Marwan Barghouti, trettiofjärde ronden

Så var det dags igen. Fuad Ben-Eliezer, minister för nationell infrastruktur, gick igår ut med ett dramatiskt förslag i arméradions populära morgonprogram:  att släppa Barghouti i utbyte mot Gilad Shalit och på köpet ge Salam Fayyads regering en välbehövlig boost.  Barghouti är den enda palestinska politiker som har ett genuint inflytande i det palestinska samhället, argumenterade Ben Eliezer, han är palestiniernas näste ledare, och han skulle göra Israel större nytta utanför än innanför fängelsemurarna.

 Det tyckte inte Effi Eitam. Barghoutis frisläppande skulle leda till en demoralisering av armén, hävdade han. För varför skulle soldaterna fortsätta att riskera sina liv med att jaga efterlysta palestinier när dessa sedan efter en rättsprocess strax kommer ut igen genom svängdörrarna? Istället borde Israel kidnappa (han sade ordagrant ”hämta”, men han menade ”kidnappa”) Ismail Haniya och sedan släppa denne fri gentemot Gilad Shalit. Detta är sann logik, hävdade Eitam.

Yossi Beilin svarade att Barghouti aldrig borde ha dömts i en civil rättegång (något som intressant nog var Barghoutis egen inställning till domstolens förehavanden) och att han förr eller senare ändå kommer att släppas fri. Beilin påpekade att både israeler och palestinier besöker Barghouti i hans cell för att rådgöra i politiska frågor, och att det är allmänt accepterat att Barghouti i framtiden kommer att leda det palestinska folket.

 Tja. Alla har ju någon form av poäng med det de säger. Vad jag saknar i den här diskussionen är den övergripande strategin. Förslaget att frige Barghouti borde tas upp i förhandlingarna med palestinierna som en del i ett större paket i avsikt att nå någon form av fredsavtal. Istället blir Barghouti ännu en lösryckt pusselbit i det som kallas ”conflict management” och som i praktiken betyder att vi skjuter lite här, lite där, frigör några fångar här och tar bort en vägspärr där (och bygger tre nya lite längre bort).  Israel måste förhandla seriöst med palestinierna som kollektiv, inte syssla med punktinsatser. Inklusive Marwan Barghouti.

Talk to him – Haaretz

Annonser

7 thoughts on “Marwan Barghouti, trettiofjärde ronden”

  1. Anna
    Naturligtvis borde Israel ha en övergripande strategi, men samtidigt så kommer aldrig den politiker att bli vald, som talar klarspråk om gränser, bosättningar Jerusalem etc…
    Det är väl därför det är så mycket hipp som happ.
    Alla dessa koalitioner gör väl knappast saken enklare.

    Det enda som är en övergripande strategi är hur man förtvivlat försöker undvika att hamna i fredsamtal. Det är ju nästan komiskt…

    Kolla på Beirut-deklarationen.
    Egentligen borde den ju omgående sända ut tusentals jublande israeler på gatorna – vi kan få fred. Vi kan bli accepterade. Vi kan få normala relationer med våra grannar.
    Men istället blev det knäpptyst….

  2. Guardian, det sorgliga svaret är att ingen helt enkelt tror på möjligheten till ett fredsfördrag idag. Fred Nu har demonstrerat för förslaget, de lyckades väl få ut högst ett par tusen pers. Jag själv gick t ex inte, det verkar helt meningslöst. Det är både en politisk blockering och en total uppgivenhet.

  3. Ahh! Marwan B.! Mitt favorit-ämne. Man kan ju inte låta bli att respektera denne man (och tydligen är man då i hyfsat sällskap…). Israeliska domstolar är lite ”lotto-dragning” att hamna i (egen erfarenhet), men att de kan ”sälja” ut sig så till den politiska makten och döma människor till långa fängelsestraff på beställning är vidrigt. Har de ingen integritet?!? Försöker föreställa mig om hur det skulle se ut om motsvarande sak inträffade i Sverige, men det går naturligtvis inte av olika skäl…
    Och medans de kloka människorna filosofiskt diskuterar hur och när Marwan B. skall friges, försvinner hans liv i israeliskt fängelse… Skild från nära och kära väntar han på att andra skall bestämma när rätt tillfälle har infunnit sig, rent politiskt-taktiskt… Börjar detta likna Nelson Mandelas öde? När Marwan B. kommer ut i friheten hoppas jag att han är lika förlåtande som Nelson M. var mot sina fångvaktare… Men, handen på hjärtat, vem av oss skulle vara det..?

  4. Det här håller jag väl inte med om, minst sagt. Marwan Barghouti är inte någon Gandhi, han var ledare för Tanzim i början av den andra intifadan och hans inblandning i terrordåd har bevisats i en israelisk domstol. Barghouti själv förnekade ingenting, han hävdade att den israeliska domstolen inte hade någon rätt att döma honom. Det kan hända, som Yossi Beilin säger, att det inte var smart ur israelisk synvinkel att döma honom i en civil domstol. Men det betyder inte att israeliska domstolar har ”sålt ut sig”, eller att Barghouti är Mandela. Även om han jämförts med just Mandela, men inte pga hans handlingar utan pga hans ställning i det palestinska folket.

  5. Jag drog inte in Gandhi i det här…
    Däremot Nelson M.; han betraktades också som en terrorist och dömdes till ett långt fängelsestraff… Men plötsligt var det politiskt nödvändigt att släppa honom… Och vem tycker att frisläppandet var fel idag?
    Poängen är: man måste bestämma sig hur man ser på Marwan B. och ta konsekvenserna av det. Är han en mördare skall han naturligtvis sitta i fängelse hur god statsman han än kan bli.
    Han kan inte vara mördare ”lite grann” som jag ser det. Och är han inte mördare utan bara ”taktiskt” dömd skall han omedelbart frisläppas.
    Herregud, det handlar om en MÄNNISKA, inte en schackpjäs i ett politiskt spel. Både han och offren som han påstås ha dödat har rätt till en rättvis rättegång där riktiga bevis fäller avgörandet.
    Om israeliska domstolar fortfarande har samma låga beviskrav som i rättegången mot Marwan B. kan israeliska domstolar döma ytterliggare tusentals palestinier som man vill ”bli av med”.

  6. Virgil, exakt vad stödjer du ditt uttalande angående ”låga beviskrav” på? Jag tycker att du borde stödja det. För som jag ser det är det inte de israeliska domstolarna utan beslutet att ställa Barghouti inför en civil domstol som är problematiskt. Barghouti är en politisk ledare, det går inte att komma ifrån. Domstolen har dömt honom för mord. Det handlar visst om ett politiskt spel som Barghouti för övrigt med stor skicklighet varit med och spelat, men det hindrar inte att han är skyldig till det han dömts för. Och detta betyder inte i sin tur att det inte kan vara bra för Israel att släppa honom, vid ett lämpligt tillfälle och inom ramen för förhandlingar eller fredsavtal. Vilket jag är säker på kommer att ske, förr eller senare.

    Det finns andra som den israeliska militären inte lyckades få tag på och som idag har fått amnesti, t ex Al-Aqsamartyrernas ledare i Jenin, Zakariya Zbeidi. Han förde en direkt väpnad kamp mot israeliska soldater och var inblandad i terrorattacker, men inom ramen för samtalen med Abu Mazen etc etc så har han fått amnesti. Det var ett politiskt beslut som inte har något att göra med om karln är skyldig eller inte skyldig. Sådan är verkligheten och det är bättre att vara klok än att ha rätt, säger man här.

Kommentarer inaktiverade.