Såg just ”London och Kirshenbaum”, kvällens bästa aktualitetsprogram, som innehöll en intervju med den palestinske chefsförhandlaren Saeb Erekat.
”Förhandlingarnas tid är över”, sade Erekat. ”Vi har redan förhandlat om allt det går att förhandla om. Tiden är kommen att fatta beslut.”
Det ligger det onekligen någonting i. Ett oändligt antal förslag till lösningar på konflikten i Mellanöstern har lagts fram sedan början av 1900-talet. Över 90 bara angående situationen i Jerusalem. Men väldigt få har implementerats. Problemet med Oslo var samma sak: bra ideer, sämre utförande.
Moti Kirshenbaum sade att Erekat var mycket mer optimistisk angående chanserna att nå en konkret överenskommelse innan och efter intervjun. Officiellt i TV måste man vara mer försiktig.
Sedan hade de plockat in Shaul Arieli (torde vara bekant för de mer erfarna bloggläsarna eftersom jag skrivit om honom förut – han är kart- och gränsexpert, sitter i styrelsen för Council for Peace and Security, är en av initiativtagarna till Geneveinitiativet och jobbar också med israelisk-palestinsk-jordanska ekonomiska samarbetsprojekt) för att tala om eventuella landutbyten mellan Israel och Palestina eftersom Abu Mazen i dagarna gått ut med ett uttalande där han kräver 6,205 kvadratmeter land till den palestinska staten – alltså fram till gröna linjen.
Eventuellt rör det på sig. Eller så gör det inte det. Har inte den blekaste aning i nuläget. Men hoppas kan man ju. För som Erekat säger, det är faktiskt på tiden.