E1 kallas det område öster om Jerusalem som Israel vill bygga bostäder på för att säkerställa kontinuiteten mellan Jerusalem och Maale Adumim. Eventuellt (beror på vem man frågar) så är syftet också att förhindra att östra Jerusalem blir palestinsk huvudstad, och att köra in en kil mellan norra och södra Västbanken.
De här planerna är omstridda. Flera petitioner angående E1 och Maale Adumim ligger ännu oavslutade i israeliska HD, och amerikanerna har flera gånger sagt bestämt nej till byggnadsplanerna – just för att detta står i total motsats till principen om en sammanhängande palestinsk stat.
Men Israel har ändå påpassligt byggt en polisstation där – som ska bli den centrala polisstationen för Judeen och Samarien, dvs hela Västbanken. Enligt Avi Dichter i Haaretz tryckta upplaga ska polisstationen tas i bruk till årsskiftet.
Inte så farligt. En polisstation går väl alltid att flytta? Jovisst. Det är bara det att det är precis så här alla bosättningar i arabiska kvarter i östra Jerusalem byggs. Först en polisstation, även en pytteliten, sedan lite byggnader, sedan större byggnader, sedan civila, och voila bosättning. Så funkar det i Jerusalems gamla stad, så funkar det i Jabal Mukabbir och Ras el-Ammud och så kommer det också att funka i E1.
Sedan har vi också många påhittiga israeliska politiker, speciellt när det kommer till hur palestinierna ska klara av sin omöjliga levnadssituation. Konkret: hur ta sig från Ramallah till Beit Jalla utan att behöva åka en omväg över Amman? Inga problem. Det går nämligen att göra en lång tunnel, som i Norge. Eller en bro, eller en järnväg. Ibland tycks det som om vissa politiker gärna skulle ge alla palestinier en egen helikopter, bara de inte befinner sig på markytan. För det palestinierna enligt dessa politiker inte behöver – en sammanhängande stat – är fullständigt nödvändigt för staten Israels fortsatta existens.
Ska bli väldigt intressant att se vad HD säger om saken. Petitionerna borde komma upp nu snart efter helgerna.
Utsikt från Har Hazofim mot Maale Adumim. E1-området börjar på andra sidan vägen som löper horisontellt på bildens vänstra sida.
Anna Veeder - svensk guide i Israel 
När jag läser detta och tänker på annat jag sett och läst så undrar jag en sak. Varför skyndar Israel så långsamt med att ta all mark och göra den till Israel? Varför inte göra det snabt och koncist? Visst skulle FN och andra protestera, men det har de väl gjort innan utan att man brytt sig om det. Är det rädsla för hur andra arabländer skulle svara på saken som hållet tillbaka Israel?
Ta nu inte detta som en provokation utan som en ärlig fråga. Jag kan nästan ingenting om konflikten, därav kanske de knasiga frågorna.
För att det inte håller. Israel annekterade Golanhöjderna och östra Jerusalem för över fyrtio år sedan, men detta har inte erkänts internationellt och Jerusalem är inte erkänt som Israels huvudstad. Att annektera rubbet skulle vara att BE om att ge palestinierna fulla medborgerliga rättigheter, dvs rösträtt. Vad detta skulle innebära kan du förmodligen lista ut själv, annars kan jag ge dig en ledtråd – de skulle inte rösta på något av de sionistiska partierna, lindrigt sagt.
Så tills vidare försöker man att balansera på den något vingliga linan och hålla kvar så mycket som möjligt av Jerusalem utan att ge palestinierna där rösträtt. Det kommer inte att hålla i längden, men tydligen anser alla israeliska regeringar hittills att det är värt besväret. Själv är jag inte säker på det. Eller rättare sagt, jag är väldigt säker på att det inte är det.
