Året som inte var

Doron Rosenblum, ofta lite för cynisk för min smak, skrev en suverän krönika i Haaretz nyårsbilaga till minne av det gångna året. Året som inte var. Kanske inte alla är tillräckligt insatta i israelisk inrikespolitik för att begripa alla nyanser, men meningar som ”Ehud Olmert, vår första riktigt civila premiärminister, bevisade att han inte behövde bevisa någonting, definitivt inte på det militära planet. Den militanta, skjut-från-höften-inställningen, blodshämnden och de pågående operationerna som rullar på utan att någon vet vart – allt detta beslöt han att lämna till Barak, Bibi, Mofaz och andra så kallade säkerhetsexperter som lett oss in i den här kritiska situationen” borde väl inte erbjuda någon några problem.

 För det kunde varit annorlunda. Men när man betraktar situationen i Gazaremsan, den militära upptrappningen med Syrien, Hizbollahs fortsatta vapentransporter, IDF:s övningar vid norra gränsen, de till synes olösliga problem som redan uppstått i förhandlingarna med Abu Mazen och de svårigheter som Ehud Olmert utan tvivel kommer att få i Knesset om han börjar lägga fram förslag om att ”dela Jerusalem”, så är det svårt att föreställa sig att nästa år kommer bli bättre. En nypublicerad opinionsundersökning angående vad israelerna tycker om sitt land och sina levnadsförhållanden sammanfattade resultaten med orden ”en outhärdlig stat som det är kul att leva i” (מדינה בלתי נסבלת שכיף לחיות בה). Vad detta betyder för framtiden låter jag vara osagt. 

Annonser

5 thoughts on “Året som inte var”

  1. Doron Rosenblum har alltsedan slutet av 80-talet varit en av mina favoriter. Har du läst ”Tugat Haisraeliot” ?
    Jag vet inte hur länge du har varit i Israel, men jag kan försäkra dig om att Israel alltid är en stat som tycks vara på väg mot katastrofens brant. För att stå ut krävs följande:
    – humor
    – kärlek
    – anständig humus.

  2. Nu har jag t o m jag läst innantill och sett något av din bakgrund. Kul. Hur började det hela ?
    För övrigt vill jag säga att du har en gärning inom räckhåll. För svensken i allmänhet är Israel förknippat med militärer, politiker samt eurovisionsschlagern. Sharon, Bibi och Dana International. Det är närmast en dadaistisk version av det Israel jag har lärt känna. Så mitt tips: skriv om allt annat än det jag just nämnt !

  3. Hur det hela började? Det är en väldigt filosofisk fråga 🙂 men den mest lättbegripliga versionen är nog att jag studerade judaistik och arabiska i Berlin i slutet på 80-talet och sedan kom till HebrewU i Jerusalem och sedan inte ville flytta tillbaka. Trivs här.

    Och på tal om dadaistiska versioner…såg du reklamen för fotbollsmatchen Sverige (var det AIK?) Israel igår? ”ABBA, blondiner, monteringsfärdiga möbler – nu är tiden kommen att hämnas på svenskarna” 🙂

  4. Matchen var mellan Hapoel Tel Aviv och AIK Solna och var första omgången i UEFA-cupen. Resultat 0-0. Returen på Råsunda spelas den 4 oktober.

    Hapoel sägs ju vara fredsrörelsens och vänsterns lag, men fotboll är kanske inte din grej, Anna?

Kommentarer inaktiverade.