Qassamraketerna mot Zikim fortsätter att göra vågor

Historien om Qassamraketerna som fallit på Zikim-basen nära Gazaremsan har inte lämnat rubrikerna. I radions morgonprogram talade en upprörd fader till en av de kvinnliga soldaterna som tränas på basen och hävdade att det inte är ansvarigt att låta rekryter befinna sig på en bas som är så oskyddad. Han sade också att han inte hade några problem med att låta sin dotter tjänstgöra på basen efter grundträningsperioden.

 Nu är det ju rätt uppenbart att det är fullständigt oväsentligt om soldaterna genomgått träning eller inte när det faller ner en Qassam. En utbildad elitsoldat som sover i ett tält tre kilometer från Gazaremsan är inte bättre utrustad att försvara sig mot en Qassam än en nyrekryterad 18-åring som just lämnat skolbänken och sitt trygga flickrum i Ramat Hasharon bakom sig. Enda skillnaden är att föräldrarna till den förste har vant sig vid tanken på att sonen då och då faktiskt riskerar livet.

 Jag har alltid fascinerats av fenomenet att döda soldater alltid utlöser större protester i det israeliska samhället än döda civila. På något bakvänt sätt är det så att när civila dödas, då skyller vi på den andra sidan – Hamas, Jihad, Hizbollah eller vem som nu förklarat sig ansvarig. När soldater dödas, då är det regeringens fel. När soldater dödades varje vecka i södra Libanon bildades organisationen Fyra Mödrar, när soldater dödades i Bint Jbeil förra sommaren organiserade reservisterna en proteströrelse. Men när palestinier sköt ihjäl bosättarkvinnan Tali Hatuel och hennes fyra små barn i deras bil på vägen från Gush Katif, då blev det ingen proteströrelse.

 Paradoxalt nog är soldaterna inte bara Israels starka länk. När de dödas, speciellt i ett omstritt område som södra Libanon, är de Israels svaga länk. När soldater dödades i Gazaremsan för att skydda bosättarna var opinionen inte helt enig angående hur nödvändiga dessa offer var. I de ockuperade områdena uppfattas deras närvaro fortfarande som ett nödvändigt ont för att förhindra självmordsbombningar i Kfar Saba och Netanya, men – detta kan ändra sig om palestinierna vill och kan förhindra attacker mot Israel på egen hand.

Slutsats? Israel är ett modernt land där befolkningen är beredd att betala ett visst pris för sin säkerhet. Men inte vilket pris som helst, och inte utan att noggrant kontrollera varför. Palestinierna är medvetna om detta och det är här parterna kan mötas. Samarbetet i säkerhetsfrågor mellan israeliska och palestinska säkerhetsstyrkor har redan återupptagits. Kan Abu Mazen och Fatahregeringen på Västbanken garantera säkerheten – vilket åtminstone delvis skedde under Osloåren – så vore det ett stort steg framåt.

Annonser

One thought on “Qassamraketerna mot Zikim fortsätter att göra vågor”

  1. Intressant iakttagelse om skillnaden i protester mellan döda soldater och civila. Jag insåg det inte själv men du har ju helt rätt. Tack för att du hjälper till att göra ”värkligheten” förståelig här!

Kommentarer inaktiverade.