen (något som jag vet att många Israeliska judar jobbar emot)? Det är problemet, inte frågan om Israel är en demokrati eller inte. Kanske finns det några bakomliggande orsaker till varför denna diskriminering ens fått chansen att gro. Personligen tror jag att den judiska indentitet har blivit (i och med historien) så inknuten i statens existens att man inte kan tillåta andra minoriteter att glänsa ens en sekund för är statens existens i ”fara”.
    T.ex kan du tänka dig en arabisk minister i Israel?
    Du glömmer att många av de judar som bor i Israel idag också kommer från en historia som är präglad av övervåld, diskriminering, isolering och förnedring i allra högsta grad (i självaste Europas centrum). Problemet kanske ligger i att Israel en gång i tiden upprättades i desperata tider och under fula, vidriga tider och omständigheter att skadan emot en stor del av den judiska befolkningen är så djup att judarna själva känner att de inte är redo att leva med araber än. Tror du araberna gick ut från Israels upprättande utan skada? Nej, de palestinska araberna har blivit skadade, nu i mer omfattning än någonsin och kanske inte heller är redo att leva med judarna. Judar känner tills denna dagen att den egna existensen är hotad (jag menar är det så konstigt?).
    Jag är palestinier och personligen anser jag att Israel är demokratisk – mer än alla andra länder i Mellanöstern. Visst låter det knasigt? Vilken demokratisk stat har inte sina brister och du glömmer även att Israel är 61 år? Den Israeliska befolkningen har även om diskrimineringen alltid funnits där emot den icke judiska befolkningen (vilket jag håller med om fullständigt) ändå visat tecken på att vilja gå framåt som en demokrati.
    Kanske är problemet just att människorna vill men fortfarande är rädda – att gå vidare kan innebära ett slut för deras egen existens idag. Hoppas framtiden är god, tveksamt :P. Jag tänkte att du kunde få ett svar från palestinier också, som ett slags alibi. Så fortsätt du ifrågasätt diskrimineringen men demokratiseringen av Israel är fullt igång och kommer nå sin höga kolumn senare.

Kommentarer inaktiverade.