Ingen väg ut ur Gaza

Qassamraketer mot Sderot är inget nytt – de har pågått i snart sju år. Denna enkla, hemmagjorda ”fyverkeripjäs” kan fabriceras i vilket garage som helst för en ungefärlig kostnad av 20 dollar. Precis som Katjusjorna mot Kiryat Shmona träffar de oftast inte målet, men är ändå kapabla till att göra civilbefolkningens liv till ett osäkert helvete, som Mona Sahlin varseblev i dagarna.

 I veckan fick de nya rubriker efter att en Qassamraket träffat ett dagis. Inga skadades, några av barnen led av chock. Regeringen tog upp temat, hotade med ”massiva åtgärder”, talade om att strypa tillförseln av bensin, alternativt bomba vatten- och elektricitetsanläggningar i Gazaremsan, alternativt en större militär invasion för att ”rensa” området från uppskjutningsramper. Till slut beslöt regeringen att tillsätta en kommission bestående av representanter för utrikesministeriet, regeringskansliet och experter i internationell humanitär rätt, och funderade högt om det inte vore OK att åtminstone stoppa införseln av cigaretter till Gaza. Enligt planen skulle då de frustrerade cigarettkonsumenterna knacka på Hamas dörrar och kräva av dem att omedelbart stoppa Qassamraketerna. Hamas skulle naturligtvis genast böja sig för folkets vilja.

 Intressant nog argumenterar två så vitt skilda ståndpunkter som den f d försvarsministern Moshe Arens från Likud och Haaretz ledarsida mot iden om kollektiv bestraffning. Arens attackerar Avigdor Liebermans förslag att ”svälta Gazas befolkning till underkastelse” och skriver att ”det kommer inte att fungera. Kollektiv bestraffning av civilbefolkningen fungerade inte under andra världskriget, det fungerade inte när USA lade bombmattor över Vietnam, och det kommer inte att fungera i Gaza under Hamas ledarskap.” Haaretz skriver att ”det som presenteras som ett sätt att undvika krig (dvs kollektiv bestraffning, AV) är kontraproduktivt, omoraliskt och illegalt”.

 Så vad göra? I arméradions morgonprogram för några dagar sedan debatterade generaler, ex-generaler och diverse andra militära experter om vad som borde göras. I slutändan konstaterade de att den långsiktiga lösningen vore dels ett effektivt varnings- och försvarssystem, som spränger Qassamraketerna i luften innan de har landat, och dels förhandlingar med PLO och någon form av överenskommelse med Abu Mazen. Men detta kan ta åratal. Och tills dess?

 ”Qassamraketerna skjuts iväg från ett avstånd på mellan en och tre kilometer från muren som omger Gazaremsan”, skriver Arens. ”Det enda sättet att få stopp på dem är att gå in i Gaza på det djupet.” Haaretz ledarsida skriver att regeringen borde evakuera de skolor som ligger inom Qassamraketernas räckvidd och samtidigt varna Hamasregeringen i Gaza att ”om de inte uppfyller sitt ansvar att förhindra attacker mot Israel från Gazaremsan så kommer Israel att föra krig mot alla som attackerar landet därifrån”.

Ur israelisk synvinkel finns det dock några ganska tunga argument mot en sådan invasion, även en begränsad sådan: regeringen lider fortfarande av sviterna från kritiken mot dess beslutsfattande under förra sommarens krig i Libanon. Winogradrapporten har inte publicerats i sin helhet och ett nytt misslyckat krigsäventyr kan komma att innebära dödsstöten för regeringen – förutom den internationella kritik mot Israel som oundvikligen blir resultatet av en sådan invasion. Dessutom sitter Gilad Shalit fortfarande fången i Gaza. Situationen är totalt låst.

Men det finns också andra förslag: i en artikel för den israeliska tankesmedjan Senat från juli 2007 skriver den f d Gazakommandanten Shaul Arieli att det på lång sikt är i Israels och PLO:s intresse att inkludera Hamas i det organ som representerar det palestinska folket (dvs PLO, AV) eftersom det är PLO som har mandat att skriva under ett permanent fredsfördrag med Israel, och att Israel också på kort sikt har nytta av att samarbeta med Hamas i syfte att återställa lugnet och stabiliteten i Gaza. Läsvärt, intressant, välskrivet – och rekommenderas varmt.

Men förhandlingar Abu Mazen-Olmert-Haniye/Khaled Mashal – inklusive ömsesidigt erkännande mellan Israel och Hamas samt Hamas inträde i PLO – känns idag…hur ska jag uttrycka det…surrealistiskt. För att inte säga helt omöjligt. Åtminstone inte utan enorma påtryckningar utifrån. 

 In short, Sderot- och Gazabor: vänj er. Eller flytta. Om ni kan.

Andra bloggar om: , , , , ,

  

Annonser