Jag tänkte nog värre än så, man skulle antingen fördriva dem eller skjuta av dem. Man gör ju det idag fast i lägre intensitet. Det ser så i alla fall ut när man tittar på Remember These Children hemsida. Fast då skulle frågan kvarstå vad man skulle göra med de palestinier som bor i Israel idag. Många protester mot att skära handen av sig, men invänder inte lika aktivt mot inandning av nikotinhaltig rök. Om du förstår hur jag menar.
Kommer man fortsätta med detta lågintensivta, vad man nu skall kalla det för, tills all mark är tagen och de flesta palestinier svävar i sina helikoptrar ovanför marken? Eller vad kan komm hända av det hela med tiden?
Jag ser ingen mening i något erkännande då israeler redan bott på de ej erkända territorierna i 40 år och det tycks inte bli kortare med tiden. Kan de bo där i 400år utan erkännande?
Tack för att du tar dig tid att förklara.
Israel har under många tillfällen krävt att palestinierna ska erkänna staten Israel, och nu undrar jag vilket Israel..?
Från…till…?
Från Egypten till Syrien eller från Sicilien till Johannesborg..?
Man talar om vilja att ge palestinierna en stat, men handlingar talar om att man inte alls accepterar deras närvaro någonstans (!)
Har inte Israel redan fått tillräckligt med mark..?
Även i strid mot ett berg av internationella lagar fick man sträcka sig långt och brett. Det räcker inte heller..?
Bostadsområderna är ingenting annat än kollektiv, organiserad brottslighet – sen ska man gapa och skrika att man är i kampen mot terrorism och självmordsbombningar.
Totalt vansinne, verkligen..!
Marcin, jag tror faktiskt inte på varken massaker eller fördrivning, och palestinierna i Israel är en annan sak.
Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar med resten. Vad som kommer att hända med tiden är att Israel och palestinierna kommer överens om ett slutgiltigt fredsfördrag med gränsjusteringar 1:1 av gröna linjen (dvs Israel behåller 100kvm mark på ett ställe och avstår 100kvm mark till palestinierna på ett annat). Basen är alltså 242. Flyktingarna får kompensation och erbjuds medborgarskap i olika länder, antingen där de bor eller där de väljer att bo. Ett okänt antal tillåts återvända till israel inom ramen för ”familjeförening” dvs sådana som har familj i Israel eller är gifta med israeliska medborgare. Stor-Israel tror inte ens den israeliska högern på längre. Glöm det.
Marcin, vad israeliska ledningen hoppades på 1967 var att palestinierna skulle bli lika rädda som 1948 och fly till största delen, sen kunde man låta de få kvarvarande få medborgarskap. Så skedde dock inte utan de flesta vart kvar. Judarnas dilemma har varit att å ena sidan finns det stora grupper som vill ha marken, å andra sidan finns det minst lika stora grupper som inte är villiga att ta till de metoder, dvs massakrer och etnisk rensning, som skulle krävas för att uppnå målet. Därav den expansion som sker i slowmotion, så långsamt att de som vill kan låtsas att den inte sker, att det fortfarande är gröna linjen som gäller.
(Det fanns en plan 1967 för att driva ut palestinierna, men bortsett från en massaker genomfördes den aldrig, och den officer som, säkert i god tro, genomförde denna straffades sedan. Själva massakern var raffinerad: man gick in i en by och utlyste utegångsförbud. Sedan sköt man arbetarna när de återvände hem eftersom de bröt mot det utegångsförbud de aldrig hunnit höra talas om.)
Ok jag tror jag hajjar. Inget storisrael.
Det där med avhugna handen och nikotinröken menar jag att om man tar och döar och driver bort alla palestiner på en gång så blir det liv och ståhej i grytan, vilket inte kommer gå, men om man tar dö på dem lite då och då i förhållande 1:9 så kommer man uppnå samma mål fast under lite längre tid.
Något i stil som Palm skriver.
Sedan undrade jag om det där med erkännandet. Varför behövs ett erkännande när det ändå går bra utan det?Jag undrade om man kommer kunna behålla marken i 400år till utan erkännande, eller om erkännandet på något sätt behövs för dem som bygger sina hus på de ockuperade områderna.